11 september

Nine eleven. För alltid inristat.

Idag har Dagny namnsdag och det är en ny dag. Dagny, ny Dag. Med nya händelser.

Varje datum torde  ha någon mer eller mindre känd historisk händelse kopplad till sig. Såväl glada som tråkiga händelser. Just nu kommer jag dock bara på tre tråkiga händelser kopplade till dagens datum. Händelser som på olika sätt påverkat och förändrat vår värld.

• Militärkuppen i Chile den 11 september 1973.
• Terroristattackerna i USA den 11 september 2001.
• Anna Lindh avlider den 11 september 2003.

Vad vill jag då ha sagt med detta? Inget särskilt, jag bara rannsakade mitt minne. Sedan kan man ju alltid fundera över vad som varit annorlunda om dessa händelser inte ägt rum.
Vad händer då idag? Ja, det vet vi i morgon.

Här på Getingstorp fortsätter arbetet med att lägga trädgården till vintervila.

D  påbörjade igår arbetet med att låta trädgården gå
till vila. Drivbänkar förbereds för nästa säsong och
växthuset  städas ur.

Sensommarlyx

För att få ut mesta möjliga av denna underbara sommar så har vi den senaste tiden flyttat ut våra middagar från växthuset och ofta ätit  middag på uteplatsen mellan hallonhäcken och jordkällaren. Där kan vi avnjuta måltiden samtidigt som vi smeks av den nedgående solen. Det kallar jag sensommarlyx.

Här avnjuts sensommarmiddagar.

D:s utsökta tomatsoppa med bl. a. lök, vitlök,
timjan och basilika. Till det hembakt bröd
skuret i tärningar,överringlade med
Marinas olivolja och överströdda med
havssalt innan några minuter i ugnen.
En rönnbärskvist på bordet förhöjer dukningen.

Helgbesök

I helgen har vi haft besök av lille Ville så då har Nelson haft sällskap på dagspromenaderna med matte. Nelson och Ville kommer jättebra överens och respekterar varandra till fullo. 
Skönt för Ville att några dagar få komma ifrån syrrorna Neela, Isa och Sally.

När Ville var valp lekte han och Sigge mycket men nu är deras relation mera stillsam. Det är härligt att se djur respektera varandra, oavsett allt som skiljer dem åt. Där har vi människor en del att lära.

 

 

 

Nelson älskar när han får springa lös på dagspromenaderna.
Extra roligt i helgen med Ville på besök.

 

När Nelson och matte kommer tillbaka så har Sigge redan
avverkat sin morgonrunda,  väntar ute på trappan och 
 följer med in, hoppar upp till sin matplats och visar på
detta avslappnade sätt att det nu är dax för frukost.

One of those days

Så skönt att en vecka in i september kunna grilla ute och äta middag i växthuset. Igår var det "one of those days".

Nelson noterar att matte har tänt upp grillen.

Lite smått och gott till en lördagsmiddag.

Vår egenbyggda grill som aldrig sviker.

Ljuvlig aftonsol.

Mera aftonsol.

Björkarna börjar skifta färg.

Mera gulnande björklöv.

Middagsdags.

Gott och nyttigt.Grillad haloumi,
grillad zucchini och en god tabouleh

En av D:s favoriter.

Spår på himlen.

På väg hem igen efter en soptunnesväng med elmoppen.
Sedan blev det filmkväll.

I hemtrakterna

Igår åkte vi på en biltur i omgivningarna i vackra Lekeberg. Slås varje gång av vilken vacker trakt vi bor i. Bjuder på några bilder här nedan.

Vacker vy.

Ingen asfalt här inte.

Anki´s magasin. Här säljs heminredning i lantlig stil.

Här på Berga gård köper vi våra ägg.

Glada höns som får gå ute.

Får vid får jag ser varhelst jag ser.

I gårdsmejeriet Ostbiten säljs bl. a. exklusiva ostar.
Igår köpte vi en Evert, en Barbro och en Håkan.

Sista biten på vägen hem.

Hemma igen.

 



D har tagit in middagstillbehör från trädgården.



Nelson väntar på att följa mig till växthuset.

I väntan på matte.

Här kommer D med korgen.

Allt i dagens middag kommer från
vår egen trädgård.



Enligt plan

En vädermässigt vacker gårdag gjorde att jag som planerat kunde klippa gräs. 2 ½ timme tog det hela och bra blev det. Nu återstår nog bara två klippningar innan säsongen är till ända. Tråkigt tycker jag eftersom jag tillhör den udda skara som gillar att klippa gräs.


Efter en kort paus var det dags för mig, skuggan i bild,
att ta plats för etapp 2.

Nyklippt. En skön känsla tycker jag.

Septembermorgon

Även denna vecka utlovas härligt varma dagar. Svårt att tro när morgonen ser ut som på bilden nedan. Blir dagen som utlovats  så blir det gräsklippning för min del. Inte många gånger kvar nu innan åkgräsklipparen ställs undan för vinterförvaring.

Ett härligt morgonmöte mellan sommar och höst.

JGPF

Norrlands guld. Gammpojken föredrar ofta 
namnen på burk.



Junsele GammPojksFörening står rubriken för. Jag läser en artikel i Tidningen Ångermanland om denna sällsamma företeelse där upp i mina barndomstrakter. Som om avfolkningen av Norrland inte har gått långt nog.

Försök till definition av ordet Gammpojk: "En man som trots sin ålder behållit sitt oberoende och framlever  sina dagar som ogift och barnlös. Han bor allmänt kvar i fäderneshemmet, ibland tillsammans med en bror som även han är gammpojk. Han färdas ofta  längs byvägen på moped eller möjligen i dieselbil med lastgaller på väg till konsumbutiken för att handla kokkaffe, ärtsoppa på burk och kanske en korvsnärt".


Då jag själv upplevt ett antal gammpojkar där uppe i norr så kan jag i allt väsentligt instämma i definitionen. Möjligen ska tilläggas att cykel oxå är frekvent som fortskaffningsmedel. Jag kommer särskilt ihåg en brödratrio i mina föräldrars hemby där en av bröderna skötte hushållet medan de två andra delade upp grannbyarna sig sinsemellan när de cyklade runt på frekventa hembesök där de förväntade sig kaffe med dopp vid varje stopp. De hade sällan något samtalsämne med sig men hade heller inga problem med att låta ett besök på några timmar fortgå under total tystnad. Att ett hembesök någon gång skulle vara olämpligt för de som besöktes föll aldrig dessa bröder in. Då deras krav stannade vid kaffe med dopp och de för övrigt var harmlösa så öppnades ändå dörren välkomnande så snart de knackade på. På den tiden var de en färgklick i samhället.
Jag trodde dock inte att gammpojkarna skulle få sin renässans 2013.

Är de här förebilder månne?

 





Bokstaven R

Sommaren går mot sitt slut när jag idag möter den första av 8 långa månader med bokstaven R i namnet. September, oktober, november, december, januari, februari, mars, april. Sedan är vi framme vid maj igen där både årets första gräsklippning och min födelsedag inrymmes. Den där dagen då det växer whisky i vårt äppelträd. Det gäller att ha rätt målbilder för att våren inte ska kännas alltför avlägsen.




Även om det är  september så finns sommarkänsla kvar.



Surströmming

Röda Ulven smakade utsökt. Jag köper fileer då jag
som "enarmad" inte kan rensa fisken.

I går var det dags för en av årets många högtidsstunder. Surströmming. Det är bara jag i familjen som äter denna delikatess. D valde igår att äta smörrebröd då hon gick till bords med mig. Det innebar att hon ändå fick njuta av /utstå doften. Jag åt denna gång
Röda Ulven som jag valt då den blev bäst i ett test  utfört av Örnsköldsviks Allehanda. Ett sånt test måste jag bara lita på för där uppe i surströmmingens hemland,  mina barndomstrakter,  vet de hur surströmming ska smaka. Jag kunde konstatera att jag gjort rätt val då den smakade utsökt och oxå var mjäll och fin i köttet.
 

Här kommer D med godsaker. Nelson
vill som alltid vara med.

Burken är öppnad och väldoften sprider sig.
Mmmmmmmmmmmmmm!

 

D valde smörrebröd denna gång.

 

 Surströmming med tillbehören på plats. Bara att hugga in.

Livsförlängande insatser

Den här sommaren har varit gynnsam på många sätt. D har förutom lyckat odlande ägnat mycken tid åt olika typer av underhållsarbete. Bl. a. har alla trappor och trappräcken fräschats upp. I går var det dags för grinden att få sig en omgång.

Det känns bra att veta att vi på detta sätt ser till att förlänga livslängden på dessa snickeriarbeten. Att det dessutom ser snyggt och prydligt ut är förstås inte helt ointressant.

Nästa sommars stora underhållsinsats blir en total översyn av växthuset. Slipa, tvätta, kitta, måla.

Apropå framtid. I kväll ska jag äta surströmming. Tänk om det fanns en doftfunktion på bloggen. Nej, det var inte snällt tänkt. Jag ser i vart fall fram emot dagens middag. I växthuset förstås. D har provat surströmming några gånger men inte fastnat så i kväll väljer hon smörrebröd.



D börjar med slipning och tvätt. Därefter grundbehandling
och slutligen målning. Grinden är sedan som ny
och så härligt välkomnande som den ska vara.

Slut för i år

                 Utslagna.





Vidare till semifinal.

 

 

Ja, för Indianerna från Kumla är årets säsong över efter det att man lyckats besegra Smederna från Eskilstuna med bara 2 poäng i gårdagens kvartsfinal i SM-slutspelet i speedway. De hade behövt vinna med 4 poäng. Indianerna som i år siktade på SM-guld.

Nej då, jag är inte särskilt bedrövad över detta eftersom speedway är en sport jag vare sig förstår eller gillar. Det utvecklade jag i ett inlägg för ett år sedan och jag har inte blivit klokare på denna sport sedan dess. Jag gillar för övrigt inte någon typ av motorsport. Trots att jag är uppväxt på bensinmack (Shell).

Däremot kan jag gilla speewayfolkets oförtrutna kämpande. De ger aldrig upp. Nu skakar man av sig dammet och så är det pang på nästa säsong för Indianerna. Jag tycker ändå att det ska bli intressant att följa hur de formerar nästa års lag och om målsättningen även nästa år är SM-guld. Även om jag inte gillar speedway så är jag alltid intresserad av att följa hur människor i olika sammanhang tänker och agerar. Hur ledare och grupper fungerar, eller inte fungerar.

 

Även om vi har indiansommar just nu så är det inte heller i år Indianernas sommar.

Själen sitter inte i kostymen

Två år tog det att kläcka dessa ideer.

Det skandalomsusade vårdbolaget Carema  byter namn. Då kastar man av sig den smutsiga byken och tar på sig nåt fräschare. Man vill ha en nystart där inte företagsnamnet hela tiden kopplas samman med något negativt. Varje dag ska räknas. Räknades inte varje dag på Carematiden? Det nya namnet är därför Vardaga. När man ändå är igång byter verksamheten för funktionshindrade oxå namn. Från Orkidén till Nytida.

Frågan är om det hjälper. Allra helst med tanke på val av nytt namn. Man har slitit med namnfrågan i två år och från 100 ursprungliga namnförslag kommit fram till det föga lyckade Vardaga.  Varför går mina tankar till Vårdaga?  Vad står Vardaga egentligen för? Nu är det upp till bevis.
Mitt förtroende för Carema är i vart fall fortsatt lågt. Även fast man byter kostym.

Lättnad och lycka!

Sigge i mysposition.

Jag hade tänkt ha "Efterlysning" som dagens rubrik. Du ser vad det blev i stället.  Så mycket bättre.

Igår åt vi middag vid 16-tiden på uteplatsen bredvid glasverandan. Sigge var med oss där ute hela tiden. Han njöt i solen och jagade fjärilar över gräsmattan. Han såg ut att som vanligt njuta av tillvaron. Precis som det ska vara om man bor på Getingstorp.

När vi släckte för kvällen vid 23-tiden så hade Sigge inte kommit in. Vi ropade och ropade, men han kom inte vilket aldrig hänt förut. Jo, en gång stannade han ute men kom in när jag vid midnatt ropade på honom. 
Det var inte lätt att somna med Sigge ute och vid 3-tiden i natt vaknade vi och D gick ut med ficklampa och gick runt tomten och en sväng längs vägen ner till postlådan men ingen Sigge gav sig till känna när hon ropade. Minsta lilla ljud från Sigge skulle ha hörts eftersom det är helt stilla och tyst  här ute när klockan är 3 på natten. Vi försökte somna om men när klockan var 7 kunde jag inte vänta utan gick ner och ställde mig på trappan och ropade på Sigge. Inget svar, ingen Sigge.

Innan frukost tog jag elmoppen och åkte en sväng  i byn och ropade på Sigge som inte nånstans stod att finna. När jag kom tillbaka hem och svängde in mot huset fortsatt ropande på Sigge så får jag plötsligt se honom komma obekymrat släntrande över gräsmattan från andra hållet. Oj, vilken lättnad och jag ropade förstås till D att Sigge var tillbaka. D uttryckte även hon stor lättnad. Vad Sigge kände vet jag inte, men han såg i alla fall smått sömndrucken ut när han gick raka vägen in i köket och ställde sig på sin matplats vid vedspisen och tittade uppfordrande på matte. När han smaskat i sig av mattes godsaker så var allt som vanligt igen.  Om än med en kännbar påminnelse till husse och matte om hur förgänglig tillvaron kan te sig. 

Huruvida Nelson märkte av denna uppslitande händelse vet jag inte men han kom i a f in i sovrummet några gånger i natt. Kanske för att kolla om Sigge som vanligt låg och sov i sin korgstol.

Kräftor

Igår kväll hade vi kräftskiva med barn och barnbarn. Till skillnad från i fjol så åt även jag kräftor denna gång. Jag brukar föredra surströmming före kräftor. Men Alice hade klargjort för mig att hon inte ville sitta bredvid mig igen om jag äter surströmming. Då var valet enkelt. Det är klart att jag ville ha Alice som min bordsdam. Därför fick det bli kräftor även för mig. Eller rättare sagt kräftstjärtar eftersom det inte är gångbart att skala kräftor när man som jag är "enarmad".

Förutom kräftor så bjöds potatissallad med ingredienser enbart från egen trädgård, Västerbottenpaj, smakrika ostar och av D nybakat bröd. Allt detta nedsköljt med dryck efter eget önskemål. Vilket t ex för min del innebar  Estrella Damm öl, Skåne Akvavit och OP Anderson Aquavit.Som dessert blev det förstås hemgjord glass.

Ett uppskattat nytt inslag var det godisregn D och jag arrangerade. Mystiken kring detta lyckades vi behålla så nu har Erik och Alice nåt att fundera på inför kommande familjefester. Alice klargjorde dock att hon nästa gång ville att det skulle ösregna.

Det blev en härlig kväll tillsammans.

Alla på plats och festen kan börja. Nelson gladdes åt
att Sara och Per hade lilla Sally  med.

Skål och välkomna!

D hade dukat i växthuset.



Planteringsbordet fick tjäna som serveringsbord.



Dryckesbordet.

Dukat för att förenkla efterarbetet.



Kräftorna ligger förföriskt och väntar.




Erik och pappa Marcus tar för sig av godsakerna









Alice fick en lektion i kräftätandets konst.