Islands hjältar fixar exit för England

Här rullar 2-1-målet in och Joe Hart "biter i gräset".

LarsLagerbäcks reaktion(?) vid slutsignalen är obetalbar. Det kallas visst att
"stå  med båda fötterna på jorden".

Mitt inlägg idag var tänkt att innehålla mera junibilder, alltså en fortsättning på gårdagens. Men, efter gårdagskvällens EM-knall så måste jag skriva av mig upplevelsen när lilla Island kvaddade stora England.

Den här gången behövdes ingen folkomröstning. Det blev exit ändå för England efter förlust med 2-1 mot Island. Det osannolika hände i går kväll i Nice. England drabbades av den totala förödmjukelsen när Island  rättvist vann åttondelsfinalen. Island var faktiskt närmare 3-1 än England en kvittering.

Det fanns många hjältar på planen igår. Den som utmärkte sig mest tycker jag var 1-1-skytten Ragnar Sigurdsson som oxå var nära att sätta 3-1 på en bicycleta och dessutom hann med en elegant och avgörande glidtackling à la Glenn Hysén från Liverpooltiden.

Matchutvecklingen var totalt olik vad jag är van att se. När England tog ledningen på straff efter fyra minuter trodde jag att matchen gled Island ur händerna. Men icke, två minuter senare kvitterade Sigurdsson, men inte drog sig Island förnöjda tillbaka. Nej,  sex minuter senare rullade Kolbeinn Sigthorsson in 2-1 för Island. Jag skriver rullade för den bollen tycker jag att Joe Hart skulle klarat. Inte ens nu drog sig Island tillbaka och bildade köttmur. Nej, man fortsatte hålla spelet uppe och vann matchen helt välförtjänt.

Matchen hade ett betydande svenskintresse då det oxå var en match i matchen mellan coacherna Lars Lagerbäck och Roy Hodgson. En match som Lagerbäck vann på knock out och han har fortfarande aldrig förlorat mot England. Lagerbäck har matchat samma uppställning under hela EM vilket så klart skapar en trygghet i laget. I det isländska laget vet alla spelare sin uppgift som dom fullgör till punkt och pricka. Därutöver med en god portion mod, vilja och hjärta som antagligen gör att  nu oxå Frankrike darrar inför kvartsfinalen.

Roy Hodgson verkade däremot bekymrad, ja snarast förlamad under matchen. Jag tror att de ständiga skiftningarna, i fram för allt anfallet, även gjort spelarna förlamade. Harry Kane underpresterade ännu en gång, Raheem Sterling och Daniel Sturridge såg allmänt vilsna ut och när Jamie Vardy byttes in så verkade medspelarna glömt hans djupledslöpningar. Endast 18-åringen Marcus Rashford förmådde oroa när han byttes in i 86:e minuten. Så dags då.  Wayne Rooney som då byttes ut sade efteråt att "det var pinsamt att lämna planen". Tror jag det. Att Hodgson var  tagen visade sig på presskonferensen direkt efter matchen. Där tillkännagav han direkt sin avgång och läste innantill från en fusklapp. Var avskedstalet skrivet under matchen, eller kanske t o m innan matchen? Fotboll är inte bara ett fysiskt spel, det är oxå ett mentalt spel.

Så har då England ytterligare distanserat sig från övriga Europa. Efter att frivilligt gått ner i källaren så är dom nu förflyttade ut i trädgårdsförrådet.  Som väl är för UK  så är Wales fortfarande kvar i turneringen. Om Gareth Bale och Aaron Ramsey presterar på topp så kan vi se fram emot ytterligare skrällar i EM. 
Rule, Britannia! känns rätt urvattnad just nu.

Filmkväll

Engelsk romantisk komedi från 1989 låter föga upphetsande.  Normalt ingen filmtyp jag kastar mig över. Ändå tittade vi igår på filmen Shirley Valentine.

Shirley är en medelålders hemmafru som kommer på sig själv med att tala med väggen när hon lagar sin mans middag, funderandes på vad som hände med hennes liv. Hon ser tillbaka på sitt liv och tycker sig ha tappat bort sig själv.  Det mesta har blivit grått och rutinmässigt och hon har blivit en dörrmatta för sin man och sina utflugna barn. Kort sagt, en förbannat tråkig tillvaro.

Men när hennes bästa väninna vinner en semesterresa till Grekland för två och bjuder med Shirley så börjar hon se världen, och sig själv, i ett helt nytt ljus. När Shirley väl kommit till Mykonos så bidrar tavernaägaren Kostas till detta uppvaknande.

Det är en rätt enkel film som i all sin banalitet ändå har mycket att säga om den engelska hemmafrun/mannen/familjen för 25 år sedan. Inte idag väl?  Jag kan tänka mig att många engelska män satte sin pint of ale i vrångstrupen när de sett filmen och därmed kanske också sig själva i spegeln.

En feelgoodfilm väl värd att lägga en torsdagkväll på.

Kattens hemliga liv

Sigge trivs ute i trädgården bland blommor och blader.
Allra helst i sällskap med matte.

Tittade igår på ett program om Kattens hemliga liv på SVT2. Det handlade om 50 katter boende i  Shamley Green i sydöstra England. Under en vecka följdes dessa katter med hjälp av GPS och kameror för att utröna vad katten gör när matte / husse inte är med. En del intressanta fakta framkom. T ex att flera katter kan dela samma revir och vistas där vid olika tidpunkter. En form av skiftgång kan man säga.

Intressant eftersom jag själv funderat mycket över vad Sigge gör när han är ute. Som du kanske vet skaffade vi en GPS till Sigge för att få närmare kännedom om hans vandringar.  Det var en present till mig från D eftersom hon tycker att jag är väl så pjoltig med Sigge och ropar genom fönstret på honom om han inte kommit hem som han brukar på kvällen.
Det visade sig att Sigge inte alls gick så långt som jag trott utan han höll sig nära hemmet, på och i anslutning till vår tomt. Tryggt för husse att veta. Grannar har dock skvallrat om att han minsann är ute på längre vandringar ibland. Vad gör väl det, så länge han kommer hem igen.

När vi testat GPS:en på honom några gånger så lyckades vi med konststycket att förlägga den. Vi kanske skulle haft en GPS på GPS:en. Nåväl, den dyker säkert upp på nåt osannolikt ställe.

När allt blir rätt

Igår invigdes Friends arena, Sveriges nya nationalarena, med fotbollslandskampen Sverige - England. Åter igen, med 4-4 -matchen mot Tyskland i färskt minne, fick jag uppleva något magiskt framför TV:n när Sverige vände och vann matchen med 4-2. Ja Sverige, kanske ska jag skriva Zlatan som igår bjöd på en fotbollsupplevelse av det magiska slaget. Inte nog med att han gjorde Sveriges alla fyra mål, målen överträffade dessutom vart och ett varandra i klass och elegans.

Det kändes så rätt att just Zlatan gjorde det första målet på den nya arenan när han i 20:e minuten gjorde 1-0 för Sverige. Att England vände till 2-1 innan pausvilan kändes underordnat då Zlatan ändå gjort det första historiska målet: Rättvisa skipad m a o.

 Sedan kom matchminut 78 med en elegant nedtagning på bröstet följt av en distinkt volley i mål, 2-2. I matchminut 84 dunkade han in en frispark från långt håll,  3-2. I matchminut 90 kom sedan det ultimata  4-2 målet när han med en bicycletalobb förintade Joe Hart i det engelska målet. Ett magiskt mål värdigt den bäste. Med tanke på vad jag kände framför TV:n, vilken lycka måste det inte ha varit att vara på plats denna förtrollade novemberkväll.

Hur ska England klara detta? Vad säger t ex  Martin Lipton, chefskrönikör på Daily Mirror som i fjol sommar uttalade sig  om Zlatan som varande en nolla.

Den första landskampen på den nya Friends arena blev "one of those moments" som man bara kan hoppas ska inträffa. Historiskt. Välregisserat. Av vem?

Speedway - en kalkonsport?

                               





Jah har länge tänkt skriva ett inlägg om speedway med just dagens rubrik. Att det blev just idag förstår du om du läser hela inlägget. Jag har den största respekt för alla seriösa sportutövare så ordet kalkonsport är inte riktat mot utövarna utan mera mot de maktens figurer som format sporten till vad den är idag.

Jag har aldrig besökt en speedwaytävling, bara sett på TV. Inte minst under epokerna Ove Fundin och Tony Richardsson. Jag är ingen älskare av motorsport, men eftersom min dagstidning är NA, Nerikes Allehanda,  och jag gillar sport så möter jag varje vecka speedway på sportsidorna. Detta då det skrivs mycket om Indianerna från Kumla som huserar i Elitserien.

Vad åsyftar jag då med rubriken? Jo, för det första så är speedway för mig de tusen bortförklaringarnas sport. Så snart det går dåligt för en förare eller ett lag så bortförklaras detta med nåt utrustnings- eller maskinfel, eller för den delen nåt fel på banan som var för lös, för hård, feldoserad i kurvorna. You name it.

Mycket av min avoghet beror förstås på att jag inte kan speedway. Jag begriper inte det tilltrasslade regelverket, jag gillar inte att förarna åker som skottspolar mellan ligorna i England, Polen och Sverige och representerar än det ena, än det andra laget, lag som hela tiden formeras olika från match till match.

Igår läste jag en krönika i NA, skriven av sportreportern Henrik Brändh, som fick mig att se lite annorlunda på speedway. Som ett eftermäle till SM-kvartsfinalen  Hammarby - Indianerna 46 - 44 så tar han upp ett antal aspekter som får mig att vända på tanken.

Han skriver bl. a. följande på temat "Bara i speedway":
Månen skulle kunna trilla ner i skallen på Gollob mitt under ett heat och han reser sig, plåstras om och sätter sig på cykeln igen. Som om ingenting hänt. Samtidigt som funktionärer transporterar bort månrester från banan.

• Det är bara i speedway jag dagen före en SM-kvartsfinal kan ringa till motståndarlagets ordförande och förklara reglerna.
• Det är bara i speedway jag dagen före en SM-kvartsfinal kan ringa till samme ordförande och avslöja deras laguppställning.
• Det är bara i speedway man kan trassla in sig i regler så att inte ens en erfaren VM-domare vet vad som gäller.
• Det är bara i speedway man kan genomföra en läggmatch och ändå följa reglerna.
• Det är bara i speedway man kan gå 100.000 back genom att vinna en match för stort.
• Det är bara i speedway som man kan tvinga upp en sönderslagen junior på cykeln bara fem veckor efter en svår krasch trots en konvalescentid på tre-fyra månader.
• Det är bara i speedway en match kan bli avbruten p g a solsken. ( hände i England nyligen)

Kanske är det jag som missuppfattat allt. Speedway ska vara obegripligt och oförutsägbart. Det är det som är speedway.

Heja Indianerna!

Tottenham Hotspurs

Jimmy Greaves, Alan Mullery, Pat Jennings. Ja, som du förstår så är mina första intryck av Tottenham Hotspurs från 60-talet. Tottenham och Blackburn var mina första favoritlag i England. Sedan har jag väl under åren därefter varit otrogen ett antal gånger och fastnat för andra lag. Nu har jag emellertid hittat tillbaka till Tottenham och sitter just nu och tittar på deras möte med Man U.

I dagens Tottenham imponeras jag f f a av Gareth Bale. Vilken lirare! Vad månde bliva? Kan Harry Redknapp trolla fram nåt mera ur Gareth Bale månne?

Fotbolls-VM utan fotboll.

Jag tycker att Åsa Linderborgs artikel om de deltagande lagen i fotbolls-VM är lite skruvad men ändå intressant.
- Jag kommer inte att heja på Nordkorea, Japan eller Honduras.
- Jag hoppas fortfarande en del på Danmark för vem fan dricker kaffe när man är i Köpenhamn.
- England ser jag gärna gå långt. Just because.
- Numera intoleranta Holland är inte längre lika intressanta. Annat var det förr.
- Nigeria, Mexico och Italien känns inte heller så lockande.
- Portugal får gärna gå långt. Om inte annat så för att Madeira är så bedövande vackert, fadosång så stämningsfull och vino verdhe så läskande njutbart.
- Grekland behöver framgång för att sprida lite glädje i den numera smolkfyllda bägaren. Dessutom känner jag en stor samhörighet med den vanlige greken med sin åsna och sitt olivträd på någon av de livgivande öarna. För att inte tala om Ouzo och Retsina. Tyvärr spelar dom ingen rolig fotboll.
- Nya Zeeland, Ghana, Algeriet, Elfenbenskusten, Australien, Paraguay. Tja.
- Schweiz ko-ko!
- Sydafrika. En hemmaframgång sitter alltid bra.
- Sydkorea, Slovakien,Frankrike, Serbien känns inte så kittlande.
- USA, Slovenien, Kamerun. Nej, inte dom heller.
- Argentina, Spanien, Tyskland, Chile,Brasilien, Uruguay kan alla gå långt.
- Sverige. Det räcker med att konstatera att vi inte är med denna gång.

Här ligger t o m Beatrice Ask i lä

Det är inte bara i Sverige det förekommer egendomligheter inom rättsväsendets domäner.En snart 70-årig kvinna i England har dömts till fotboja för att ha sålt en guldfisk till en 14-årig pojke. Den här historien skulle väl inte ens Beatrice Ask ha kunnat bidra till , eller ?