Läslust

Oläst.

Oläst.

                                                                                             

Läslust är något som jag under senare år inte ofta ansatts av. Jo, några gånger eftersom jag ändå köpt några böcker. Som jag ännu inte läst. T. ex. "Mr Chance" av Inga-Britt Ahlenius. Jag köpte den i januari 2011 och var helt inställd på att läsa den. Av det blev det intet.
En annan bok som ligger oläst är "Från busfrö till brottsling" av Annika Brar. Den har legat oläst sedan november 2011.

Påbörjad.

                                                                                                                                                                           







Om jag minns rätt så var mitt senaste läsförsök  i juni 2012 då jag började läsa "Segraren står ensam" av Paulo Coelho.








Jag har inte avgivit något löfte om att under 2013 läsa några böcker. Det kommer när det kommer. Om det kommer. Jag kommer i vart fall inte att köpa flera böcker innan jag läst de som ligger olästa.

Att jag inte läst några böcker under senare år torde väl innebära att den tillvaro jag numera lever i ger mig tillräcklig inspiration, livskraft och uppslag till tankar och diskussioner.

Var sak har sin tid

När jag började blogga , hösten 2008, så  skrev jag att jag tyckte om allt som Paulo Coelho skrivit. Det var sant då, men inte nu längre. Jag läste Alkemisten 2004 och blev helt fångad av han sätt att skriva. Jag har sedan läst  ytterligare 8 böcker av honom och gillat alla. Jag började för några dagar sedan läsa hans bok  Segraren står ensam som legat och väntat sedan februari, men mötte direkt motstånd. Efter bara 40 sidor så tyckte jag  att han bara  var omständlig i sitt skrivande, utan att komma nån vart, och lade boken ifrån mig. Jag kommer inte att fortsätta läsa den. I vart fall inte i närtid. Vad beror då denna min kursändring på? Antagligen hade jag helt andra behov 2004 jämfört med idag. Då var jag, bara 3 år efter min stroke, en sökande människa som fann tröst och framtidstro i Coelhos böcker.  Tack Paulo Coelho för att du gav mig vad jag då behövde.

Tröst och framtidstro behöver jag även idag, men inte på samma sätt. Därav min kursändring. Även min blogg kommer att påverkas av min kursändring, men det återkommer jag till i kommande inlägg.

Bokavslut

Idag kände jag för att fortsätta läsa "Brida" av Paulo Coelho Jag avslutade den boken idag. Andra halvan bättre än den första låter min omedelbara och enkla recension. Jag har redan lagt fram nästa olästa Coelho, "Segraren står ensam". Jag har visst fått tillbaka läslusten igen.

Ordningen återställd - på alla plan

Vyerna ovan ser jag  när jag sitter vid datorn och vänder blicken utåt. Lugn, stillhet, harmoni. 

Ja, sådan är min hemmiljö.

Gårdagens debacle med vattnet löste sig.  Ja, D löste problemet som hon alltid gör när problem uppstår. Igår var Sara på besök med Kharma och Ville  och vi hade en Tacoskväll som avslutades med hemgjord hallonglass.
Inspirerad till läsning började jag sedan att läsa "Brida" av Paulo Coelho som jag haft liggande en tid.  Jag kom en tredjedel in i boken innan jag lade den till vila. Kvällen avslutades med filmen "En enkel till Antibes". Filmen som sådan var ingen höjdare men Sven-Bertil Taube gjorde en utmärkt skådespelarinsats så hans Guldbagge nyligen får anses som välförtjänt. Filmen ackompanjerades av en god osttallrik med ett gott rött vin.

Under läsningen av "Brida" gjorde jag en intressant upptäckt. Jag uppfattar inte längre Coelho på samma sätt som när jag 2005-06 läste sju av hans böcker:
-  Alkemisten
- Djävulen och fröken Prym
- Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät
- Zahiren
- Veronica bestämmer sig för att dö
- Elva minuter
- Pilgrimsresan

Vad beror då detta på, att jag inte längre uppfattar Coelho på samma sätt? Jo, jag har inte längre så många outrätade frågetecken i mitt liv. Många av de frågor och funderingar jag tidigare bar på har på olika sätt fått sina svar sedan 2006. Jag kom fram till detta  efter att ha dryftat denna nyvunna insikt med D.

Så här morgonen efter så hänger förstås gårdagens nyvunna insikt kvar hos mig och jag tror mig oxå ha svaret på varför jag har lyckasts besvara så många av de frågor och funderingar jag tidigare burit på.  Helt avgörande för detta var när vi 2007 bestämde oss för att helt skifta spår i livet, hitta vårt drömställe och flytta ut på landet. När vi 2008 satte ner våra bopålar här på vårt Getingstorp så kände jag ganska snart att jag kommit i mål. Det kan låta både ödesmättat och slutgiltigt men i så fall i ordens allra mest positiva betydelse. Här har jag  funnit en plats där jag kan leva livet fullt ut trots mina funktionshinder som jag länge mest  tyckte begränsade min tillvaro. Här har vi kunnat forma och utveckla vårt hem precis som vi vill ha det.  Här finns alltid nya drömmar att ta tag i. Att ta tag i när vi har tid och lust,  inte när så krävs. Numera lever jag utan oro för hur morgondagen ska te sig och vilka ev. svårigheter jag kommer att stöta på. I stället lever jag idag och gör det bästa av varje dag som är.

Pilgrimsvandra till Santiago de Compostela

Skulle jag ha genomfört rubricerade vandring om jag fortfarande kunde gå? Ja, tveklöst säger jag idag men kan jag tro på mig själv. Det är ju alltid lätt att i efterhand säga:
- så hade jag gjort om jag bara kunnat / vetat.
Hade jag bara läst Paulo Coelhos bok Pilgrimsresan så hade vandringen säkert blivit av för det var efter det att jag för fyra år sedan läste den boken, för övrigt han första bok (1987), som denna vandring kom att fascinera mig.
Coelho genomförde själv vandringen för att han ville uppnå självinsikt och visdom. Jag vågar påstå att jag genom min personliga vandring, efter min stroke 2001, uppnått just självinsikt och i vart fall lite visdom. Så kanske har jag ändå gjort denna vandring, om än inte på det vanliga sättet. Det överensstämmer väl med hur jag lärt mig göra saker de senaste 10 åren, på ett annat sätt. Det är en bra form av självinsikt. Att förstå att jag inte kan göra saker som jag kunde förr men att jag kan välja mellan att sitta och sörja över detta eller att i vart fall försöka göra dessa saker på ett annat sätt. Det lyckas inte alltid, men ofta.

Dagen efter - Dagen före

Jag firade min 60-årsdag igår men fyller inte förrän i morgon, den syttende mai. Därav rubriken.

Alice och Erik grattar med olivträd 
och lagerkrans.

Måbrasaker för en 60-åring.

Gårdagens fest blev helt igenom lyckad. Trevlig samvaro, god mat och dryck, sköna musikupplevelser, uppehåll och solsken så att vi kunde njuta av både inne- och utevaro.

Presenter helt i min smak;
- böcker av och om Paulo Coelho.
- en fantastisk bok om våra 150 vanligaste fåglar där jag kan se fågeln, läsa om den och samtidigt med ett knapptryck lyssna till dess läte.
- en vacker hink med måbrasaker för både kropp och själ. Ryktet säger att det oxå kunnat bli en magdansös??
- ett eget olivträd att sitta jämte och bara njuta och tänka. Bara vara.
- ny spännande Calvados.
- Whisky helt i min smak.
- Ouzo som det anstår en grekgubbe.
- en värstingkikare. Tänk så mycket nytt jag kommer att upptäcka, i morgon kommen in i andra halvan av min tredje ålder.
- Och den bästa presenten av alla. Min familj på plats.

Av presenterna kan jag utläsa att alla i min familj känner mig som person. Dom vet vem jag är. Det känns bra.