Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

fredag 20 oktober 2017

Alla sagor har ett slut


En av mina många favoritvyer på Getingstorp.
I mars nästa år är det 10 år sedan vi flyttade hit till vårt älskade Getingstorp. En plats som vi med åren format till det lantliga paradis vi sökte. Att bo här har varit som att leva i en saga. Vi har båda, på olika sätt, givits utrymme och skapat förutsättningar  för våra personligheter. D som till fulländning odlat sin idérikedom och kreativitet har med en aldrig sinande energi varit den som drivit på utvecklingen. Min roll har varit mera som bollplank och påhejare. Att leva på Getingstorp har oxå för mig inneburit att jag fått det lugn och den stillhet som jag, efter min stroke 2001, behöver för att trivas. Det kan väl låta något motsägelsefullt men  det har gått alldeles utmärkt för oss att både gasa och bromsa oss genom åren på Getingstorp.

D och jag har stortrivts på Getingstorp, i byn, med omgivningen och med våra grannar. Vi har så klart förstått att vi måste dra ner på takten med tiden, men har ändå planerat för att kunna bo kvar ännu ett antal år med en del nödvändiga anpassningar och förändringar. 
Men så, den 28 september, hände nåt oväntat när D drabbades av en "blackout". Efter akutbesök på sjukhus så framstod plötsligt framtiden på Getingstorp som mera osäker. Ett omedelbart budskap var att D inte får köra bil i avvaktan på utredning om vad hon drabbats av. Att bo här utan att kunna köra bil framstår som direkt omöjligt. Vi försöker ändå se ljust på tillvaron och hoppas att D ska få köra bil igen när utredningen är klar.

En utredning som nu påskyndas då D den 12 oktober drabbades av en ny "blackout". Vid det efterföljande sjukhusbesöket så ställdes en diagnos som pekar på att D drabbats av partiell epilepsi. 
Det positiva är att D nu fått en diagnos och oxå  börjat medicinera.

Den uppkomna situationen gör att vi känner att vi behöver ta ett beslut om hur vi vill forma vår framtid. Vi har enats om en arbetshypotes som innebär att när D fyller år nästa gång, den 7 oktober 2018, så ska vi bo i lägenhet i Örebro. Det innebär att vi nu har c:a 1 år på oss att avveckla/sälja Getingstorp och hitta ett nytt bra boende. Ett år kan tyckas vara en lång tid, men det är oxå mycket som ska hinnas med. Extra försvårande i detta läge är förstås att D inte får köra bil närmaste halvåret.  Vi, som alltid strävat efter att vara oberoende och själva diktera dagordningen, är nu plötsligt beroende av vår omgivning och att hela tiden hitta alternativa lösningar till D:s tidigare biltransporter.

Just nu känns det konstigt att veta att mycket av det vi gör idag och framåt gör vi för sista gången på Getingstorp. Även om vi inte kommer att bo kvar så vill vi  underhålla och ordna allt som vi brukar när vi t ex nattar trädgården inför vintern. Det är viktigt för oss att Getingstorp är i absolut bästa skick den dag vi lämnar.
Trädgårdsstädning och hösteldning
pågår denna vecka.
Liksom årets sista gräsklippning.


20 kommentarer:

  1. Jag förstår att det känns vemodigt att lämna ert älskade Getingstorp, samtidigt som ni har tagit ett väldigt förståndigt beslut. Mitt i allt är det naturligtvis också skönt att D har fått en diagnos så ni vet vad det handlar om. Att inte få köra bil är bevisligen ett avbräck, men jag tror säkert att det löser sig för er så att det fungerar den tid ni ska bo kvar. Att vända blad och påbörja ett nytt kapitel kan ju även det föra med sig något bra och alla minnen från de underbara 10 år ert Getingstorp gett er tar ni ju med er in i det nya.

    SvaraRadera
  2. Tack snälla du för dina vänliga och kloka ord! Du har ju följt min blogg länge så du vet ju hur mycket vi älskar vårt Getingstorp. Din kloka avslutning är något vi tagit till oss för var än vi hamnar så blir det säkert tillfällen då vi plockar fram nåt ur kartongen märkt "10 års underbara minnen från Getingstorp" och låter det förgylla vardagen även i vårt nya hem..

    SvaraRadera
  3. Jag blev lite glad i eländet när jag läste att det "bara" är epilepsi. Nog så jobbigt, men ändå skönt att kunna se framåt och glädjas åt ett boende i Örebro. Getingstorp sitter ju alltid inristat i minnenas allé och i era hjärtan! Ni är otroligt fokuserade och kreativa så det kan bli hur bra som helst när alla pusselbitar är på plats! Heja er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla för dina uppmuntrande ord och stärkande tillrop! Epilepsi går ju att hantera, allra helst som D nu börjat medicinera och känner sig pigg och stark igen. Vi försöker oxå se ljuspunkterna i "mörkret" och Getingstorp kommer alltid att finnas i våra hjärtan. Nu är det mycket fokus på framtiden, men vi glömmer för den skull inte "att leva idag". Det kommande året ska vi försöka göra till något extra minnesvärt och lustfyllt.

      Radera
  4. Så ledsamt att läsa.. men jag förstår att ni noga tänkt igenom detta och kommit fram till ett nödvändigt beslut. Ni har gått igenom så mycket och klarat av att skapa ett fint liv tillsammans och med era husdjur. Ni kommer att göra det igen även om uppbrottet är smärtsamt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Det du skriver överensstämmer med det vi känner!

      Radera
  5. Nog anade jag och kommenterade att det var en flytt som var på G. 10 år på ert älskade Getingtorp är ändå 10 underbara år som du bland annat har dokumenterat så fint i din blogg. Du kan alltid gå tillbaka hit eller till dina fotomappar och minnas med glädje. Det är det viktigaste.

    Att flytta till en (anpassad?) lägenhet i Örebro är ett väldigt klokt beslut. Inte bara för D:s sjukdom (var faktiskt också "glad" (fel ord såklart) att det "bara" var partiell epilepsi och inte en hjärntumör till exempel) utan också för din skull. Om du på sikt blir sämre och behöver hjälpmedel i form av olika anpassningar i boendet, så hade det ju inneburit att Getingstorp hade på något sätt förstörts, om du förstår vad jag menar. Så sker inte nu. Bra!
    Att bo i Örebro där ni båda ju bott förut kan erbjuda sååååå många fördelar. Allt är ju nära och ni kan göra mycket nytt som ni inte gjort/kunnat göra sedan ni flyttat till Getingstorp. Tänker bland annat på restaurangbesök, fikastunder på stan, biobesök med mera som ni gjort innan ni flyttade till landet och gillade (enligt dig själv och bloggen). Det kan ni återuppta nu, för Örebro erbjuder ju stor tillgänglighet för funktionshindrade så...
    En ny etapp/fas att se framemot i era liv. Så ser jag det iaf.
    Men du får en kram ändå;-)

    PS. Å vet du vad jag ser framemot? Jo, dina blogginlägg med foton från Örebro och era aktiviteter där:-) DS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack BP! Du har läst av mig och vårt liv väldigt bra. Men, nån anpassad lägenhet är vi inte ute efter, en läcker och udda däremot. Allra helst i gammal stil. Tids nog kommer du och mina övriga bloggkompisar att överösas av foton från vårt nya hem. En Kram tillbaka så klart! Ha de gott!

      Radera
  6. Alla sagor har ett slut men det behöver knappast betyda att en ny inte kan börja. Förstår att det känns som en väldigt stor omställning efter alla dessa år på ert älskade Getingstorp. Känner liksom övriga en stor lättnad över att det inte "var värre" med D:s diagnos men ett bakslag att inte få köra bil vilket skapar beroende av andra, vilket i sig inte måste betyda något negativt om det sker på ett bra och fungerande sätt. Ni har en relativt lång tid kvar innan ni flyttar och får uppleva ännu en sommar på Getingstorp, har tid att smälta det som hänt och tid att planera.

    Blir verkligen glad när jag läser att någon slags "anpassad lägenhet" är det inte tal om utan anpassad efter precis så som ni vill ha den och det är två helt skilda saker. Känner på mig att det kommer bli ert nya älskade Getingstorp men med annat namn och en mindre uteplats.

    Jag har stor framtidstro för er båda och tror inte alls att det kommer att bli sämre men självklart en stor omställning och säkert omvälvande innan ni kommit till ro i ert nya boende och nya rutiner.

    Njut nu av den tid ni har kvar på Getingstorp, tänk inte på att "nu gör vi det här eller det där" för sista gången. Det skapar knappast några positiva känslor, bättre då att njuta av det ni gör för att hålla ert hem i bästa skick, för er egen skull och för framtida köpare. Lev som ni gjorde innan ni visste vad ni vet idag, förutom D då som inte får köra bil och kanske inte heller kan vara så aktiv, men för övrigt. Njut av dagen och skapa en gemensam framtidstro. Fast det där sista är jag nog ganska säker på att ni har, en positiv tro på framtiden. Efter att ha följt din blogg under några år nu så har jag fått lära känna dig och lite av D och ni båda är i grund och botten väldigt positiva. Men det finns ju gränser hur mycket man klarar av och den här gränsen tror jag ni passerat.

    Vill att du ska veta att jag är glad över att följa dig, nu och även för lång tid framöver. Även glad över dina besök hos mig. Minns för några år sedan när jag ändrade min layout och valde svart som bakgrund. Du skrev att om du inte följt mig tidigare så skulle du vänt i dörren direkt, du gillade inte alls min svarta bakgrund och inte heller min svårlästa gråvita text. Idag när jag tänker tillbaka på det ler jag, ler för att du inte vände utan fortsatte att följa min blogg. Tack för det :-D
    Varm kram från mig på Malta, sköt om er båda!

    SvaraRadera
  7. Tack snälla för dina vänliga och stärkande ord! Processen går vidare hos oss och både D och jag märker att det händer nåt nytt varje dag. Vi tänker nya tankar, mera positiva tankar och det blir mera hjärna än hjärta.

    Ett tecken på att vi nu landat i flyttkänslan är att D Igår h besökte en bomässa i Örebro för att fånga upp idéer inför framtiden. Nu ska vi se till att njuta av varje dag vi har kvar på Getingstorp.

    Även jag är glad att jag inte vände i portgången när du testade den "mörka" layouten. Jag lär mig hela tiden nåt nytt och får se mycket nytt när jag följer din blogg. För att inte tala om alla vänliga visdomsord du bjuder på.
    Soliga höstkramar från oss på Getingstorp!

    SvaraRadera
  8. Jag anade att det var detta du syftade på tidigare. Verkligen tråkigt att höra att ni måste lämna ert älskade Getingstorp. Samtidigt hoppas jag att det blir enklare i Örebro, och kanske större möjligheter till andra saker när ni har närmare till saker och ting. Och förstås att ni har med er alla fina minnen. Inte dumt att ha bloggen till exempel att kunna blicka tillbaka i! Hoppas att ni hittar något riktigt fint i Örebro där ni kan trivas!

    SvaraRadera
  9. Tack snälla du för dina vänliga ord!

    SvaraRadera
  10. Tråkigt när en saga tar slut... Jag finner inte ord... Kram till Er båda.

    SvaraRadera
  11. Tack snälla du! Visst är det tråkigt, men vi har fantastiska minnen med oss från vårt älskade Getingstorp.
    Dessutom har vi siktet inställt på att starta en ny saga där vi nästa gång slår ner våra bopålar.

    SvaraRadera
  12. Alltså Steve - nu efter fyra dagar utan livstecken här på din blogg så börjar saknade sätta in här. Ja, hos mig alltså. Saknar dina inlägg och funderingar. Klart du har annat att tänka på just nu, men dela det med oss som följer dig/er!!! Det är faktiskt inte så dumt att ventilera tankar med bloggkompisar, man slipper till och med att träffa dom irl;-)

    PS. Svenska damlandslagets seger mot Ungern var helt okej ikväll. Kul med att "Kossan" äntligen kommer till sin rätt i landslaget med Gerhardsson som tränare. Hon och Pia Sundhage drog ju aldrig jämt, även om det "redde ut" problemen - officiellt alltså.
    Ska bli intressant att se hur UEFA dömer i matchen Danmark-Sverige efter danskornas strejk. Hoppas på 3-0 seger till Sverige såklart. Håller iofs med de danska tjejerna såklart, men...

    SvaraRadera
  13. Ja, det är en hel del annat som upptar mina tankar just nu. Både D och jag är såna som alltid vill vara väl förberedda och ha "alla kort på bordet" inför större förändringar så jag har lite annat att stå i i dessa dagar. Inte minst vill vi ha ett fast grepp om fastighetsmarknaden som genomgår förändringar just nu. Men lugn, det kommer nya inlägg i närtid. Det är ändå trevligt att vara saknad.
    "man slipper till och med att träffa dom irl". ha, ha!

    PS Att titta på fotboll tar jag mig ff tid till och såg förstås matchen igår. Håller med om Asllani, hon har verkligen blommat ut igen. En av få som är vän med bollen. Snygga mål igår. Även Seger stod för ett behärskat mål, medan alltför många spred öppna chanser upp mot skyarna. Men visst, det ser bättre ut än på länge.

    SvaraRadera
  14. Tråkigt det som drabbat D. Förstår att det är en svår tid för er båda. Har förstått hur mycket Getingstorp har betytt för er och vet hur vackert ni gjort det.
    Hoppas bara att era nya planer blir bra för er.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Vi försöker, så gott vi kan, att hitta ljuspunkter även i denna situation.

      Radera
  15. Nu blev jag riktigt, riktigt ledsen för er skull. Helt bedrövad faktiskt. Fy så ledsamt att tvingas till detta beslut. Önskar sååå att det fanns nått sätt att hjälpa på. Vilken sorg! ❤

    Skönt att hon fick en diagnos till slut. Även om det var en jobbig sådan.
    Oberäknelig sjukdom det där som medicin inte alltid biter på.
    Hoppas innerligt att hon blir bättre snart. För var ni än kommer bo så önskar jag er den bästa möjliga hälsan så klart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din omtanke! D medicinerar nu och hon känner sig stark och pigg och mår bra. Vi får hoppas att körförbudet hävs efter en tid. Just nu lägger vi krutet på att ändå få boendet här att fungera. Det finns ofta alternativa lösningar att ta till för att få vardagen att fungera och med snälla barn och snälla grannar i byn mixat med lite eget nytt tänk så fungerar det bra så här långt. Framtiden får vi jobba vidare på att lösa.

      Radera