När energin tryter

Det har inte blivit så många trädgårdsbilder hittills i sommar. Det beror inte på att jag inte vill visa utan mera på att jag sedan en tid inte förmår att producera bilder som tidigare. Under den senaste månaden har jag tappat ork i en takt som aldrig förr. Det är med nöd och näppe jag klarar av att ta mig ner och uppför trappan en gång om dagen. Och utan den vändan händer det inte mycket i mitt liv. Häromdagen blev det i alla fall en tur och några bilder som du ser här nedan.

Jag var igår i kontakt med vårdcentralen och beskrev mina symtom och har fått en tid nästa vecka med min läkare för en genomgång. Jag var senast där i slutet på mars för en s k årskontroll och då var allt i sin ordning, men nu har uppenbarligen något tillstött.

Det är förbannat tråkigt att nödgas avstå alla underbara stunder i trädgården. Dessa stunder som varit och är mycket av mitt bränsle i tillvaron här på Getingstorp. Den uppkomna situationen innebär oxå att mina stunder tillsammans med D blir färre och det tycker jag inte alls om då just de stunderna är mitt "högoktaniga bränsle". 

Den höga växten t v är palsternacka som D
ska ta frön av och så egna.

Plymspirean blir allt mäktigare
för varje år.

Ett av mina favoritsommarmotiv.

 När jag sänker blicken uppenbarar sig 
ett annat favoritmotiv.

Honungsrosen kämpar sig allt högre
upp i äppelträdet.
Det blir dock inga äpplen i år.

D lyckas med allt i år.

En av D:s många vackra skapelser.

Den rabatten är så vacker.

En annan skapelse.

Längs rampen ner mot poolen.

Dillen brukar vi ha svårt med, men i år går den bra.
Den trivs mellan mangold och jordgubbar.

Även om jag alltid försöker se positivt på livet och tillvaron så känner jag i nuläget inte för att ropa hejsanhoppsan och låtsas att allt är som vanligt. Ibland tar verkligheten bryskt över kommandot och då räcker inte alltid positivt tänkande som motkraft. 

Nu hoppas jag att någon bot och bättring finns att erbjuda för vad det nu vara må som jag råkat ut för.