Vad är fingertoppskänsla?

Politik är som farligast i händerna på politiker.

Egentligen vill jag skriva om vårens ankomst till Getingstorp och gödsla med nytagna bilder från trädgården, men det är liksom inte läge för det när det är grått, blåser snålt och termometern visar på 5 grader. Därför får det bli nåt helt annat idag. Något som oxå ingår i vardagen, men inte alls är lika lustfyllt.

Låt mig föra in frågan i rubriken i politikens värld:
Där är fingertoppskänsla att t ex kunna förutse omgivningens/medborgarnas/väljarnas reaktioner på beteenden, uttalanden, beslut etc.

Ett  praktexempel på avsaknad av fingertoppskänsla har
Miljöpartiets ledning uppvisat den senaste veckan.

Jag begriper inte varför politiker aldrig lär sig. Jag menar,
politiker är ju oxå människor. Som du och jag med brister och förtjänster. Ibland gör vi misstag och då kan det bli fel. Dock har politiker den lilla egenheten att inte kunna erkänna sina misstag. I stället gör de "en pudel" och snor in sig i en krystad förklaringsprocess som blir omöjlig att ta sig ur. När de sedan står där inmålade i ett hörn så finns en annan möjlighet som bara är politiker förunnad. Då kan de ta en "timeout" och hoppas att att allt ska blåsa över, att allt bara var en ond dröm.

Den här gången ser dock timeoutkortet inte ut att stå till buds. Just nu lutar det åt rött kort i stället. Inte alls oförtjänt i så fall, allra helst som ett antal gula kort redan förbrukats.