Olivträd

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om mitt olivträd som inte längre klarar vårt bistra klimat. Nu har vi bestämt oss för en ersättare och D var häromdagen till Eriksbo plantskola och inhandlade ett silverpäron, ett träd som oxå brukar benämnas "Nordens olivträd". 

Sin sista tid fick mitt olivträd samsas
med indiankrasse.

Igår började D förbereda för att plantera trädet. Det får sin plats på D:s agora, mellan växthuset och gäststugan. Där kommer vi att få många tillfällen att njuta av det. 

D har tömt olivträdslådan som kommer att få en 
ny uppgift på annan plats.

Där står Nordens olivträd
i väntan på plantering.

Grus och markduk avlägsnas och sedan
börjar grävningsarbetet. En hel del rötter
behöver avlägsnas.

Osborne är förstås med och
hjälper matte.

Jag tycker att det känns bra att plantera ett träd även om jag som vanligt får vara den som tittar på när D gör jobbet.  När jag tittar på så har jag följande tänkvärda ord i minnet; "Den som planterat ett träd har inte levt förgäves". Då känns det ännu bättre.