 |
| Äntligen fick jag träffa D igen. |
135 dagar. Ja, så många dagar har förflutit sedan D och jag senast träffades, men igår var det äntligen dags då besöksförbudet till landets äldreboenden upphävdes i förrgår. Det kändes smått högtidligt när hon kom. Som planerat åt vi en grekisk sallad med vederbörliga tillbehör, allt förberett av D. Den måltiden var en ren och skär njutning.
Att påstå att coronapandemin fört något gott med sig kan väl tyckas vara vågat, men jag påstår det ändå. Plötsligt värderar jag det tidigare självklara som något oerhört värdefullt. Att bara få träffas, äta en måltid tillsammans, sitta ner och samtala har fått ett helt nytt värde och är inte längre något att ta för givet.
Tänk på det och var rädda om varandra där ute.
 |
| Höstgrått utanför mitt fönster, men jag har bara ljus i sinnet nu när D får besöka mig. |
