Snygg statyett tycker jag. |
Jag tittade igår kväll på Idrottsgalan på TV. Som vanligt när det gäller stora evenemang så är medverkande värda både ris och ros för sina insatser. Vad som generellt kan sägas om Idrottsgalan är att det är en skönt avslappnad stämning som råder trots den högtidliga inramningen. Tillställningen lyfte dock aldrig riktigt den här gången utan blev rätt avslagen.
En som däremot lyfte ordentligt var Petra Marklund med låten "Händerna mot himlen". Klass! På tal om klass. Café Bärs svävade mellan klass I och klass III.
- Rutinerade programledaren Richard Olsson kom fel in i matchen från start med sina skämt om det han sade att han inte skulle skämta om.
- TV-profilen Lotta Lundgren, totalt okänd för mig, stod för en pinsam plump när hon kallade Peter Forsberg för Patrik Forsberg. Varför engagerar man personer som uppenbarligen inte har en susning om vad och vilka som förekommer i idrottens värld?
- Peter Forsberg som för övrigt var ovanligt talför i sitt framträdande. Den norrländska fåordigheten var som bortblåst.
- Lisa Nordén som tog storslam med 4 priser för kvällen var den som oxå skötte sig bäst på scenen. Föredömligt korta, begripliga och kärnfulla tal. Dessutom bar hon en snygg klänning.
- Pia Sundhage som just nu tar hem priser i alla sammanhang var som vanligt chosefri och lättsam. Hon är numera snarast tvingad att framsjunga sina tacktal men sången blir inte bättre av att upprepas. Även om texten var ny denna gång så blev det en gång för mycket. Dessutom tycker jag att hon såg rätt trist ut i sin Sweden 2013 T-shirt och kostym. Långt ifrån galaklädd.
- Prins Carl Philip trasslade till siffrorna ordentligt när han delade ut Jerringpriset och sade att Lisa Nordén fått 38,5 av 3995???
- Att Zlatan bara kom trea i omröstningen om Jerringpriset överraskade mig. Det blev nu i stället en tvekamp mellan Lisa Nordén och Sara Algotsson Ostholt. En kamp som Lisa vann.Tänk om Sara vunnit. Hennes tacktal hade kunnat bli nåt extra att höra då hon verkade vara i toppform för kvällen.
- Roligt var att Toini Gustafsson Rönnlund fick hederspris. Även gamla idrottsstjärnor förtjänar att uppmärksammas.
- Priset till Årets lag gick till starbåtsseglarna Fredrik Lööf och Max Salminen. Ja, varför inte, ett OS-guld förtjänar att prisas även om segling inte tillhör mina favoritidrotter.
-Skönaste pristagaren var utvecklingsstörde kulstötaren Jeffrey Ige, silvermedalj i Paralympics i London 2012, som fick Sportspegelpriset. Det är härligt med människor som gör det dom inte trott var möjligt. Det var dock pinsamt att höra prisutdelaren Marie Lehmans barnsligt daltande beröm till honom efter hans förvisso utmärkta tal. Så fel det kan bli fastän man vill väl.
- Hyllningen till de stjärnor som "lagt skorna på hyllan" och avslutat sina karriärer under fjolåret var rätt tänkt men blev inte mycket till hyllning. Det blev en krystad historia genom att man hittat det irländska bandet The script som gjort en låt som heter"Hall of fame".
Sändningen hade gärna fått fortsätta en stund så att jag även fått se lite av vad som händer efter prisceremonierna. Kryddat med intervjuer off stage.
De absoluta höjdpunkterna vid tillfällen som detta är ändå att få återuppleva de många magiska ögonblick och prestationer som ligger bakom de priser som utdelas.