Juldagen

Juldagen är en dag som länge betraktades som en dag när inget händer. I alla fall om man tillhör min generation. En dag att ta sig igenom.

Som traditionen bjuder på Getingstorp så bjöds lutfisk till middag, ett förträffligt alternativ dagen efter julgröt, julgodis och andra juliga frestelser. 

Denna film avslutade vi Juldagen med.

Dagen avslutade vi med film. Det blev filmen "En man som heter Ove", som för övrigt hade premiär på Juldagen förra året.

Jag tycker att det är en sevärd film med många bottnar.  Filmen lämnar i alla fall inte mig oberörd. Kanske väl klischérik för somliga, men jag hade inga problem att ta till mig de många budskap som finns inbäddade i filmen. Den vresige och stundom smått folkilskne Ove är som grannskapets självutnämnde ordningsman knappast en granne vi önskar oss. Därtill är han alltför formad av alla tragedier som kantat hans väg genom livet. När jag ser filmen så känner jag igen ett antal personer som jag själv stött på genom åren. Jag känner oxå igen mig själv från vissa skeenden /perioder. Det kan vara rätt nyttigt att ibland fundera över varför vi människor blir som vi blir och är som vi är.

Utan att riktigt veta varför så fastnade den här repliken hos mig: "Vad du än gör i det här livet så kommer du inte ifrån det levande".  Det kan vi väl vara eniga om.

Hösttecken

En tveklöst sevärd dokumentärfilm.

Ett typiskt hösttecken vill jag påstå. Ja, att fördriva en kväll med att se en sen film på TV. Programmet Dox i SVT brukar leverera minnesvärda dokumentärer. Så oxå igår då vi tittade på filmen "The wolfpack", en sällsam historia om en familj som valt att leva ett liv utanför samhället. I en lägenhet på Lower East Side, Manhattan, New York. 

Att familjen ska leva på detta sätt har bestämts av pappan, en Hare Krishna-anhängare från Peru, som oxå är den ende som har nycklar till lägenheten. Pappan som vill skydda familjen från den farliga omgivningen tar avstånd från samhället genom att inte arbeta. Om han fick ett skivkontrakt så skulle han dock kunna tänka sig arbeta. Så mycket för den övertygelsen. Familjen synes försörja sig genom den ersättning mamman, bonddotter från mellanvästern, får för att sköta barnens hemundervisning då inget av barnen går i vanlig skola.

Hur de sju syskonen, 6 pojkar och en flicka som knappt syns i filmen, lyckas ta sig någorlunda helskinnade fram i livet framstår som en gåta. Det som de sex bröderna vet om livet där ute har de lärt sig genom att titta på filmer. 

En tveklöst sevärd film som är såväl otäck, osannolik som charmig. Precis så där som livet kan te sig ibland.

Annorlunda filmkväll

Gårdagens filmval.

Som väntat blev mitt uppdrag i går kväll att hitta en bra film till Erik och Alice. För det ändamålet tyckte jag att det skulle vara smidigt att använda Viaplay. Åtskilliga försök gjordes, men för varje film jag försökte ladda ner så blev svaret endera "ring kundtjänst" eller "det saknas utrymme på hårddisken". ? ? ?
Jag gjorde två försök att ringa Viasats kundtjänst som jag så ofta lovordat. Den här gången blir det inga lovord. Vid första försöket började jag som nummer 23 i kön och efter lååång väntan och som nummer 3 så bröts samtalet. Vid andra försöket började jag som nummer 18 och innan jag var framme så bröts samtalet igen. 

Det fick därför bli film på datorn. Det blev en animerad film som heter "Resan till Melonia", ett filmäventyr om grönsaksön Melonia och industriön Plutonia. En film de inte tidigare sett och som de gillade. Det blev en helt ok filmkväll till slut tyckte Erik och Alice. Godis och chips ingick så klart. För mig var det extra mysigt att på egen hand kunna fixa nåt som de gillade. I vanliga fall är det som bekant Farmor som fixar allt här på Getingstorp. 

Planen för den här Getingstorpsvistelsen var att Erik och Alice skulle åka hem idag, men så blir det inte. Dom vill stanna längre. Till på söndag, minst. Vill dom det så får dom så klart det. Vi får väl se hur länge mamma och pappa klarar sig utan sina gullungar. 

Novembersöndag på Getingstorp

En utsökt söndagsmiddag.

"Siciliens bästa vita vin"
passade perfekt till.

Igår blev det en tidig middag följd av film.  D bjöd på Torskrygg med rödbetor, kaprisbär och brynt smör. Efter middagen så tittade vi på den franska filmen Potiche - en fransk troféfru.  Motsvarade inte alls  mina förväntningar. En kalkonrulle som inte rekommenderas.

En långt ifrån utsökt söndagsfilm.

Regn, rusk, trav och film

Gårdagen som började så bra med nyplockade hallon till frukostyoghurten blev sedan en av dessa dagar denna sommar. Grått, regn och blåst. Riktigt trist m a o. Precis som idag för övrigt.

Lönnen vid den nedre parkeringen blåste sönder i natt.

 Bra att den inte blåste åt andra hållet och skadade elbilen.

Något annat som var sig likt igår var förstås att tippa och titta på V75 och hoppas att den skulle sitta. Det började bra även denna gång. Fyra rätt efter 4 lopp och tre fällda favoriter. Men sedan började det att hacka. Jag åkte dit i 5:e och 7:e loppet så det stannade vid 5 rätt även denna gång. Men, sooner or later...

Sedan blev det filmkväll. Filmen vi tittade på heter "Big eyes", en verklighetsbaserad historia som tilldrog sig i konstens värld.

En bra film med verklighetsbakgrund.

Vad är konst? Vem bestämmer vad som är konst? var några av frågorna som ställdes. Jag kände  igen mig i situationer i jobbet när jag föreslagit en förändring som sågats  för att i nästa skede återkomma från den som sågade, men då i dennes namn. Det har väl  även hänt dig någon gång kan jag anta .

Filmtips

Sevärd.

 

För en tid sedan satte jag upp en film på min minneslista. En film som D tipsade om och som hon trodde att vi båda skulle gilla. Igår tittade vi på den.

En anspråkslös film om liv, död och människovärde. Ja, så kan filmen Still life beskrivas. En film som i sin enkelhet talar ett väldigt tydligt språk, utan åthävor, utan stora ord. Och ja, det var väl använd tid.

Filmkväll

Engelsk romantisk komedi från 1989 låter föga upphetsande.  Normalt ingen filmtyp jag kastar mig över. Ändå tittade vi igår på filmen Shirley Valentine.

Shirley är en medelålders hemmafru som kommer på sig själv med att tala med väggen när hon lagar sin mans middag, funderandes på vad som hände med hennes liv. Hon ser tillbaka på sitt liv och tycker sig ha tappat bort sig själv.  Det mesta har blivit grått och rutinmässigt och hon har blivit en dörrmatta för sin man och sina utflugna barn. Kort sagt, en förbannat tråkig tillvaro.

Men när hennes bästa väninna vinner en semesterresa till Grekland för två och bjuder med Shirley så börjar hon se världen, och sig själv, i ett helt nytt ljus. När Shirley väl kommit till Mykonos så bidrar tavernaägaren Kostas till detta uppvaknande.

Det är en rätt enkel film som i all sin banalitet ändå har mycket att säga om den engelska hemmafrun/mannen/familjen för 25 år sedan. Inte idag väl?  Jag kan tänka mig att många engelska män satte sin pint of ale i vrångstrupen när de sett filmen och därmed kanske också sig själva i spegeln.

En feelgoodfilm väl värd att lägga en torsdagkväll på.

Höstmåltid

Måltiderna förändras betydligt beroende på årstiderna. Nu när hösten kommit så är en rykande varm fisksoppa som klippt och skuren. Igår bjöd D mig på en sådan.  Ett nybakt bröd och ett gott vitt vin därtill och jag kunde njuta av en ljuvlig fredagmiddag. Kvällen avslutade med en fruktsallad till filmen "Kärleken checkar in". En småputtrig och inte alltför krävande modern askungesaga. Helt ok en vanlig fredagkväll.

"Rätt" porslin och bestick är också viktigt.
Blommorna inplockade från trädgården

Favorit i repris

Så där varannan månad brukar vi äta smörrebröd. Det är en av våra absoluta favoriter efter våra många besök i Köpenhamn. Vi åkte före 2001 till Köpenhamn åtminstone en gång i kvartalet. Köpenhamn kom att bli en stad som D och jag älskade. Det var under 90-talets intensiva arbetsår vårt vattenhål dit vi åkte för att koppla av, samla kraft och njuta.

Smörrebröd, en dansk favorit.

Efter middagen blev det filmen"Om lyckan, kärleken och meningen med livet ". En film , eller kanske mera en resa, om sökande. Sökandet efter sig själv och kärleken. En inte alltför djuplodande historia som blev en både lättsam och behaglig avslutning på kvällen.

Julia Roberts, en av mina favoritskådisar.

En grym verklighet

Den gångna helgen hann vi oxå med en film. "Soraya M". En grym film, med  ursprung i verkliga livet dock. Så grym är verkligheten alltför ofta. Filmen är omskakande och stundom plågsam. En film som ger  upphov till många funderingar. Inte minst om religionen och hur den  används av människor. Tack Karla för filmtipset.

Se- och tänkvärd kulturkrock

Fredagen avslutades med filmen "En oväntad vänskap". En historia ur det verkliga livet om den färgade förortsgrabben och smågangstern Driss som söker jobb hos den stenrike och genom en olyckshändelse upptillhuvudet-förlamade Philippe. Driss söker jobbet för att få en underskrift så att han berättigas till bidrag men mot alla odds anställs han och plötsligt är inget sig likt längre för vare sig Driss eller Philippe. De får båda uppleva världar som de aldrig tidigare varit i närheten av och en djup vänskap uppstår.

Det är en film med både charm och allvar som går rakt in i hjärtat och bjuder dig på många härliga skratt. Kort och gott en film du mår bra av.  Dessutom kryddas den av suveräna skådespelarinsatser. Omar Sy som Driss och Francois Cluzet som Philippe.

Filmen kan oxå tjäna som en utgångspunkt i en debatt om vård och omsorg.  Skulle kunna ingå i grundutbildning för personliga assistenter.  Jag kan känna igen mycket genom min egen förlamningshistoria. Som förlamad och "hjälplös" växer du inte av att  möta  överdriven  "tyckasyndommentalitet". Det bästa är att ses som den individ du alltid varit, om än med lite ändrade förutsättningar. Men fortfarande med behov och kunnande. Med förmåga att forma nya drömmar och mål.  Som  dessutom går att uppnå. Jag vet.

Mera film

 Torskrygg med potatis,  ljuvlig fisksås och "ovanlig räksallad".

Efter att ha avnjutit en superb fiskmåltid blev det igår helgens tredje film, "Källan". Den utspelar sig i en liten begsby i Nordafrika.  Det är kvinnornas uppgift att hämta vatten från en källa som ligger en bit utanför byn. Vägen till källan är långt ifrån ofarlig och när en gravid kvinna faller och  mister sitt barn så säger en kvinna, Leila, ifrån. Männen kommer inte att få någon kärlek förrän de börjar hämta vatten själva eller ser till att en vattenledning dras till byn. Leila klarar av att driva denna fredliga revolution tack vare stöd från den kraftfulla mor Gevär, sin man som är byns lärare, och sin svärfar. Motsägelsefullt i sig med manligt stöd eftersom allt enligt traditionen sker på männens villkor i denna by. Männen som tillbringar det mesta av sin tid  på byns cafe medan kvinnorna sliter. "Källan" är en fascinerande film fylld av både tragik och humor.

Sexvägran är temat.

Grova brott som scenkonst

Tveksamt initiativ av Örebro länsteater.

  

Att beramade händelser, även grova brott, inte sällan utgör underlag för teaterpjäser är inte ovanligt och nåt som  får accepteras. Teater kan inte bara grundas på fria fantasier utan måste förstås få ha sin utgångspunkt i verkliga händelser. Dock tycker jag att det är osmakligt att göra teater av relativt nyligen begångna grova brott. Jag läser  i Nerikes Allehanda att det planeras en uppsättning på Örebro länsteater om  den serievåldtäktsman som härjade i Örebro 2005- 2010 och som senare dömdes till 12 års fängelse.

För en kort tid sedan aktualiserades en annan teateruppsättning kallad "Englamördaren" . En uppsättning som ska handla om den man som bl. a. mördade den 10-åriga flickan Engla 2008 och senare dömdes för ytterligare ett mord och våldtäkt till livstids fängelse. I detta fall protesterade oxå flickans mamma mot planerna. En fullt förståelig protest som jag ser det.

Min omedelbara reaktion  på båda dessa teaterplaner är vämjelse. Fram för allt tänker jag på offren och deras anhöriga. Allmänintresset kan inte väga så tungt så att dessa grova brott skall få utrymme på  teaterscener så kort tid efter att brotten begicks.

Som jag inledningsvis skrev så får det förstås accepteras att även grova brott ligger till grund för teater. Dock anser jag att det bör krävas att viss tid förflutit sedan brotten begicks. Avsevärt längre tid än de 4 - 8 år som är aktuellt i dessa fall.

Jag har arbetat i fängelsevärlden i hela mitt yrkesliv och mött alla typer av brott och brottslingar och hävdar på intet sätt att brott ska glömmas och gömmas undan. Dock tycker jag att i fall som dessa så väger brottsoffers och anhörigas rättigheter tyngre än allmänintresset och den konstnärliga friheten. I vart fall för överskådlig tid.

Vad tycker du?

Filmkväll igen

 Med barnbarnen Erik och Alice på besök så läggs förstås dagordningen om. Gårdagen avslutade vi med en film av lite annorlunda slag än vad jag vanligtvis ser. Det här var visst den första originalfilmen med smurfarna och producerades redan 1976 och blev alltså starten på den succé som smurfarna sedermera blivit.

Gårdagskvällens film.

Mera film

En svartvit gangsterbiografi.

"The  General" blev söndagens film. En modern (1998) Robin Hood-skildring i irländsk tappning om en gangster som var älskad av de sina men hade problem med både Polisen och IRA. Jag var inte varse att filmen var i svart-vitt vilket väl får tillskrivas bristande research av mig. Kanske passar svartvitt en film som i mycket vilar på motsatserna älskad - hatad, rätt - fel och som dessutom utspelar sig i ett Irland fyllt av konflikter. En bit in i filmen var frånvaron av färg något som jag inte alls funderade över. Förutom vid konststölderna. Dyrbar och vacker konst  vinner inte på att återges i svartvitt. Trots högt tempo och spänning alltid närvarande så tycker jag inte att filmen var nån höjdare. Ett faktum som nog inte heller förändrats om den visats i färg. Kanske var mina förväntningar för högt ställda.

Filmkvällar

Mitt filmtittande går i vågor. Detta gjorde att det blev filmkväll både fredag och lördag denna vecka. Fredagskvällen ägnades åt " The flowers of war ".  En kinesisk film som aldrig hittat till de svenska biograferna. Den utspelar sig 1937 under  det andra kinesisk-japanska kriget ( 1937-1945). Filmen utspelar sig alltså i krigstid men är ändå ingen krigsfilm. Snarare ett drama där jag effektivt medvetandegörs om japanernas vedevärdiga grymheter mot civilbefolkningen utan att behöva se våldet i bild. En både grym och vacker film.

Lördagskvällen avslutades med filmen " The magic of Belle Isle". En bitterljuv historia som var riktig

mysig att avsluta lördagen med. En utpräglad feelgoodfilm där några kantstötta individer hittar kraft hos varandra och därmed tillbaka till livet.

Bra svensk film

Efter att ha låtit mig väl smaka av D:s goda påskbord så avslutade vi Påskdagen med att se den svenska filmen "Tysta leken" i regi av Görel Crona. 

Filmen handlar om tre kvinnor som ovetande om varandras existens får ärva ett mindre

gods i Västergötland av en kvinna vid namn Dolores.

Ingen av dem kände henne.

I huset bor en man, en kyrkvaktmästare. Han är inte särskilt meddelsam och vill vare sig ha de tre kvinnorna i huset eller hjälpa till att  bringa klarhet i vem Dolores var. 

Vem var Dolores? Vilka mörka hemligheter bar hon med sig  genom livet? Vad ville hon inte tala högt om? En mycket bra film.

Den här filmen blev oxå Per Oscarssons sista.

                                                

Filmhelg

"Changing lanes" hette gårdagskvällens film på 7:an. En riktigt bra film. Tänkvärd med många bottnar.

Kvällens film blev "Det är aldrig för sent för Larry Crowne". Inte lika tänkvärd som gårdagen film men ändå sevärd. Men så är ju oxå en av mina favoritskådisar, Julia Roberts, med i filmen.

cineastiskt lågvattenmärke

Tittade igår på filmen "Bröllopsfotografen" på TV. Jag vill minnas att den här filmen fick rätt goda recensioner när den kom 2009. Följdaktligen hade jag hyfsat höga förväntningar.

Ack, så besviken jag blev.Filmen var ett riktigt lågvattenmärke med en synnerligen krystad story. Den enda eftertanke jag stämdes till var att det nog kan vara hiskeligt tufft i skådespelarbranschen när du inte längre är efterfrågad och allas gunstling. När du sågas av recensenter, sviks av publiken, baktalas och äts upp av rollkonkurrerande kollegor och överges av "goda vänner" som inte längre kan sola sig i glansen. Därutöver fick jag bekräftat att det är en viss skillnad på att bo i Molkom och Djursholm. Men det visste jag redan.
Visst, några bra rollprestationer gjordes men det räcker inte för att filmen ska lyfta.

Lite mera vill jag få ut av 2 timmars filmtittande.

Antiklimax

Tyvärr tillät inte väderleken planerad kvällskontemplation på bänken med utsikt mot Kilsbergen. Det var helt enkelt alltför kallt. För kallt en midsommaraftonskväll?

Istället började vi titta på en film jag hyrt, "Dagboken - Jag sökte dig och fann mitt hjärta". En jättebra film. Problemet vara bara att vi snabbt såg att vi sett filmen tidigare. Snacka om antiklimax. Som dock lätt kunde överkommas efter en helt underbar dag.