En morgontur.

Som du förstår kunde jag inte motstå att idag ta elmoppen för att åka ner till postlådan och hämta morgontidningen. Det blev en riktigt härlig tur. Större utsvävningar än så här kräver jag inte numera för att vara nöjd med min tillvaro. Det är för väl att jag hann med vidlyftigare eskapader i mitt "förra liv". Det är ju helheten som räknas.

Vatten på sitsen. Det har alltså regnat i natt.

Vackra tulpaner ramar in nya uteplatsen.

Härliga vyer längs min väg.

Vägen hem.

Inte långt kvar.

Välkommen hem!

Jordkällaren inbäddad i lummig grönska.

Hemma igen.

                                        

Hoppsan!

I  veckor har jag, och flera med mig, talat om det eländiga majvädret. Nu känner jag att jag måste hitta andra ingångar till mina blogginlägg. Att bara skriva om elände ligger inte för mig. Idag när jag från min datorplats tittar ut så möts jag av en bild som inger hopp. Hopp om en växthusmåltid med D, hopp om sol, hopp om värme, hopp om att på elmoppen glida runt i trädgården för att äntligen få titta på D:s senaste planteringsinsatser. Kort sagt, jag känner hopp om sommar. Det blev mycket hopp där. Enklast förklarar jag mitt hoppande för dig med en bild av  min hoppingivande utsikt.

Du förstår vad jag menar, eller hur?