|
06.30 och så sakteliga kämpar sig solen upp. |
Just nu försöker D och jag att ta vara på de skärvor som ännu återstår av sommaren, vilket t ex innebär att vi tar varje tillfälle i akt att äta ännu en växthusmåltid. Så blev det igår då D bjöd på en egekomponerad svamptartelette med mangoldsallad i citronolja. Kantarellerna hade D plockat tidigare på dagen under skogspromenaden med Osborne och Nelson.
Mitt olivträd, som jag fick när jag fyllde 60, har jag i år varit osäker på om det överlevt den gångna vintern i garaget. Igår visade D mig att det fortfarande finns hopp för trädet som den här sommaren år tagit oerhört lång tid på sig för att uppvisa något livstecken. Hur klarar vi nu trädet till nästa år? Ja, det är frågan.
|
Minsann lyser inte ett ljus där inne på bordet. |
|
Olivträdet har sällskap där i den specialgjorda boxen. |
|
Visst lever olivträdet, om än inte i högönsklig välmåga så ändå vid liv. |
|
En av D egenkomponerad måltid. |