Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

måndag 5 september 2016

Mycket märkligt!

Det inlägg jag skrev igår kunde jag inte se på bloggen när jag publicerat det. Det senaste jag såg i går kväll och i morse när jag öppnade bloggen var inlägget från i lördags. Så vitt jag förstår så kan ändå inlägget ses av andra då jag fått en kommentar  från BP på gårdagsinlägget. Den gick sedan förlorad när jag publicerade den. Kunde dock kopiera den från "publicerade kommentarer" och klistra in den i mitt reprisinlägg. Senare återfann jag kommentaren, se PS nedan.

Har du varit med om nåt liknande och kan ge mig ett tips om vad detta för mig obegripliga trassel beror på?

PS Jag har nu ånyo lagt ut gårdagsinlägget ( se nedan ), "Nu är det drygt 8 år sedan",  och se då fungerar det???????????? Men, ändå inte riktigt för när jag googlar på inlägget så finns det publicerat tisdag den 30 augusti.  Där hittar jag oxå BP:s kommentar med dagens datum. Den 30 augusti skrev jag om nåt helt annat
Mycket märkligt!!!!!!!

Nu är det drygt 8 år sedan..............................


Den här gårdsskylten var bland det första
vi skaffade efter flytten hit
.
Ja, drygt åtta år är det sedan vi flyttade hit ut på landet. Till vårt älskade Getingstorp. Jag råkade häromdagen läsa ett inlägg med rubriken "Det här med mans- och kvinnogöra", som jag skrev sommaren 2014 och kom då att tänka på den speciella situation vi lever i. En situation där vi bl. a. trotsar alla traditioner om hur sysslor ska fördelas mellan man och kvinna.
Så här så det inte ut för 8 år sedan,
Jag kommer ihåg när vi var på visning av Getingstorp den 28 oktober 2007. Här var smockfullt med hugade spekulanter.  84 familjer totalt. Eftersom jag redan då hade svårt att gå så kunde jag t ex inte ta mig upp på övervåningen då trappan saknade ledstänger. Inte heller kunde jag gå in genom huvudentrén då yttertrappan saknade räcken. Men, D tittade åt mig och så bestämde vi oss. Jag satt mest i köket med 2 norska skogskatter som sällskap medan spekulanterna vandrade omkring och högljutt möblerade huset och fördelade rum mellan familjemedlemmarna. Ett flertal hade uppenbarligen redan flyttat in. Jag tror inte att någon närvarande väntade sig att det skulle bli D och jag som köpte Getingstorp. Men så blev det efter att D hanterat budgivningen på ett eminent sätt. gillar att göra affärer och är dessutom riktigt, riktigt bra på det. Mycket bättre än vad jag är.

Resten är historia nu. Efter drygt 8½ år så känns det som att vi alltid bott på Getingstorp. Och alltid ska bo här.