Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

lördag 7 augusti 2010

Fidel på G igen

Oj då, Fidel Castro är tillbaka på scenen.
Varför? Ja, det kan man ju undra.

Utan att nånsin ha varit en tillskyndare av Fidels ideer så kan jag inte undgå att imponeras av denne man. Detta även om jag inser att hela framträdandet är så riggat som det kan vara. Jag tror inte att Fidel svarar SI eller NO på direkta frågor längre. NEJ, allt är förstås väl regisserat av det styre som just nu regerar från Havanna.

Det roliga är slut nu för Örebro SK

Ja, det är nog bara att konstatera att ÖSK inte har i den yttersta toppen av Allsvenskan att göra. Efter 0-3 mot Malmö hemma på Behrn Arena så är loppet kört. ÖSK får vara nöjda med att inte ramla ur Allsvenskan.Det som detta mest påtagligt visar är att svensk klubbfotboll är riktigt dålig just nu. Dålig? Nja, snarast usel.

Nelsons skogspromenad




Nu har matte och Nelson varit ut på skogspromenad, ett stråk som dom båda älskar. Jag kan ju tyvärr inte gå med på såna turer men får i stället, liksom du, se ljuvliga bilder. Nelson gillar att plocka bär så allt sådant vill han kolla om det är ätbart. En favoritsysselsättning är att plocka hallon med matte i hallonhäcken här hemma. Han vet mycket väl att skilja ut de mogna bären. Förutom bär äter han gärna vissa grönsaker, som t ex squash, gurka och morötter. Nyttigt !

Nyckfull Buddha


Vår katt Buddha är som de flesta katter. Han gör som han vill och är helt oförstående till att han kan skapa någon form av oro hos husse och matte. När vi bodde i lägenhet i Örebro gick han aldrig ut, inte ens om vi lämnade dörren öppen. Han tycker mycket illa om trafikbuller och andra storstadens oljud.

När vi sedermera skaffade sommarställe vid Lilla Hemsjön så började han gå ut, men bara korta stunder och aldrig utom synhåll. Nu när vi permanent bor på landet så går han ut under sommartid. Ja, förutsatt tjänlig väderlek, annars får det vara. Han går aldrig över tomtgränsen, hur han nu kan veta var den går.

Ibland får han för sig att stanna ute när vi lägger oss för kvällen. Demonstrativt sitter han på trappan med baken vänd mot dörren och studsar snabbt undan om man försöker ta honom. Numera får han bara en chans att komma in, annars får han stanna ute. På morgonen när jag öppnar dörren och ropar på honom brukar hans grå kalufs titta fram under taket till jordkällaren och sedan kommer han som ett spjut över gräsmattan.

I morse svarade han inte när jag ropade och tittade heller inte fram från sin vanliga nattplats. Vad kan detta bero på? Har det hänt honom något? Oro! Jag tog därför elmoppen och åkte och öppnade växthuset då jag trodde att han kanske blev kvar där igår kväll. Men, icke, där fanns ingen Buddha. När jag såg mig omkring så ser jag honom bekymmerslöst komma gående från innergården vid gäststugan. Han jamar ett slött "Gomorron" och undrar om vi inte ska gå in snart.

Jag åker ner till postlådan och hämtar dagens NA och när jag kommer åter sitter han på trappan och tittar på mig med minen: "Hur länge ska jag behöva vänta, ska du inte öppna nån gång"? Väl inkommen går han raka spåret till köket och äter, ger Nelson en liten kärleksfull? smäll med tassen på nosen när han passerar. Sedan blir det besök på kattlådan och allt är som vanligt igen. Han har sedan länge glömt att han varit ute i natt och är helt ovetande om den oro han skapat hos husse.

Vi går en ny härlig dag till mötes.

Vad tycker Polisen om vapenamnesti?

Den vapenamnesti som föreslagits ses på olika sätt av polisen. Jag kan inte påstå att jag imponeras av de uttalanden som görs av de poliser som tillfrågats. Det verkar som dom vare sig tycker något eller över huvud taget vet vad dom ska tycka.

Vapenamnesti är ingen stor och viktig fråga för mig men jag tycker ändå att det är intressant att se hur de som ska vara experter inte ens vet vad dom själva tycker.

Ett av dödens ansikten

Jag skrev igår ett inlägg om att döden har många ansikten. Jag kan idag inte undgå att upprepa detta när jag läser om hur den svenske bergsklättraren Fredrik Ericsson dödsstörtat vid bestigning av K2. Hans klättringskollega Gerlinde Kaltenbrunner beskriver faktiskt denna händelse i vackra ordalag när hon efter det att dom hittat hans kropp säger att:
- han ligger med utsikt över sina älsklingsberg.
Ja, var skulle en bergsklättrare vilja sluta sina dagar om inte med utsikt över sina älsklingsberg.