Förnyelse

Gärdsgården vid den nedre parkeringen har rätt många år på nacken och har blivit allt mera sliten. Därför tyckte vi att det var dags med förnyelse så i förrgår rev D den gamla. Den var nu så märkt av tidens tand att  den  inte ens duger att elda med. Igår så fanns en ny gärdsgård på plats och den kommer att stå pall så där 20-30 år. Genast ser det mycket trevligare ut.

Den gamla är borta och en ny på gång.

Riktigt snyggt blir det.

En sista koll att allt är i sin ordning.

Den nya på plats.

Höstbestyr

Vår Allt-i-allo A är här och hjälper oss med diverse arbeten både inom- och utomhus. Igår började det med att han rev gärsgårn på baksidan mot skogen och samtidigt fällde en del träd som inte mådde så bra. Höstvindarna brukar varje år visa på att några träd har gjort sitt och kommer att falla för vindarna om vi inte själva fäller dom. Ny gärsgård blir det till våren.

Gärsgårn borta och träd fällda.

Kvistar och gammalt gärsgårdsvirke
hamnade i eldningstunnan.

PS. Kan inte undgå att nämna att Sirius igår, via  vinst över Halmstad, är tillbaka i Allsvenskan. Efter dryga 4 decennier. Förra gången det begav sig så bodde/studerade jag i Uppsala och var en trogen gäst på Studenternas. Jag minns särskilt matchen Sirius-Malmö FF den 13 maj 1973.  Då var det festligt , folkligt, fullsatt och Sirius vann med 2-1. De hankade sig med viss möda kvar i Allsvenskan det året, men säsongen därefter var det dags för respass. Men nu, 42 år senare, är det dags för come-back.

Så påtagligt

Kl. 05.45 i morse

För första morgonen på länge så nödgades jag tända ett antal lampor när jag klev upp vid 5-tiden i morse. Det var en smått grym påminnelse om att sommaren snart är till ända. Men, kanske inte riktigt ändå. Senare den här veckan hoppas jag på uppehållsväder då det är dags för ännu en gräsklippningsomgång och så länge som jag klipper gräset så är det sommar. Det tycker i a f jag. Då är det alltså en månad kvar eftersom gräsklippningsfinalen brukar infalla i slutet av september. Genast känns det bättre.

Jag saknade morgonsolen som brukar smeka gärsgårn
på sin väg in i skogen.

Några timmar senare kändes det ännu bättre som du förstår av bilderna .

Kl 08.30 såg det hoppfullare ut.

Kl.08.40 badade gärsgårn i solsken.

Muromgärdad

Vår tomt avgränsas av en stengärdsgård.  Den vackraste tomtavgränsning jag kan tänka mig.   Inte så hög, men ändå. Möjligen kan en vanlig gärdsgård konkurrera. Här om dagen när D varit ute med Nelson hade hon tagit foton från utsidan . Där är den överväxt av mossa och ger ett helt annat intryck. Mera levande och i ständig  förändring.

Apropå förändring. Idag är det en månad kvar till Julafton, vilket väl ingen missat. Vi har börjat förberedelserna så smått och om detta kommer du att få läsa mera.



Trolskt.



På andra sidan ligger poolen.

Bixtvisit

Den gnutta snö som kom förra veckan var visst bara en liten föraning om den vinter som komma skall. Nu är vi snabbt  åter till de höstgrå nyanserna. Den gnutta snö som ändå kom gjorde D uppmärksam på att våra två vedstaplar från 2009 resp. 2011 behöver skyddas bättre inför vintern. De har därför fått nya "mössor" / presenningar.

Veden räcker länge för oss eftersom vi bara använder den till myseldning i vedspis, murspis och kamin. Vi har varje år sedan  2009 sagt att "nästa vår kommer vedboden att vara helt tömd". Men icke. Nästa vår tror jag dock att vår profetia kommer att besannas så att vedstaplarna får flytta in i vedboden.

Där borta, på andra sidan gärsgårn, ståtar två vedstaplar.

Höstgrågrönt.

D lägger nya "mössor" över vedstaplarna.



Bomull för själen

Att bo som vi gör innebär ett liv i lugn och stillhet. Inga störande ljud, inga avgaser som missfärgar det vita snötäcket. Massor av tid för reflektioner kring stort som smått.


Gäststugan och vedboden inbäddade i snö.

Skönt med skogen som närmsta granne.

Snön skapar små konstverk på gärsgårn.

I snöslungans spår.

 

Just nu känns löjtnantshjärta, lavendel och kaprifol
längs jordkällarens tak rätt avlägset. Men, snart så......

 
 
 





 


 

 

Våren! Var är du?

Sista veckan i februari. Jag kan inte hjälpa det, men nu sätter min intensiva vårlängtan in. En känsla som bara inte går att stå emot. När jag tittar ut genom fönstret här vid min datorplats så möts jag av solstrålar som inte bara kallar på,  utan kräver min totala uppmärksamhet. Vad finns då att sätta emot?

Oj, vad jag längtar till växthusluncher
och annat njutbart i vår underbara trädgård.

Poolen  ska få en total översyn inför 
kommande säsong.
Förra sommaren förblev den obadad.

En av mina absoluta favoritbilder här hemma. Från den 6 juni 2010.
Poolen med växthus, gäststuga,  vedbod och gärsgård i bakgrunden.

Spår som vittnar om många gäster i vår trädgård.

Mossigt men vackert

Mossa på stenmuren längs tomtgränsen. Det är en gåva att se skönheten i det enkla.

En härlig tid till mötes

Visippor på andra sidan gärsgårn är vad jag ser när jag tittar ut från min plats vid datorn.

Säckar med jord och gödsel vittnar om att odlingssäsongen är på G.

Helgfrukost

Lördagar och söndagar äter vi s k helgfrukost. Förutom det vanliga med youghurt, hemmagjord musli och kaffe så tillkommer då kokt ägg, toast med ost och Getingstorps apelsinmarmelad tillverkad av D och ett glas apelsinjuice.

Idag är dessutom äggen från Berga purfärska, inköpta på plats igår. Att äta färska ägg direkt från en äggård är en upplevelse. Storlek, färg , smak, ja allt är annorlunda än ägg inköpta i affären. Med annorlunda menar jag då vackrare, smakrikare, ja bättre. D tar salt ill ägget, jag föredrar kaviar. Extra stora ägg denna gång innebär 7 ½ minuters koktid , tiden tagen från det att vattnet börjar koka upp. Att koka ägg är inte så lätt som det låter. Med denna koktid så får du en fast vita och en sammanhållen men ändå lite lös gula. De extra stora äggen innehåller oftast två gulor.

I helgen är Sara, Kharma och Alfåns på besök så då blir vi tre vid frukostbordet och tre( Nelson, Kharma och Alfåns) på frukostgolvet. Buddha intar sin frukost på spiselhällen.

Dessa helgfrukostar fixar jag. Det innebär att jag får starta några timmar innan frukost eftersom allt tar väldigt lång tid för mig. Med bara högra kroppshalvan i funktion så blir det många vändor för mig innan frukostbordet är dukat. Jag tycker ändå att det är roligt att även jag kan göra något, bjuda på något. Det är en ynnest att kunna känna denna känsla. Känslan av att kunna bidra.

Samtidigt som jag pysslar med detta i köket så tittar jag ut genom köksfönstret mot baksidan/skogen och kan se att det är fullt med gäster i vår trädgårdsrestaurang. Hackspetten hackar friskt på talgbollarna, några domherrehanar tar för sig av det som fallit till marken och samsas med "vår" ekorre om detta. Bortom gärsgården, en liten bit in i skogen ser jag "vår" rådjursfamilj som sakteliga drar sig hitåt för att ta för sig av allt som tinat fram under senare tid och nu är lättåtkomlig föda.
Stunder som dessa är för mig stunder av Lycka.

Lugn vardag igen

Efter att grundligt ha firat D:s 60 år så är vi nu åter i vardagen igen. Vad kan då sprida mera lugn än att titta ut genom köksfönstret och se mamman i "vår" rådjursfamilj ligga och vila intill gärsgården bortom poolen efter att med sitt kid ha varit och mumsat på fallfrukt från vårt äppelträd. Mamman låg lugnt kvar även när D var ute på gården med Nelson. Hon litar till fullo på oss.