Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

söndag 29 januari 2012

Jobbarkompis




När jag sitter vid datorn så ligger ofta min ständige följeslagare Sigge i fönstret bredvid mig. Han har liksom husse förstått det här med livsnjutning. Vill han ha lite spänning så vänder han bara huvudet utåt och  kan då skåda alla fåglar i äppelträdet.

Kunden i centrum - låt det inte bli tomma ord

                                             


I veckan som gått  har jag varit upptagen av ett bankproblem där Nordea var problemet och Handelsbanken lösningen.
Ärendet har gjort att jag ägnat några tankar åt hur jag bemöts som kund i olika sammanhang. En fundering jag haft är detta med att vissa verksamheter, både företag och myndigheter, väljer att ha ett nationellt kundcenter. Det ska vara för kundernas bästa påstås det.

Fördelen med ett kundcenter ska vara att där finns renodlade experter. Personal som kan ett visst område utan och innan. Inga frågor ska bli obesvarade. Gott så kan man tycka. Men, i ett kundcenter så blir jag som kund avpersonifierad. Där reduceras jag till en fråga, ett ärende. Den person jag möter i ett kundcenter är en  expert. Som sådan inte sällan en  renodlad regeltolkare där det inte finns utrymme för empati och andra mjuka värden. Det finns regler, rätt eller fel, vitt eller svart. Inga nyanser. Personal i ett kundcenter gör oftast ett bra jobb och fullgör den arbetsuppgift de är rekryterade för. Att tolka regler och lagar, att ge svar på kniviga frågor. Men oxå rekryterade för att bara se frågan och bortse från personen bakom.

I mitt bankärende så står Nordea och Handelsbanken för två helt olika skolor på kundbemötandeområdet.  Nordea har ett nationellt kundcenter och lämnar inte ens ut telefonnummer till de lokala kontoren. Handelsbanken å sin sida visar på sin hemsida foto på bankkontorets medarbetare med direktnummer och e-postadress till varje medarbetare. Redan här anar jag var jag kommer att betyda mest som kund.

lördag 28 januari 2012

Våraning


Att äta vår traditionella helgfrukost med en rejäl bukett krispiga tulpaner på bordet ger mig en föraning om att våren är i annalkande. Tänk så enkelt det är att göra nåt extra av en alldeles vanlig dag.

fredag 27 januari 2012

Befriande med en ickepolitiker

Jag lyssnade idag på TV till Stefan Löfvens första tal som partiledare för Socialdemokraterna. Jag tycker att han gjorde en bra insats. Även om vår enda gemensamma nämnare är att vi är uppväxta i Ångermanland så tror jag att han blir ett friskt tillskott i den politiska debatten. Notera att jag skriver friskt tillskott, inte frisk fläkt. Vad som var särskilt befriande i hans första framträdande var att han inte uppträder som en skolad karriärpolitiker. Han gjorde ett lugnt och trovärdigt intryck. Han var sansad, saklig och tydlig.  Inte så egofixerad utan en uttalad lagspelare. Det blir intressant att följa fortsättningen och f f a se hur övriga partiledare kommer att ta sig an honom.

Jag hoppas nu bara att han inte har några lik i garderoben när han kommer att synas i sömmarna. Det vore befriande om den politiska arenan kunde användas för politisk debatt i stället för ett forum för att torgföra ledande politikers felsteg och misstag.

Bankproblemet löst tack vare kundfokus


Du som läst min blogg de senaste dagarna vet att jag har ett bankproblem att lösa. Olösligt i Nordeas värld. Vad gör jag då som en sista utväg? Jo, jag  kontaktar med mitt eget lokala Handelsbankenkontor. Förklarar mitt problem för Karin och undrar om hon kan hjälpa mig med en lösning. Ja visst, är svaret jag genast får. Genom ett enkelt fullmaktsförfarande, utan avsteg från regler eller säkerhet, så löser hon mitt problem. Det innebär att  någon gång i slutet av nästa vecka kommer jag att kunna sköta min mammas ekonomiska mellanhavanden via internet. Skönt för mig och, inte minst, skönt för min mamma. Så bra går det när jag som kund möter en person som lyssnar till vad jag säger och vill hjälpa mig. Kundfokus kallas det visst.

Kontentan av denna sällsamma historia blev att Nordea tappar ytterligare en sedan årtionden trogen  kund och Handelsbanken får ännu en ny kund.
Handelsbanken skriver på sin hemsida  "De som känner oss gillar oss". Jag kontrar och säger "De som jag känner gillar jag". Därför gillar jag medarbetarna på mitt lokala  bankkontor,  Handelsbanken i Fjugesta.

Förflytta fokus, bli gladare

Jag är fortfarande sysselsatt  med den till synes omöjliga uppgiften att få Nordea att förstå att dom är beroende av sina kunder och därför bör hjälpa en kund som har ett problem med att nyttja sina i banken innestående tillgångar. Eftersom den här uppgiften för mig är enbart tråkig så väljer jag att låta dagens inlägg domineras av en bild som gör mig glad och är bara  c:a 5 månader bort. Med den bilden i blickfånget så kan inte ens Nordea förmörka min dag.

Den här bilden från juni 2010, tagen från poolen bort mot växthuset och gäststugan, gillar jag mycket.  Den  skänker mig glädje och framtidstro.

torsdag 26 januari 2012

Nordea - för vilka finns den banken?

Jag har i tidigare  inlägg  skrivit om mina dåliga erfarenheter av Nordea, Jag trodde inte jag skulle ha mera med den banken att göra efter att ha slutat som kund 2008. Nu har jag emellertid nödgats till ny kontakt eftersom jag behöver hjälpa min 86-åriga mamma, som sedan årtionden är kund i Nordea och dess föregångare, med hennes ekonomiska mellanhavande. Enkla saker i vardagen, som att betala räkningar etc. För att kunna göra detta genom deras internetbank så krävs emellertid viss utrustning och fram för allt en vilja från Nordea att lösa  min mammas problem.

Men icke, Nordea är som vanligt tondöva. Dom kräver att min mamma och jag tillsammans kommer in till hennes lokala kontor där handlingar ska undertecknas. Jag förklarar att detta inte är möjligt av följande skäl:
- Jag är sedan 11 år rörelsehindrad, bor 60 mil bort och kan sedan några år tillbaka inte ens företa en så lång resa.
-Min mamma har en nyligen inträffad bäckenfraktur , är nyss utskriven efter 1 månads sjukhusvistelse och klarar heller inte av att komma på det krävda besöket.
Kontakt med Nordea får jag endast via deras kundcenter. Beläget i Indien eller Azerbadjan? Vad vet jag.
Nordea har den lilla egenheten att dom inte sätter ut telefonnummer eller e-postadress till sina kontor. Jag som trott att tillgänglighet och service är honnörsord för all företagsverksamhet. Jag försökte igår via kundcentret bli kopplad till det aktuella kontoret men nekades detta. Kundcentret kontaktade kontoret och återkom sedan till mig med med ovanstående krav på personligt besök.
Viss skillnad mot Handelsbanken där jag numera är kund. Dom sätter inte bara ut kontaktuppgifter till kontoren, dom visar på sin hemsida  även personalen på bild med direktnummer och e-postadress till varje medarbetare.
Det föreligger en väsentlig skillnad i hur man ser på kundbemötande i dessa två banker.

Hörde nu på morgonen på nyheterna om en färsk undersökning som visar att 6 av 10 svenskar vill byta bank, men att endast 2 av dessa fullföljer sina tankar. Att vara trogen sin bank synes vara något som sitter djupt i den svenska själen. Bankvärlden åtnjuter en respekt som den tveklöst inte är värd idag.

Byt bank om du är missnöjd! Det är min uppmaning till alla. Fram för allt uppmanar jag till att byta från Nordea. Det är antagligen först när dom inga kunder har som dom kommer att förstå kundens betydelse och vilken uppgift dom har. Eller rättare sagt att dom då inte längre har någon uppgift..

tisdag 24 januari 2012

Grekland inte olikt andra länder

Rubriken syftar på att det även i Grekland i första hand är dom redan rika som fifflar och skor sig . Fick detta lästips i Tinas blogg. En artikel om denna "skammens lista" av skattesmitare hittar du här.
Det är m a o som det alltid är. Dom rika blir rikare men när notan ska betalas så förväntas alla solidariskt vara med och betala.

Handbollslandslaget fortsätter att förvåna

För 2 år sedan skrev jag detta inlägg.  Jag väljer att inte upprepa mig. Det jag skrev då gäller fortfarande.

Partiledare? - Nej tack!


Hur ska Socialdemokraterna hitta en ny partiordförande. Alla tänkbara säger ju nej


På frågan om de kandiderar så svarar de som mest frekvent förekommer i spekulationerna  att dom inte kandiderar eller ens blivit tillfrågade. Ingen säger sig vara intresserad.


Vad beror det på att de mest lämpade/tänkbara/önskade säger nej?
Kanske att partiet ter sig totalt handlingsförlamat. Just nu funderar VU på om det ska vara en kort eller lång process som ska leda fram till ordförandevalet. Kort eller lång process?  Det är alltså den största frågan för dagen. Vem vill leda ett sånt parti? Blir det en ny nödlösning månne? En sensationell come back?

söndag 22 januari 2012

Filmhelg

"Changing lanes" hette gårdagskvällens film på 7:an. En riktigt bra film. Tänkvärd med många bottnar.

Kvällens film blev "Det är aldrig för sent för Larry Crowne". Inte lika tänkvärd som gårdagen film men ändå sevärd. Men så är ju oxå en av mina favoritskådisar, Julia Roberts, med i filmen.

lördag 21 januari 2012

Helgens måltider

Efter att ha ätit helgfrukost så talar D om att jag kommer att bjudas dessa  middagar i helgen:

Lördagens middag  blir  Potatisravioli med svamp (ostronskivling, trattkantareller, champinjoner ), citron och persilja.
Söndagmiddagen blir Mandelpotatispuré med  marinerad mandelstekt torsk, äpple, lök och brynt smör.
Så ljuvligt det är att ständigt undfägnas nyheter på middagsbordet.De enda måltider som alltid återkommer i samma utförande är nämnda helgfrukost. Annars har jag alltid nya överraskningar att vänta.

fredag 20 januari 2012

Ännu en Ångermanlänning i topp

                                                 
Flottarmonumentet i Sollefteå

Fredrik Lindström vann dagens skidskyttetävling i Antholz. Ännu en svensk på pallens högsta plats. Ja, ännu en svensk från Ångermanland. Små ångermanländska orter som Helgum (Helena Ekholm ) och nu Bredbyn omnämns nu med respekt. I vart fall i skidskyttevärlden.

Oj, vad jag önskar att dessa framgångar oxå skulle innebära ett riktigt lyft för det fantastiskt vackra landskapet Ångermanland.Jag har svårt att förstå att det ska vara en avfolkningsbygd. Här finns så mycket att upptäcka , så mycket att utveckla.
Jo, jag tillhör skaran som har lämnat Ångermanland (Sollefteå) och inte återvänt.Fysiskt lämnat, men inte i hjärtat.

(S)å fel det kan bli

Läser en artikel med en ny vinkling på Håkan Juholt som partiledare. Kärnan i den är att Juholt aldrig skulle valts till partiledare. Han uppfyllde inte ens hälften av de kriterier valberedningen hade ställt upp för den nye partiledaren. Ändå valdes han. Han såg sig själv som olämplig för en sådan befattning. Ändå valdes han.


Särskilt intressant är hans egen analys när han fick veta att han var påtänkt som partiledare. I en dokumentär i Sveriges Radio sade han då:
-Oj, de är inte kloka. Absolut inte. Absolut inte. Jag är inte en sådan person. Jag är alldeles för yvig, ostrukturerad. Jag har inte en personlighet som passar för ett sådant ledande uppdrag.
Varför lyssnade ingen till detta?


För sina egna snedsteg ansvarar förstås Juholt själv. Men, jag tycker inte att han ska behöva bära hundhuvudet för ett undermåligt arbete av Valberedningen.


Det  vettigaste Juholt kan göra i nuläget är att lyssna till sig själv och vad han tidigare sagt om sig själv som partiledare och "frivilligt" avgå.

Håkan Juholt har ju inget att komma tillbaka till. Han har aldrig haft en bred plattform i svensk politik, ja inte ens i det Socialdemokratiska partiet. Han blev den nödlösning som partiet kunde enas om. En nödlösning är sällan framgångsrik när du ska rekrytera till en ledande position, oavsett det är i politiken eller i annan verksamhet.


Jag vill att svensk politik ska handla om sakfrågor och Sveriges framtid. Inte om personfrågor och enskilda partiers framtid.

torsdag 19 januari 2012

Var är polisen?



Rubricerade fråga synes vara högst berättigad när jag i en artikel i DN  läser  att trots att  anslagen till Polisen de senaste fem åren ökat med 25% så klarar man upp allt färre brott. När det gäller stölder och inbrott så ligger uppklarandeandelen på pinsamt låga 2,5%.                           


Några förklaringar som Polisen själva ger är:
- Vi har tagit fram en ny utredningsmetod ("Polisena nationerlla utredningskoncept"), men tycker inte att alla myndigheter har anammat denna tillräckligt bra. Det kan vara en av huvudanledningarna till att det ser ut så här.
- En annan förklaring är hur man använder resurserna. Vi har satsat mycket på den yttre brottsförebyggande verksamheten vilket har givit resultat i ökat förtroende. Och en del resurser går åt att hjälpa brottsoffer, skydda vittnen, skydda målsägare och att säkra rättsväsendet. Det kan vara så att dessa kraftfulla satsningar inte har stått i relation till vårt sätt att utreda.
Å fan. Klart som korvspad. Inte, tycker jag. Vad tycker du?


Låt oss hoppas på en bättring. På alla nivåer.


En egenhet i artikeln i DN är att det står att denna statistik har Rikspolisstyrelsen tagit fram på uppdrag av DN. Förvisso brukar massmedia kallas för "den tredje statsmakten" men att detta gått så långt så att en dagstidning ger uppdrag till en statlig myndighet, det är för mig nytt. Uppdrag och direktiv till statliga myndigheter brukar komma från Regeringen så vitt känt är. Vad blir nästa uppdrag till Polisen tro? Och varifrån kommer uppdraget?

Fotbollens avarter

I en kommentar på en kommentar i förrgår så skrev jag att jag gillar att se matcher från Premier League framför Serie A och La Liga  därför att spelet är renare och ärligare i PL.

Du som såg gårdagskvällens match mellan Barcelona och Real Madrid förstår vad jag menar då Real-spelaren Pepe spelade döende svanen. Det är pinsamt och för fotbollen förödande med spelare som kastar sig på marken vridande sig i "plågor" utan att dom ens vidrörts. Här måste domarna bli ännu tuffare och hårt beivra dessa fotbollens avarter.

onsdag 18 januari 2012

Dagens partiledardebatt

Jo, jag bestämde mig att idag ta mig tid och titta på partiledardebatten på SVT2. Kan inte påstå att adrenalinet pumpade i mig under debatten då den var ovanligt tam och förutsägbar. Några politiska bomber är förstås inte att vänta i en debatt som dagens men lite mera intensitet och flera klargöranden vore önskvärt. Att  politiska debatter dessutom alltid innebär att man aldrig svarar på en direkt fråga begriper jag inte. Men så är jag inte heller politiker.

Jag ska inte försöka mig på någon djupgående analys utan nöjer mig med att så objektivt som möjligt betygsätta partiledarna i intervallet 1 - 8 där 8 är högsta betyget.
Fredrik Reinfeldt   7
Jan Björklund       5
Gustav Fridolin     4
Annie Lööf           4
Håkan Juholt        3
Jonas Sjöstedt      3
Jimmie Åkesson    2
Göran Hägglund    2

Maxbetyg till alla skulle alltså innebära 8x8= 64 poäng.
Min betygsättning gav totalt 30 poäng.
Mera behöver jag väl inte säga om denna debatt.

Jag vill avslutningsvis nämna en detalj som jag observerade och som möjligen kan vara hoppingivande för framtiden. Annie Lööf och Gustav Fridolin var de enda som i sina anföranden talade om  verkliga människor där ute i verkligheten. Fridolin namngav elever från den folkhögskola han jobbat på och som nu satt på Riksdagens läktare och lyssnade och Lööf namngav personer hon träffat på olika arbetsplatser under sina resor runt om i landet. Att koppla enskilda individer till vad politiken/politikerna har som uppgift att arbeta för tycker jag är ett sympatiskt drag. Däremot, att som ledande politiker se medborgarna som en grå massa som bara "namnges" i procenttal och tusental ter sig inte lika tilltalande.

tisdag 17 januari 2012

Det är långt till arla morgonstund










Nelson har den lilla egenheten att han när han ligger och sover plötsligt stämmer upp ett synnerligen ljudligt ylande. Första gången det hände så studsade jag upp. Nej, jag skojar för jag kan inte längre studsa. Jag vaknade dock. Numera är jag så van så att jag oftast bara vänder mig och somnar om. Ibland blir jag dock genast klarvaken och stiger upp även om klockan, som i natt, bara var 01.53. Vad ska man göra uppe vid denna tid? Ute är det beckmörkt så där finns inget för mig att se. Övriga familjen sover tryggt vidare. Inte ens Sigge kommer och undrar vad jag gör.


Som du kanske anar så bänkar jag mig vid datorn och börjar där genomläsningen av ett antal dagstidningar.Har det hänt nåt som berör mig och som jag finner anledning att fördjupa mig i? Kanske i sådan grad att det t o m leder till ett blogginlägg.


Alla förstasidor idag rapporterar från  Idrottsgalan i Globen som jag såg på TV.  Det mest minnesvärda inslaget därifrån tycker jag var Lisa Miskovskys finstämda framförande av "Fields of Gold" till minne av  idrottshjältar som under 2011 lämnade jordelivet: Sven Tumba, Ricky Bruch, Eilert "Garvis" Määtä, Kjell "Hammaren" Johansson, Richard Holmlund, Jan Svanlund, Sven "Plex" Pettersson och Stefan Liv.


Under 2012 så hoppas jag förstås på att nya svenska idrottshjältar uppenbarar sig  då vi har bl. a. OS i London och fotbolls-EM i Ukraina & Polen att se fram emot.

söndag 15 januari 2012

När stjärnglansen falnat och vardagen inträder

Ännu en Premier League-stjärna träder fram och berättar om den mörka baksida som kan uppenbara sig när karriären är över. Nu är det  f d Hull-spelaren Dean Windass som träder fram och berättar om att han försökt begå självmord. För inte länge sedan tog Wales förbundskapten och f d Premier League-stjärnan Gary Speed  sitt liv. Även det totalt oväntat för omgivningen så vitt jag förstår.

Att vara firad idrottsutövare kan väl tyckas vara en gyllene tillvaro för oss som tittar på. Så är det antagligen oxå för idrottsutövaren själv. I alla fall så länge karriären pågår och personen presterar på toppen av sin förmåga. Men sen då, när karriären är slut, miljonerna inte längre rullar in och ryggdunkningarna tar slut. När där plötsligt  dyker upp en alldeles vanlig vardag, mera gråtrist än gyllenglänsande. Då uppenbarar sig den största utmaningen av alla. Att leva ett alldeles vanligt liv, vilket inte alltid är så enkelt som det kan synas vara. Även om hushållskassan fortfarande är sprängfylld så torde det många gånger fattas något. Det är ju massor som ska ersättas med något annat. Träningar och träningsläger, matcher / tävlingar, sponsorträffar / presskonferenser, fansens gunst är stunder i stjärnglansen som inte lätt låter sig ersättas av något likvärdigt.
Är du då i den situationen att du helt på egen hand ska lösa detta livspussel, ja då kan kanske självmord ses som den enda lösningen. Tragiskt.

Jag har en känsla av att idrottsrörelsen generellt är väldigt dålig på att ta hand om idrottsutövaren när karriären är slut. Även där problemen visat sig redan under karriären brister man i omhändertagande. Framgångarna förblindar och det som stör framgångsmönstret väljer man många gånger att blunda för. Alla är med och blåser upp ballongen, ofta till bristningsgränsen. När sedan ballongen spricker, då står man där med, just det, en sprucken ballong. En sådan är inte lätt att laga som vi alla vet.

fredag 13 januari 2012

Inte vald men ändå inte bortvald

Den award jag fick  innebar att jag skulle skicka den vidare till fem bloggare. Det innebar förstås att jag måste göra ett antal val .Inget konstigt med det, för så är ju livet. Hur gärna man än vill så kan alla inte få allt. En av de uppgifter jag har som människa är att göra val. Val som är av olika svårighetsgrad och inte alltid tilltalar alla. Men lika fullt, om inga val görs så står vi  där och stampar på samma plats som vi alltid gjort. Är det vad vi vill? Knappast.
Men visst, jag hade oxå svårt att välja denna gång så jag gör så här och ger, om inte den awarden, så min uppskattning till ytterligare fem bloggare som jag med behållning följer.
- Tinas tankar
- Jonna Jinton
 - Gittan
- Anita
- ÄlgEva




En award. Jo, jag tackar

 Katarina har valt att ge mig denna award. Det tackar jag för och gläds åt att mitt bloggande kan berika någon annans tillvaro. Min egen tillvaro berikas  då bloggandet numera är min bästa möjlighet att fortsatt medverka och verka "där ute".
Med denna award så följer två uppgifter.
image
  1. Man ska tacka den personen man fått den av samt länka till den personen.
  2. Man ska skicka den vidare till fem bloggar som har mindre än 200 följare och låta dem veta det genom att lämna en kommentar hos dem.


    Jag väljer att skicka den vidare till:
    - The olive farmer på Kreta
    Den Ofrivilliga Bloggaren i Halmstad
    - marinasbay i Singapore
    - eva i Aten
    fotoavhanna i Hidingeby  


    Dessa är fem av de bloggar jag följer med stor behållning  och som på olika sätt delar med sig av sina upplevelser. Inte sällan hittar jag hos dessa klokskaper och tips som jag själv kan använda mig av. Dessutom bidrar dom till min ständigt pågående bildning.                                                                                                                  

onsdag 11 januari 2012

Ur led är tiden

Idag


Idag i fjol

                                       

tisdag 10 januari 2012

Hip hip hurra!

Ja, det får jag utbrista till min mamma som fyller 86 år idag? Hon är fortfarande kvar på sjukhuset efter fallet den 14 december. Dock inte länge till. Nästa vecka så flyttar hon in i sitt nya boende, 2 rum och kök på ett serviceboende.
Jag är oerhört nöjd då jag lyckats lösa all knutar inför hennes nya boende och flytten dit. Jag har säkert haft ett hundratal telefon- och mailkontakter sedan den 14 december men är trots det vare sig trött eller besviken. Samtliga jag haft kontakt med har varit oerhört vänliga och tillmötesgående. Alla kontakter med personal i Sollefteå kommun, Sollefteå sjukhus och Solatum Hus&Hem AB har varit positiva och man har på ett prestigelöst sätt  mött mig och anammat förslag från mig och även köpt de lösningar jag kunnat presentera. Lösningar som gagnat alla berörda parter. Ska det då inte vara så här? Jo, i en ideal värld, men tyvärr är det alltför sällan som man får ett så positivt och engagerat bemötande.  Därför får oxå dessa företrädare för Sollefteå hänga med på rubrikens hip hip hurra! Det tycker jag att dom är värda. Det blir oxå hip hip hurra till släkt och snälla grannar där uppe i norr som sköter de praktiska arrangemangen runt flytten.

Den bästa presenten min mamma kunde få var när jag nu på morgonen kunde ringa och tala om för henne att allt är löst inför hennes utskrivning från sjukhuset och flytten till hennes nya hem.

Nu när allt är löst så känner jag inte av min begränsning när det gäller att vara praktiskt behjälplig. Det går faktiskt att hitta lösningar även om man som jag är 60 mil bort.

söndag 8 januari 2012

"Hur många lingon finns det i världen"

Så heter filmen vi tittade på igår kväll. En tänkvärd film på alla sätt. En bra påminnelse om att vi alla har något att erbjuda. Varje människa sitter inne med någon förmåga, även om  omgivningen inte alltid inser, vill inse, detta. Köpte filmen direkt via filmsajten Film2home. Smidigt.

lördag 7 januari 2012

Hjälp en grek


Du som på något sätt vill sträcka ut en hjälpande hand till en grek bör läsa detta inlägg The Olive Farmers blog .
Varför ska man hjälpa en grek?  Jag som under 30 års tid ofta reste till Grekland känner oerhört mycket för grekerna. Ingenstans i världen har jag mött sådan vänlighet som jag alltid mötte i Grekland. Bara det är skäl nog för mig att skicka  Marinas tips / appell vidare.
Jag kan varmt rekommendera Marinas olivolja.

Dagen efter


Nej, det är inte som du tror. Gårdagens spa-dag gör att jag dagen efter fortfarande njuter av vällust. Gårdagen innehöll ett flertal behandlingar, som t ex bodyscrub och sculpmassage. Idag är min kropp len som babyhud efter massage med ett flertal djupverkande och välgörande oljor.

Efter spa-behandlingarna kryddades dagen med en Dry Martini i Sinnesrorummet. Därefter började jag läsa en bok, Brida av Paulo Coelho, som jag haft liggande en längre  tid. Jag har några ytterligare böcker som jag kanske tar mig an nu när läslusten smyger sig på igen. Jag är lite av en bokperiodare så börjar jag bara läsa en bok så brukar det bli flera. Brida är den åttonde boken av Paulo Coelho som jag läser. Den första jag läste var Alkemisten och sedan var jag fast.

fredag 6 januari 2012

SPA-dag

Efter att ha firat jul och nyår med "stora familjen" så ska D. och jag idag ha en riktig lyx- och tahandomvarandradag"  i  "The little family". som förutom D. och jag består av Nelson, Sigge och Leisha. Det innebär att dagen kommer att fyllas av ett antal spa-aktiviteter för D.  och mig och därtill  bad och tassvård för Nelson, Sigge och Leisha. En dag som denna börjar vi förstås med en sen helgfrukost, en frukost som vanligtvis intas på lördagar och söndagar

onsdag 4 januari 2012

KD?

Att under pseudonym smutskasta sina partikollegor är onekligen ett lågvattenmärke. Är man som Henrik Ehrenberg dessutom stabschef och därmed partiledaren Göran Hägglunds närmaste man, då är man körd. Då hjälper det inte ens att använda den av naivitet klingande pseudonymen Ove Tove, var den nu kan emanera från .

Ehrenberg som nu fått sparken ska få andra arbetsuppgifter i Regeringskansliet. Görs ingen lämplighetsbedömning av personer som ska jobba i Regeringskansliet? Jag bara undrar. Självklart undrar jag mera.

tisdag 3 januari 2012

Vad är det för fel på grekerna?

"Älskling, jag har fått sparken". Ja, så lyder den vanligaste repliken i en grekisk familj idag. Det och mycket annat framkom i kvällens TV-film "Vad är det för fel på grekerna"? av och med Alexandra Pascalidou.  Oavsett vad som är sant eller inte av allt som sägs och skrivs om den grekiska krisen så torde det dock inte råda någon tvekan om att det är den vanlige greken som får betala priset.

Grekland är ett land som jag ofta besökte under 30 års tid och jag kom att älska både landet och människorna. Jag lider uppriktigt av att se hur Grekland och grekerna lever och behandlas idag. Som så ofta när svårigheter uppstår i ett samhälle så är det barn och ungdomar som blir dom stora förlorarna. Risken  för " A lost generation" är uppenbar.

Jag tycker att frågan som Alexandra Pascalidou avslutade filmen med är högst adekvat. Frågan lyder:
"Vad är det för fel på människorna"?
Eller, lite närmare uttryckt: "Vad är det för fel på dig och mig"?

måndag 2 januari 2012

Vem kan man lita på?

Rubriken är befogad efter det att abbotten Efraim  vid ett av Greklands mest kända kloster, Vatopedi,  i julhelgen häktats för ekonomisk brottslighet i form av penningtvätt och förskingring.