Nu har ändå utvecklingen kommit så långt så att det ses som en samhällelig uppgift att bistå personer med detta funktionshinder. Jag blir därför väldigt glad när jag idag läser denna artikel i Svenska Dagbladet. Nu ställer sig fyra myndigheter,( Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Statens beredning för medicinsk utvärdering och Tandvårds- och läkemedels- förmånsverket ) gemensamt bakom en strategi för att fler barn och vuxna med adhd ska ges en möjlighet att få en bättre fungerande vardag. Just samverkan mellan myndigheter brukar annars vara ett problem när det gäller att ta till sig nya rön och verka för en gemensam positiv utveckling. Så oxå på detta område.
Så var det när jag 2001, några månader före min stroke, på allvar började min mission på adhd-området. Många var de myndigheter och andra som menade att adhd är "inte vårt bord". En inställning som gjorde det smått omöjligt att driva adhd-frågan. I stället för stöd och medverkan möttes jag av ifrågasättande och motstånd.
När jag 2002 kom tillbaka så smått efter min stroke, 26 juni 2001, så bestämde jag mig för att satsa på att driva adhd-utvecklingen framåt då en återgång till min chefskarriär inte var möjlig. Jag hade turen att träffa rätt personer att arbeta tillsammans med. Det nätverk vi skapade blev en faktor att ta hänsyn till och adhd- frågan började med tiden bli smått rumsren.
Nu när snart 14 år gått sedan mina första stapplande steg på området så verkar tiden vara mogen. Inget konstigt med det, allt utvecklings- och förändringsarbete tar tid.