Nelson är lyckligt ovetande om människors galenskap. |
Efter att igår vaknat till och följt rapporteringen från de fruktansvärda terrordåden i Paris så hade jag svårt att sortera mina känslor. Därtill kände jag ett rent fysiskt obehag inför de bilder som spelades upp för mig.
Det bästa jag kan göra i en sån stund är att ta en tur på elmoppen och bara låta mig omfamnas av den omgivning jag lever i. Efter att ha åkt en tur ner till "stora" vägen så kändes det lättare att andas och jag kunde återigen känna den där speciella lyckokänslan som livet här på Getingstorp dagligen fyller mig med.
I det ögonblicket ansattes jag oxå av en känsla av skuld. Skuld över att jag tillåter mig att känna lycka när oskyldiga människor nyss fått sätta livet till i en besinningslös terrorhandling.
Men, just den här förmågan att kunna känna lycka hjälper mig oxå att ännu bättre förstå de människor som dagligen utsätts för krig, terror och våld och därför nödgas fly för sina liv.
Det är nåt magiskt med den luft jag andas här. |
På väg hem igen stannar jag alltid här för en stunds eftertanke. |
Jag bara älskar den här vyn. |