Man kan inte få allt

En härlig inledning på dagen bjöds jag idag. 
Fortsättningen dock grå och trist.
Ungefär som Fotbollsgalan igår.

När jag skrev rubriken tänkte jag först låta inlägget handla om pristagarna vid gårdagens fotbollsgala i Globen. Men, jag ångrade mig snart då jag kom på mig med att bara sätta en massa eget tyckande på pränt. Tyckande som i många fall gick stick i stäv med vad ett antal olika jurys kommit fram till när dom utsett vinnare av de olika priserna. Jag landade till slut i att de pristagare som presenterades ändå kändes rätt ok. Varför ska jag då lägga krut på att tycka tvärt emot. Eller svartmåla en som helhet rätt medioker fotbollsgala.

Nej, jag fastnade för nåt annat än fotbollen igår. Nämligen; är man en duktig fotbollsspelare är man nödvändigtvis inte en duktig talare.

En sak står klar; vid en direkt jämförelse är män bättre fotbollsspelare än kvinnor. Inget överraskande påstående förstås. Men,  när det gäller att uttrycka sig i ord står de flesta fotbollsspelande män sig slätt. Det bevisades med eftertryck när gårdagens tacktal levererades. Två lysande stjärnor fanns på scenen, Nilla Fischer, vinnare av Diamantbollen, och Lotta Schelin, mottagare av Fotbollskanalens hederspris. Dom sopade banan med männen.  Ja, med alla övriga pristagare. För att ta en fotbollsliknelse så var det Allsvenskan vs Gärsgårdsserien.