Tomater, tomater, tomater

Tomatskörden är riklig i år. De första mognade först i skiftet juli - augusti och har förstås redan avnjutits. Det fina är att det hela tiden därefter kommit nya. De sista tar D in denna vecka då hon nu lägger trädgården till vintervila.

Härligt solmogna från växthuset. Bara att 
sätta tänderna i.

Dessa får komma in och mogna i
en kökslåda.

Efter en vecka i lådan har det hänt en del.

 Dessa är odlade på friland, intagna igår och  väntar på 
en mörk plats för att mogna.

Röda och gula som ugnsrostats med Marinas olivolja 
och ska bli en läcker soppa.

Av de ugnsrostade blev det igår till lunch den här 
utsökta tomatsoppan med persilja, basilika 
och grovriven halloumi .

Sigges rehab

Nu får Sigge röra sig fritt i huset igen. Rehabiliteringstiden i avskildhet är över över. Detta efter 1 ½ månad i D:s dressingroom.

Han sitter vid dörren ut till glasverandan för att
möjligen kunna smita ut.

Han är sig lik.

En av hans favoritpositioner.

Han går obehindrat och är pigg och alert. Det enda man märker är att han inte kan hoppa upp till sin matplats vid vedspisen så tillsvidare får han sin mat på annan plats. Han får nu vara inomhus en tid,  till dess vi ser att han klarar sig helt obehindrat.
                                         

Sigge kan ännu inte hoppa upp till sin vanliga matplats, 
men annars är allt sig likt. 

Han tränar på köksstegen att hoppa upp
ett steg i taget.

Om han går ut nu så skulle han nog direkt hamna i slagsmål då en grannes katt, för övrigt samma färg som Sigge, har uppmärksammat att han sedan en tid är "ute ur matchen" och då passat på att ta sig in på Sigges revir. Det skulle inte vara så lyckat om dom stötte på varandra eftersom Sigge ännu inte är fit for fight. Nu gäller det för oss att vara uppmärksamma när vi går i dörrar  så att han inte smiter ut.

Det känns i vart fall oerhört bra att se Sigge så pass återställd  med tanke på hur illa däran han var den 9 augusti när D och en granne hittade honom illa skadad. Nu är familjen hel igen.

Ny postlåda

Ny postlåda. Det blev en röd igen.

Vi bytte postlåda i helgen. Den minnesgode kommer kanske ihåg att vi i påskas fick vår förrförra postlåda sprängd i bitar. En riktig påsksmäll. 

Efter alla turer med PostNord så tog jag även mått på  de försändelser som "striden" handlade om. Att PostNord inte direktutdelade ett antal försändelser berodde dock inte på utrymmesbrist, men för att inte  riskera att hamna i ytterligare dispyter med PostNord så köpte vi nu en postlåda modell XL som lätt sväljer de försändelser det i framtiden kan bli fråga om.

Säsongfinal

Dags för årets sista insats.

Igår klippte jag gräsmattorna för sista gången i år. Längtan efter nästa klippning, i mitten på maj, har redan satt in. Jag brukar alltid ha nyklippt till min födelsedag, den 17 maj. Den här gången delade jag inte upp klippningen utan tog allt på samma dag. Förstås med en fikapaus med D inlagd.  3½timma inkl. fikapausen.

Det var en helt underbar dag igår. Ja, så underbar så att jag t o m stod över att titta på V75. Det händer inte ofta.

D konstaterade när jag klippt klart att det gick även detta år. Vad menade hon med detta? Jo, att jag klarat av att sköta klippningen även i år. För 2 år sedan var jag tveksam  om jag skulle klara mera eftersom jag fick allt svårare att ta mig fram då min vänstra kroppshalva obstruerade allt mera. Men, eftersom gräsklippningen är den  enda fysiska arbetsinsats jag klarar av så ska det mycket till innan jag viker ner mig. Jag ser, som sagt, redan fram emot nästa säsong.

När jag hämtade tidningen nu på morgonen så åkte jag en sväng runt på tomten för att njuta extra av gårdagens insats. Det räcker för att jag ska tycka att jag är lyckligt lottad.

Nelson vill vara med ute när vi är i trädgården.

En kopp kaffe och en toscabit satt fint efter
halva klippningen.



Gräset är härligt tjockt och frodigt.

D:s nya rabatt tar sig allt mera.

Härligt. Jag får liksom aldrig nog av Getingstorp

Minsann blev det inte en selfie oxå.

Värt att ta vara på

Visst är dom värda att ta vara på Ja, de sista härliga dagarna innan sommaren definitivt är över. Det här veckoslutet kommer huvudsakligen att tillbringas i trädgården. Den trädgård som är på väg att gå till vila.

Vi började helgen började med att  inta gårdagens middag i växthuset. Du ser den på bild här nedan. Den smakade som alltid utsökt.

Idag är det dags för mig att påbörja årets sista gräsklippning och D kommer att ha fullt upp med att fortsätta natta trädgården.

Höstsallad med äpple, fänkål, rostade valnötter och S:t Agür.
Till det grillat surdegsbröd och en utsökt Baroncello.

Där ovan en blå himmel.
Jag älskar att blicka uppåt just här.

Regnbågen är alltid lika fascinerande

Där ska jag klippa gräs i morgon tänkte jag 
nog när jag tog den här bilden.

R

Positiv överraskning

Det blev ingen långbänk. Bra det.

Glädjande nog så verkar det som att mina problem med PostNords ovilja till direktutdelning av viss post nu är över. När D och Nelson hämtade posten igår så fanns i postlådan ett varubrev från Adlibris. Det var den näst senaste boken jag beställt som nu landat direkt i postlådan i stället för att ta omvägen över utlämningsstället i Fjugesta, 12 km bort. Mycket bra.

Vad det beror på att dessa varubrev nu direktutdelas igen vet jag inte. Månne är det mina klagomål som burit frukt. Det viktigaste är ändå att det nu fungerar igen. 

PostNord - en långbänk?

Det är väl risk att den här frågan kommer att dras i långbänk.

Jag har nu fått ett nytt svar svar beträffande de postförsändelser jag skrev om igår. Det svaret lyder:

Hej Steve,

Dessa försändelser är skickade som varubrev. De delas ut i din postlåda om de får plats, annars kommer de till postombud. Om försändelserna är skrymmande så kan brevbäraren välja att inte ta med de på rutten om de inte får plats i bilen med försändelserna, då går detta till ombud även fast de kanske skulle ha fått plats i din postlåda.

Med vänlig hälsning

xxxxxx
----------------------------
PostNord Sverige
Kundservice
Box 242
721 06 Västerås

Det är jag som valt att x:a namnet på den som svarat då jag inte vill hänga ut någon som bara gör det den är tillsagd att göra.

Svaret är i vart fall häpnadsväckande. Nu menar PostNord att försändelserna inte utdelats då de inte  fått plats i postbilen även fast de skulle kunnat få plats i min postlåda. Jag har aldrig sett någon postbil i våra trakter så fullastad som här antyds. Att hänvisa till en fullastad postbil  är enligt mitt förmenande kvalificerat nonsens.  

Det rör sig i nu aktuella  fall om varubrev som till sin storlek är max  40 x 22 x 3 cm med en vikt mellan 100 - 840 gram. Alltså på intet sätt skrymmande. Sådana paket får plats i postlådan, flera stycken samtidigt om så vore. Det har dock aldrig varit fråga om mera än en försändelse vid varje tillfälle. Som jämförelse till dessa mått så är ett A4-kuvert 32,5 x 23 cm.

Det är värt att upprepa att likadana varubrev som dessa alltid direktutdelades innan PostNord tog över verksamheten.

Ett av nu aktuella varubrevsexempel:
24,5 x 15,5 x 4 cm. Vikt 100 gram. 
På intet sätt skrymmande

Även om svaret till mig är avgivet av en funktion som benämns Kundservice så tror jag  att  PostNord tappat bort att vi privatpersoner oxå är kunder med allt vad det innebär av krav på bemötande, respekt och service.

Den här följetongen fortsätter förstås. Förbannat tråkigt tycker jag, men jag känner inte för att bara "böja mig".  Det är inte min första strid med en samhällsfunktion som gått vilse i sitt uppdrag och antagligen inte heller min sista.

PS
När jag t ex köper böcker från Adlibris så kommer nedanstående text upp när jag avslutar köpet. En text som antyder att direktutdelning är förstahandsalternativet. Fan tro´t.

Välj utlämningsställe

Tänk på att vi alltid försöker leverera direkt i din brevlåda i första hand
Postnummer:

Postnord orsakar en ventilöppnare

Här vill jag hämta min post.

Idag återfaller jag till en "gammal synd" när det gäller mitt bloggande. Jag skriver ett inlägg om något jag tycker fungerar dåligt i samhället, något jag är missnöjd med, något jag irriterar mig på. En s k ventilöppnare.
Jag har några gånger tidigare (bl. a. 2008 - 2010 - 2011 )  bloggat om posthanteringen och hur den blivit allt sämre. Nu har ännu en aktör uppenbarat sig på postmarknaden. Postnord heter det företag som i TV-reklam stoltserar med hur elegant och snabbt de t o m med helikopter levererar min post direkt hem på min gräsmatta. Jag förstår förstås att detta är en metafor med vilken man vill övertyga oss postkunder om att vi alltid kan räkna med den bästa service. Men, vad hjälper detta när de glömt bort hur man levererar post på det gamla hederliga sättet, direkt i postlådan.

Jag handlar ofta via internet, t ex böcker och apoteksvaror. Eftersom jag är rörelsehindrad så är det en stor fördel då dessa företag skickar brev som normalt delas ut direkt. Så har fallet varit hittills i alla fall. Med denna gamla hederliga postutdelning så har jag själv kunnat ta elmoppen ner till postlådan och hämta mina försändelser. För att hämta försändelserna på utlämningsstället i Fjugesta, 12 km bort,  så behöver jag däremot hjälp.

Jag har den sistlidna veckan  väntat på fyra försändelser, men varje gång fått ett sms där det står att brevet inte kan delas ut utan finns för avhämtning  hos Fjugesta Järn & Färg .

Varför kan inte försändelsen delas ut då den med stor marginal ryms i postlådan? Är det månne en ny policy från Postnord och vad syftar denna i så fall till? Ja, vad vet jag, någon måste ändå ha bestämt sig för en nyordning. 

Just nu har jag en intensiv mailkommunikation med Postnord i ärendet och detta är uppenbarligen ingen enkel fråga att lösa. Jag har fått åtminstone fyra olika svar som innehåller allt från "den mänskliga faktorn" till att mitt lokala brevbärarkontor ska kontakta mig för att lösa problemet. Där står jag just nu och mina postförsändelser blir allt flera och tar allt större plats på utlämningsstället. 

Skördetider

Nu är det skördetider och trädgårdssäsongen går mot sitt slut. I söndags när det var strålande väder så passade vi på att grilla och att äta middagen i växthuset. Kanske var det årets sista grillning. Det gäller att ta vara på tillfällena.

Grillen på uppvärmning.

Gambas och spett med vit gurka och tomater.

Till det ris, tabbouleh och en god örtsås.

Persilja är en personlig favorit. . Här krusbladig.

Och här slätbladig.

Det blir gott om rödlök och vitlök.

Den korgen tar jag gärna.

De tomater som inte hunnit med
får mogna inomhus.

En milstolpe

Getingstorp dominerar min blogg.

Sedan starten av min blogg den 10 oktober 2008 så har det nu blivit 2500 inlägg.Innehållet har under åren spretat åt lite olika håll. Till en början skrev jag mycket om sånt som jag tyckte var fel i samhället. Den sortens inlägg har det med tiden blivit färre och färre av, men ibland lättar jag på ventilen. Jag vinnlägger mig dock om att inte lägga allt för mycket energi på sånt som jag ändå inte av egen kraft kan påverka.

Då skriver jag hellre om vardagen här på Getingstorp. Här lever jag ett liv som jag dagligen försöker njuta av så mycket jag bara kan. Ett liv som ger mig energi. En energi som ger mig liv. 

I juni 2012 hade jag tappat sugen för skrivandet och slutade blogga. Det blev dock ett kort uppehåll för efter mindre än en månad var jag tillbaka igen.

Bloggen har blivit en självklar del av min vardag och med den börjar jag mina dagar. Det passar bra eftersom jag är den morgonpigge i familjen och alltid är först uppe. Då kan jag i den arla morgonstunden i lugn och ro fundera över dagens inlägg. 

Med tiden så har bloggen formats till något av en dagbok och jag har upptäckt hur bra den är när jag vill minnas mig tillbaka till ett ögonblick eller en händelse som satt avtryck hos mig.

Fantastiskt är att jag kunnat få så många nya vänner trots att jag uteslutande lever mitt liv här på Getingstorp. Ni som är mina vänner i bloggvärlden är oerhört berikande för mig.

Rubriken antyder ett delmål och då brukar det oxå finnas ett slutmål. Något sådant har jag inte med min blogg utan jag kommer att fortsätta så länge jag kan och finner ett nöje och en mening med mitt bloggande. Och så länge du tittar in hos mig och lämnar en kommentar.

Skiftningar

Nu är tiden då jag varje dag under min långa färd ner till postlådan för att hämta morgontidningen ser någon färgskiftning i naturen. Det är fascinerande att följa dessa förändringar. Optimist som jag är så tänker jag genast på när det skiftar tillbaka igen. Nästa vår.

Det här trädet i stenmuren längs "vägen hem" 
brukar vara tidigt ute med skiftning från grönt 
till orange - gult.

En kort tid till överväger de gröna bladen i
våra björkar.

Bakgrunden till huset glesnar allt mera.

 Solen väljer nu en annan väg genom grinden.

Minsann skiftar det inte där uppe oxå. När molnen
senare på dagen glesnar så är himlen inte
längre så där intensivt sommarblå.

Guldkorn

Guldkorn benämns ofta sånt som ter sig obetydligt men ändå sätter extra piff på tillvaron. Igår uppenbarade sig några av dessa guldkorn. När regnet upphört på förmiddagen så gick D med Nelson på en lång skogspromenad. Hon hade utrustat sig med  ryggsäck, fika och bärplockare. När de 3 timmar senare kom hem var ryggsäcken fylld med nyplockade lingon, närmare 20 liter. Genast sätter längtan efter lingonsylt och rårörda lingon till mustiga vintermåltider in hos mig.

Lingonsylt blev det inte igår, men det blev ett inte föraktfullt syltalternativ då D bjöd på sin egengjorda jordgubbssylt till nygräddade pannkakor.

Lingon på tork.

Vispgrädde och jordgubbssylt.

Det går utmärkt att äta torsdagsmat på en fredag.

Idag blir dessa lingon till lingonsylt.

Inget lättsmält

Om Nordkorea vet vi inte mycket.

Läslusten är nog riktigt på gång ändå. Innan jag ens fått boken jag skrev om igår så är ännu en i år utkommen bok beställd. Den här gången är det " Käre ledare : min flykt från Nordkorea" av Jang Jin-sung,  en f d högt uppsatt tjänsteman i den nordkoreanska propagandaapparaten. 

Boken ger en unik inblick i det Norkoreanska samhället då den är skriven av en avhoppare med insyn i vad som försiggår på högsta nivå i detta slutna och sällsamma land. 

Det är som du förstår inga lättsmälta böcker jag ger mig på för att tillfredsställa läslusten.  Den stora frågan är väl om jag med dessa bokval, totalt 750 sidor, inte bara dövar läslusten utan kanske t o m dödar densamma. Tids nog får du veta vilket.

PS Jag har skrivit inlägg om Nordkorea tidigare,bl. a.  här, här, här, här och här. Det okända fascinerar.

Läslusten

Kommer med posten endera dagen.

Om rubricerade ämne har jag skrivit några gånger, senast under fjolåret i februari och oktober. Jag trodde då att läslusten var på väg tillbaka. Men icke, jag har inte läst någon bok efter "Mr Chance" som jag läste för ett år sedan.


I söndags tittade vi på "Babel" i SVT 2 där bl. a. boken "Sapiens: en kort historik över mänskligheten"  och dess författare Yuval Noah Harari avhandlades. Det väckte sånt intresse hos både D och mig så att boken nu är på väg att landa i vår postlåda endera dagen.

Vi får se vem som tar sig an den först och jag återkommer i ämnet när jag läst den.

På tal om böcker och TV kan jag nämna att det i lördags började en ny TV-serie, avsnitt 1 av 12, i SVT 1. Den heter "Gomorra" och bygger på Roberto Savianos bok med samma namn. En bok som jag läste för 7 år sedan och som jag gillade.  Jag läser annars vare sig gangsterromaner eller deckare, men kan göra undantag när handlingen är autentisk.

För 7 år sedan förresten. Då hade vi nyss flyttat till Getingstorp och bott vår första sommar här. När jag nu tänker tillbaka så svindlar tanken när jag inser hur oerhört mycket vi förändrat och skapat sedan vi kom hit till Getingstorp.
Nej, jag ska inte ge mig på att skriva om allt detta för då skulle nog berättelsen snart anta romanform.Dessutom har jag redan berättat det mesta då jag startade min blogg  för just 7 år sedan.

Ett livstecken

Så stor skillnaden är att vakna till en askgrå himmel som igår jämfört med en i alla fall blågrå som idag. Att bara se några solstrimmor smeka tegelmuren och växthuset kan rädda dagen för mig.  En bra start på dagen innan jag ens hunnit till frukosten.
Som du förstår ställer jag inte stora krav på tillvaron. Och inte alltid på mina blogginlägg heller. Därför kan det ibland bli ett inlägg som detta, till synes utan större mening och djup. Ett livstecken bara.

En strimma sol är en bra start på dagen.

Oåterkalleligt

De ännu gröna trädkronorna vajar för vinden och en 
askgrå himmel ligger som ett lock där över.

Ja, hösten har definitivt tagit greppet om oss nu. Jag kan inte tro annat när jag öppnar fönstret och både ser och hör hur höstvindarna tagit greppet om trädkronorna  som ovan sig har en genomgrå himmel och regnmolnen rullar in från Kilsbergen.

Här återstår ännu en hel del att skörda.

Poolen håller nu på att stängas för säsongen

Förhoppningsvis återstår någon måltid i växthuset
innan även det stängs för säsongen.