Läget för dagen

Grått, men ändå lockande.

Idag blir det ett sånt där inlägg som jag skriver mera för min egen skull än för dig som läsare. Ibland kan svårigheter vara bra att prata/skriva om för då blir de på nåt märkligt sätt mera hanterbara.

Vid den här tiden på året så gör sig mina fysiska tillkortakommanden som mest påminda. När det börjar bli dags för mig att försöka komma ut ur idet så blir jag bryskt påmind om vad jag förmår och inte förmår att göra. 

För två år sedan kände jag att min stukade lekamen blivit allt mera oblidkelig och mina funderingar om framtiden tilltog. Det mesta har dock fungerat ganska bra sedan dess och 2014-15  har varit ännu några bra år att lägga till handlingarna.

I år har dock försämringen blivit allt mera märkbar vilket bl. a. gjort att min utepremiär ännu inte ägt rum, trots att det funnits dagar med gynnsam väderlek. Det har vidare inneburit att jag fått ransonera mina förflyttningar mellan våningarna i huset så att jag somliga dagar blir kvar på övervåningen.  Mycket handlar om att anpassa tillvaron till rådande förhållande. 

Det svåraste just nu är den tilltagande smärta som jag känner i min vänstra kroppshalva, en smärta som dränerar mig på kraft och energi. Kraft och energi som jag skulle behöva till lite mera lustfyllda upplevelser.

Det suger att bara kunna sitta inne och titta ut.

Just nu sitter jag här med ett antal frågor: 
- När blir min utepremiär? 
- Kommer jag att klara av att  klippa gräset i år? 
- Hur blir årets trädgårdssommar? 
- Hur blir det med våra växthusmåltider?

Växthusmåltiderna vill jag inte gå miste om.

Många frågor, men inga svar för dagen. Jag får använda det gamla hederliga receptet att ta mig an framtiden som den plägar komma; d v s en dag i taget.

Dags att gå i ide

Vårdagjämning snart? Blotta tanken rullar som en bit  nougat på tungan.

Den 1 november och det blir allt mera påtagligt att mina utevistelser kommer att tillhöra sällsyntheterna. Det är dags för mig och Sigge att träda in i vår innesäsong. Vi går i ide och mina fordon ställs in för vintervila. Det här blir Sigges första riktiga vinter sedan han började gå ut så jag får kanske ge honom lite vägledning om det här med kyla och snö. Eller inte, för han gör nog som vanligt. Löser det hela helt på egen tass.

Efter att ha genomlevt ett antal idevintrar så känns det inte alls märkligt att dra sig tillbaka. Jag har lärt mig under de här åren att sysselsätta mig så tråkigt har jag aldrig. Vinteridet är oxå en utmärkt tid för att ladda batterierna. Begrunda året som passerat, njuta av nuet och i tanken börja forma framtiden. Dvalan blir alltså inte så djup som på illustrationen ovan.

Det är fantastiskt hur anpassningsbar människan är. Dock kan jag ibland undra hur jag reagerat om någon plötsligt sagt till mig att jag aldrig mera skulle kunna vistas ute vintertid. En Ångermanlänning som varit van vid snöskottning, skidåkning, pimpelfiske och andra självklara vintersysslor.

Jag kommer så väl ihåg när jag hösten 2001 fick det definitiva läkarbeskedet att jag aldrig mera skulle kunna gå igen, jag skulle vara bunden till rullstol resten av livet. Då kändes livet rätt pyrt. Det goda det hade med sig var att jag snabbt bestämde mig för att trotsa den dystra prognosen så sedan flera år tillbaka så använder jag rullstol bara i undantagsfall.
Jag tror att det är skonsammare att själv komma på sina begränsningar. Då blir man oxå mera kreativ och kommer på lösningar. Men visst, det triggar mera att få det "rakt i ansiktet".

Årets sista dag

Våra gäster i trädgårdsrestaurangen bryr sig antagligen föga om vilken dag det är. Här gäller i första hand att hitta föda för dagen.


Så ödesmättat det låter, årets sista dag. Ser jag det samtidigt som väntan på nåt nytt så känns det genast bättre. Det nya, 2011, är dessutom inte långt borta, 12 timmar just nu. Många intresseväckande ord har sagts om framtiden. Här är några exempel:

- Framtiden oroar oss, det förflutna håller oss fast. Därför går vi miste om nutiden.

- Man skall inte döpa framtiden innan den är född.

- Framtiden är inte längre vad den har varit.

- Framtiden infinner sig alltid när man tar avsked.

- Jag tänker aldrig på framtiden. Den kommer tids nog.

-Så sant, så sant.