Friheten finns där utanför. Men, när? Efter 1/2-tid, 2/3-tid, full tid. |
När förre polischefen Göran Lindberg 2010 dömdes till 6 års fängelse för ett antal sexualbrott så upprördes och förvånades förstås många. Jag var en av dessa. Hög polischef, dessutom företrädare för kvinnor som en ivrig förespråkare för jämställdhet. Hur var detta möjligt? Den frågeställningen kvarstår. Nu när strafftiden snart avtjänats uppstår andra frågeställningar.
I enlighet med gällande lagstiftning så friges nu Lindberg efter 2/3 av strafftiden. Inget märkligt med det kan tyckas. Det som oroar är att Lindberg av psykologisk expertis fortfarande bedöms utgöra en påtaglig risk för fortsatt brottslighet. Detta f f a beroende på att han inte velat genomgå erbjuden behandling. I psykologutlåtande från Kriminalvården så sägs att ”bedömningen av hans begränsade mottaglighet i behandling inte varit lyckad samt att risken för återfall i sexuellt våld inom överskådlig framtid är klart förhöjd”.
Då uppstår förstås frågan om han ändå ska friges efter 2/3 a v strafftiden. Trots att risken för återfall bedöms vara klart förhöjd.
Mitt eget största tankeproblem just nu är varför jag själv inte tidigare, under mina 37 år inom Kriminalvården, ställt mig denna fråga. Åtskilliga är de dömda jag mött och som vägrat genomgå erbjuden behandling men ändå frigivits med denna "rabatt".
Det vore inget märkligt om rabatten återtas eftersom motsatsen använts. När möjligheten fanns att friges efter 1/2-tid så baserades detta på god skötsamhet vari förstås var en viktig faktor om man genomgått erbjuden behandling. Hade du skött dig bra och genomgått erbjuden behandling så låg du bra till för att friges efter halva strafftiden.
Kanske är tiden mogen för att lagstifta om att den som vägrar genomgå behandling inte heller är berättigad att friges efter 2/3 av strafftiden.
Jag tycker att tiden är mogen för ett sådant ställningstagande.
Ett sent uppvaknande, men bättre sent än aldrig.
Självklart finns det olika åsikter.