Jeeppiee! Äntligen !!!!!!

Tuff start för D och Jeepen idag.

 Du som följer min blogg vet att D  i oktober i fjol drabbades av vad läkarna diagnosticerade som epilepsi och därmed blev hennes körkort direkt indraget i 1  år. Just då dök ord som katastrof och omöjligt upp, men som vanligt började vi snart tänka i andra termer; Vad kan vi göra? Hur löser vi detta?

Som alltid är det viktigt att låta processen ha sin gång och efter några månader, när årsskiftet var passerat, så började vi i stället för katastrofscenarier se möjligheter igen.


När ett år passerat så började det se riktigt ljust ut.  Genomförd medicinsk utredning påvisade ingen epilepsi och D är åter sitt gamla vanliga jag. Förvisso ett år äldre, men ändå. Körkortstillståndet som D måste söka igen blev beviljat och hon har nu åter körkortet i sin hand.

Vad som återstod efter detta var  att få Jeepen i gammal god form. Vinterhjulen är på och en grundlig service  gjord innan det idag var dags för kontrollbesiktning som den passerade u a så nu är det bara att tuta och köra för D.

 Mera än ett år sedan Jeepen var i tjänst.

Men, nu kör vi.

Hur har då det gångna året varit? En prövning på många sätt förstås, men vi har lyckats lösa det mesta. Inte sällan med mycket okonventionella metoder. Att gå in på hur vi ordnat tillvaron låter sig inte göras här då inlägget skulle bli alltför långt. Jag nöjer mig med att konstatera att det varit ett prövande men oxå lärorikt år och nu riktar vi med tillförsikt blicken framåt.