Jag mår illa

Det här är en farlig drivkraft i livet.

Gårdagens Uppdrag Granskning (UG) gjorde mig faktiskt illamående. Det var den fortsatta rapporteringen om de s k Panamadokumenten som framkallade detta illamående.

Att rika och välbeställda människor "ser om sitt hus" genom diverse suspekta transaktioner och upplägg har vi genom åren fått vänja oss vid. Att diktatorer och deras gelikar gör detsamma är, om än lika förkastligt, så ändå på nåt sätt begripligt.

Det är när samma beteenden kryper allt närmare, ja t o m innanför "vår egen tröskel" som det blir riktigt otäckt och framkallar de mest vämjeliga känslor. Det räcker liksom inte till att bli upprörd, arg, besviken , förbannad.

Att en svensk storbank som Nordea är en av spindlarna i nätet ( förlåt liknelsen alla spindlar ) är upprörande nog. Att sedan  politiker och tjänstemän i den svenska statsförvaltningen deltar i den här smutsiga hanteringen gör att gränsen både är nådd och passerad. Gränsen för vad som får passera opåtalat.

Jag brukar inte känna mig "hämndlysten" men nu tycker jag att "huvuden ska rulla". Skatteverket, en myndighet som vi alla har ett förhållande till och som åtnjuter stort förtroende sjönk igår ner i djupa källarvalv. Att få höra GD Ingemar Hansson och ÖD Helena Dyrssen tillstå att de försökt varna en tidigare statssekreterarkollega, Frank Belfrage,  om att hans namn fanns med i UG:s pågående granskning var både upprörande och pinsamt.  

Så här i deklarationstider; har du någon gång blivit uppringd av Skatteverket och varnats för att du ska utsättas för en särskild granskning? Jag vill inte att min deklaration ska granskas av en myndighet vars två högsta chefer ägnar sig åt vänskapskorruption. Det enda rimliga är att dessa två chefer omgående skiljs från sina uppdrag.

Det var synnerligen intressant att igår se Islands statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson intervjuas. Han såg ut som en stolt tupp i inledningen, men så skulle intervjun oxå handla om hur han lyckats föra Island "tillbaka på banan" efter åren av ekonomiska svårigheter. När han så fick frågan om brevlådeföretaget Wintris så gick luften ur  och han smet ut med svansen mellan benen. Pinsamt, men ack så effektfullt. Idag är Gunnlaugsson f. d. statsminister.

Avslutningsvis så vill jag framhålla ICIJ, det journalistiska världsomspännande nätverk som gjort grovjobbet. Imponerande att se hur de lyckats med detta. Journalistkåren stiger i min aktning i samma takt som politiker- och makteliten sjunker allt längre ner i dyn. Ordet förtroende är lätt utbytbart mot förakt.