På kryss (X) med Portugal

Vasco da Gama, en föregångare.

Portugal har varit en stor sjöfararnation så kanske är det därför de lyckats med konststycket att kryssa sig fram till semifinal i fotbolls-EM.Visst är det en prestation att vara i semifinal när man inte vunnit en enda match efter full tid.

Gårdagens semifinal mot Polen, 1-1 vid full tid och seger efter straffar (3-5), tycker jag var ett nytt sömnpiller i detta EM som på intet sätt, undantaget Island, gör propaganda för fotbollen. 

Synonymer till kryssa är t ex  sicksacka, röra sig hit och dit. Det är väl ungefär vad Portugal hittills gjort i EM. Det har nu räckt till medalj då det i EM, till skillnad från VM, inte spelas någon bronsmatch . De båda förlorarna i semifinalerna blir alltså delade bronsmedaljörer.

Några av mina bloggbesökare har ett mycket svalt intresse för fotboll och de som nu ändå plötsligt upptäckt att det pågår ett EM har gjort upptäckten tack vare Island.
Inte beroende på att det spelas en lockande fotboll. Vilket dock inte hindrar mig från att i kväll bänka mig för nästa kvartsfinal, Wales-Belgien.

Internationellt

Vi äter gärna maträtter med influenser från olika länder. Den gångna helgen blev det grekiskt på fredag, en klassisk svensk räkmacka på lördag och en fiskgryta med portugisisk anstrykning i söndags.

Lördagens räkmacka smakade utsökt.

Under 70- och 80-talet besökte jag Portugal vid flera tillfällen. Minnen av fantastiska fiskrätter bär jag fortfarande med mig.  Särskilt minns jag fiskgrytor innehållande massor av ingredienser. En sådan fiskgryta bjöd D på i söndags.

Söndagens fiskgryta med portugisisk touch. Mums!

Ett annat outplånligt minne från Portugal är fadodrottningen Amalia Rodrigues. Att uppleva henne live på en fadorestaurang i stadsdelen Alfama i Lissabon  och lyssna till hennes ödesmättade fadosång är en av mina mäktigaste musikupplevelser
.

Vänligt och ovänligt

Du blir bemött som du bemöter andra.



 

 

Jag läser en artikel i DN där världens städer listas utifrån vänlighet respektive ovänlighet. Jag har bara besökt Frankfurt, Cannes, Monte Carlo, Budapest och Dublin av de listade städerna, men jag kan inte påstå att jag tänkt på någon av dessa städer ur ett vänlighetsperspektiv. Jag har aldrig besökt någon stad eller plats där jag bara känt ovänlighet. Oftast har jag blivit vänligt bemött.

Enda gången jag reagerat negativt  på bemötande var när jag några år efter diktaturens fall ( 1974 ) besökte Portugal. Med perspektiv på vistelsen så förstod jag att den slapphet och nonchalans som jag mötte mera var ett uttryck för en nyvunnen frihet än en avog inställning till utländska besökare.

 

Så var det slut på det roliga



Tyvärr, det blir inget VM 2014  för Sverige.

Sverige-Portugal 2 - 3 och det blir inget VM i Rio för Sverige nästa år. Inte mycket att säga om att Portugal vann. De var bara det bättre laget. Vem vann då matchen i matchen mellan Zlatan och Ronaldo? Ronaldo, med 3-2, eller hur? Jag ser dock Zlatan som en lika bra spelare, men har spelar helt enkelt i ett sämre lag. Som bekant, en svala gör ingen sommar.
Matchen bjöd dock på all den dramatik man kan önska sig. När Zlatan dunkade in 2-1 på frispark trodde jag fortfarande på en vändning, men Ronaldo tog mig snabbt ur den villfarelsen.
Matchen hann förstås bara sluta så började frågorna om framtiden. Slutar Zlatan nu eller fortsätter han över EM 2016? Är det dags för en ny förbundskapten? Ja, allt var som vanligt igen. Det var dock roligt så länge det varade. Den härliga inramningen med nästan 50.000 på Friends Arena bidrog mycket till detta.

Vi är många som följer och engageras med det svenska fotbollslandslaget. Jag brukar vara den ende i vår familj som konsumerar sport på TV, men igår var oxå D i högsta grad delaktig. På tal om delaktighet. Jag läser att även alltyckaren Björn Ranelid  tyckte till igår. Om matchen, om laguttagningen, om svensk fotbolls framtid. Det är bra när många engagerar sig. Ranelid envisas som vanligt med att påstå att han spelat fotboll på hög nivå och därför är en man att lyssna till även när det gäller fotboll. Så vitt jag förstått så värvades Ranelid som tonåring av Malmö FF från Håkanstorps BK. Han spelade visst en match för A-laget, en cupmatch mot IFK Luleå.

Höstfavorit

En Fasolada kan med fördel avnjutas i en
något kantstött soppskål av lergods. En
fläkt av antikens Grekland.

Nu när hösten kommit så smakar en mustig och rykande het soppa utsökt en fredagkväll. En mustig soppa och ett robust rödvin. Igår kväll lagade D en av mina favoritsoppor. En grekisk bönsoppa som heter Fasolada. Som ofta med  rätter med många ingredienser så kan man lägga till och dra ifrån i receptet efter  tycke och smak. Tex använde D elefantbönor i stället för vanliga vita bönor. Detta förlänger koktiden med c:a en halvtimme.  Eftersom vi fortfarande har färska kryddor i trädgården så utökades receptet med oregano och persilja.

Fasoladan fick igår sällskap av en portugisisk nyhet på Systembolaget. Ett i sammanhanget passande  rödvin vid namn Messias. De trivdes utmärkt i varandras sällskap. Och vi i deras.

Spinalonga i Falköping

Är detta snart en laglig industriprodukt?

Moderaterna i Falköping vill ge  missbrukarna en frizon och sätta upp en glasbur på Köttorget i ortens centrum där den som vill fritt kan missbruka. Att använda orden hjälpa och ge i detta sammanhang känns malplacerat. I mina öron klingar ordet människoförakt.
Förvisso drar en drogliberal  vind över världen  där t ex cannabis blir tillåtet i allt flera stater i USA. Colorado är en av de stater där marijuana mer eller mindre legaliserats och där många entreprenörer ser möjligheter till big business.

I  "Korrespondenterna" i svt 2  såg jag senast igår ett antal inslag om hur olika drogfrågan hanteras i olika länder. Knarkturism och marijuanaindustri är några av de nya ord vi får vänja oss vid.

I Europa har den drogliberala vinden nått längst i Portugal där i stort sett alla droger är tillåtna för eget bruk. Skillnaden med Falköpingsexemplet är att man i Portugal satsar på missbrukarvård. Inte på att visa upp missbrukare i glasbur på ortens torg.

I Sverige tycker jag att det länge varit stiltje i narkotikadebatten. Debatten blossar upp vid enstaka tillfällen, som t ex vid användning av metadonprogram eller aktualisering av sprutbytesprogram.  Eller som i Falköping, när missbrukarna kommer för nära övriga medborgare. Jag, som arbetat i Kriminalvården sedan 1976, förvånas över det ointresse som narkotikamissbruket för tillfället omges av. Vad kan det bero på månne?

Falköpingsförslaget, där man dristar sig påstå att man vill hjälpa stadens missbrukare, tycker jag mest är osmakligt. Men, inget ont som inte har nåt gott med sig. Det kanske sätter fyr på debatten igen.

Jag besökte någon gång i början på 80-talet den forna spetälskeön Spinalonga utanför Kretas kust. Det var en synnerligen omtumlande upplevelse att på plats få dess historia berättad för mig.  Falköping har jag aldrig besökt och jag känner inte heller någon längtan dit.

Litteraturtips: Spinalonga: de spetälskas ö

Ombytta roller

Världskartan har förändrats på många sätt under senare år. Inte minst den ekonomiska kartan. Det innebär bl. a. att den gamla kolonialmakten Portugal får gå med mössan i hand och ragga investerare i sina forna kolonier, just nu Angola.

Eftertankens kranka blekhet

Spaltkilometer har skrivits om Grekland, den usla ekonomin och det till synes genomkorrupta system som samhället vilar på. Ju mera jag läser desto mera förundrad och förvirrad blir jag. Om det som skrivs är sanningen så är det lätt att förstå att hela det grekiska samhället vilar på avgrundens brant. Det finns då inget att reparera utan det krävs en total nystart av hela samhället och det politiska systemet.

Jag har tidigare skrivit inlägg om den korruption som fått råda som en accepterad del av systemet. Ett exempel som jag inte glömmer är det sjukhus som hade 40 livstidsanställda trädgårdsmästare men ingen trädgård.Eller när skattemyndigheterna inventerade vilka som hade swimmingpool i Atens norra förorter och endast 324 uppgav att man hade det medan det i verkligheten fanns 16.974 pooler.

Vad som är sanning och vad som är skrönor i beskrivningen av Grekland vet jag inte men att något är fundamentalt fel med detta underbara land ter sig allt mera uppenbart.

De stora svikarna i detta drama är politikerna som haft grekernas uppdrag att styra landet men som svikit detta förtroende å det grövsta. De stora förlorarna är förstås det grekiska folket som lurats/låtit sig luras att tro att "det grekiska systemet" är något som är rätt och riktigt. Gemene man borde ha förstått att man behöver betala skatt, att det t ex inte är rimligt att ha ett jobb som man aldrig går till men ändå får lön för.

Det viktigaste nu är dock att inte i första hand söka syndabockar utan att sikta framåt och tro på att Grekland i alla avseenden kan bli det fantastiska land som det alltid varit för mig som besökare.

Avslutningsvis, det är väl inte slumpen som gör att så väl Grekland, Spanien som Portugal får genomgå ekonomiska stålbad. Vad har dessa länder gemensamt mer än tider av bekymmersam ekonomi? Jo, de var alla diktaturer fram till mitten av 70-talet. En övergång från diktatur till demokrati går inte med automatik och kräver f f a en stark och kompetent politisk ledning. Har man inte det så har övergången ett högt pris. Ett väldigt högt pris för Grekland i dagsläget.

Alla är inte bittra och uppgivna. I dagens NA läser jag om en optimistisk grek i Örebro.

Lycka till Grekland!

Nya perspektiv på EU:s ekonomi

Inspiration till detta inlägg fick jag av Tina, bloggande svenska som bor i Grekland. Frustrerande att som svensk bo i Grekland och så fort man läser svenska tidningar få Grekland framställt som en konkursmässig nation, ständigt vilande på avgrundens brant. Allra helst som man kanske inte känner igen sig i den grekiska vardagen. Jag läser ett flertal svenskgrekiska bloggar och där hittar jag sällan det eländiga Grekland som så ofta beskrivs i svensk media.

Grekland brukar ju få stå i skamvrån när ekonomin inom EU diskuteras. Även Portugal och Spanien brukar få sig en släng av sleven. Inte sällan är det Tysklands förbundskansler Angela Merkel som håller i sleven. När jag läser denna artikel så framstår saken i en annan dager. Stora, starka, mäktiga Tyskland platsar också i skamvrån minsann.

Vad beror det på att detta aldrig diskuteras offentligt, t ex vid EU:s finansministermöten. Vad säger du, Anders Borg?

Men varför skulle internationell politik vara olik nationell eller lokal politik eller vad som annars är vanligt försigkommande i samhället. Jag menar, det är inte helt ovanligt att personer av pur egoism blir ryggdunkare och håller med den som skriker högst och mest under devisen "You scratch my back and I´ll scratch yours".

Nej, jag har inte tappat tron på människan men visst skulle jag gärna byta ut orden egoism och dumhet mot empati och omtanke. Jag får i första hand se till att jag själv lever upp till vad jag skriver.

Fotbolls-VM utan fotboll.

Jag tycker att Åsa Linderborgs artikel om de deltagande lagen i fotbolls-VM är lite skruvad men ändå intressant.
- Jag kommer inte att heja på Nordkorea, Japan eller Honduras.
- Jag hoppas fortfarande en del på Danmark för vem fan dricker kaffe när man är i Köpenhamn.
- England ser jag gärna gå långt. Just because.
- Numera intoleranta Holland är inte längre lika intressanta. Annat var det förr.
- Nigeria, Mexico och Italien känns inte heller så lockande.
- Portugal får gärna gå långt. Om inte annat så för att Madeira är så bedövande vackert, fadosång så stämningsfull och vino verdhe så läskande njutbart.
- Grekland behöver framgång för att sprida lite glädje i den numera smolkfyllda bägaren. Dessutom känner jag en stor samhörighet med den vanlige greken med sin åsna och sitt olivträd på någon av de livgivande öarna. För att inte tala om Ouzo och Retsina. Tyvärr spelar dom ingen rolig fotboll.
- Nya Zeeland, Ghana, Algeriet, Elfenbenskusten, Australien, Paraguay. Tja.
- Schweiz ko-ko!
- Sydafrika. En hemmaframgång sitter alltid bra.
- Sydkorea, Slovakien,Frankrike, Serbien känns inte så kittlande.
- USA, Slovenien, Kamerun. Nej, inte dom heller.
- Argentina, Spanien, Tyskland, Chile,Brasilien, Uruguay kan alla gå långt.
- Sverige. Det räcker med att konstatera att vi inte är med denna gång.

I diktaturers fotspår

Är det en tillfällighet att Grekland, Portugal och Spanien alla just nu befinner sig i ekonomiska svårigheter eller finns ett samband med att dessa tre länder nästan samtidigt, i mitten på 70-talet, övergick från diktaturer till ett demokratiskt styrelsesätt. Vad är i så fall sambandet?

Den 35-årskris dom just nu genomlever som demokratier är månne något som är ofrånkomligt innan ett demokratiskt styrelseskick till fullo kommit på plats och är stabilt. Friheten som dessa länder plötsligt åtnjöt efter diktaturernas fall kanske gjorde att många tog sig allt för stora friheter och det är den första demokratiska generationens vidlyftigheter som vi nu får skörda frukterna av.

Jag slogs själv av den slapphet som rådde i vardagen i dessa länder i slutet på 70-talet och början på 80-talet. Särskilt i Portugal slogs jag av den nonchalans och oordning som då rådde i vardagen; i familjer, i butiker, på hotell och restauranger etc.

Störst intryck gjorde ändå fadodrottningen Amália Rodrigues. Att lyssna till hennes ödesmättade fadosång var i sanning en mäktig upplevelse.

Vad vill jag då ha sagt med detta?
Ja, inte mera än att jag tycker att det är en intressant iakttagelse.

Grekland på dekis

Det frestar på att se Grekland och grekerna lida i dessa dagar. Jag som älskat och älskar detta land allt sedan mina första besök där på tidigt 70-tal. Aldrig någon gång har jag varit besviken efter ett besök i Grekland, oftast på någon av dess många underbara öar.
Ljuvliga och rogivande miljöer att vistas i och vänliga människor har jag mött vart än jag varit.

Hur kan det då gå så illa ? Ja, svaret är väl att politiker av tvivelaktig sort finns oavsett vad dess väljare står för. För nog är det väl ändå så att Grekland varit föremål för många års vanstyre. Nuvarande premiärminister Giorgos Papandreou är son till Andreas Papandreou och sonson till Georgios Papandreou, båda tidigare premiärministrar, men inte ens detta verkar borga för stabilitet. Kan det möjligen vara tvärtom, "familjestyren" är i längden farliga. Lika farliga som många andra självsvåldiga dynastier blivit genom historien.
Dessutom, oket av att någon gång ha styrts av en militärjunta tar lång, lång tid att skaka av sig. Nu synes ju även Spanien och Portugal vara på väg nedåt.