Minnen 5

Nu när det är dags för sommartid igen kan det vara på sin plats med en påminnelse om det där vi brukade kalla vinter.

Januari 2016: Då var det riktig vinter när Nelson 
var på skogspromenad med matte.

Minnen 1

När vi nu planerar för att flytta från vårt älskade Getingstorp så är det viktigt att inte fastna i sorg och saknad över detta utan att fram för allt minnas de många underbara dagar, stunder och ögonblick vi haft under de 12 år vi bott här. På bilderna här nedan från mars 2016 ser du exempel på kära minnen som vi bär med oss.

Sigge 5 år, Nelson 8 år och 
Osborne 5 mån. väntar på 
att få gå ut med matte. 

Kvällsunderhållning: Osborne har 
snott Nelsons ben. Sigge  nöjer 
sig med att notera skeendet och 
Nelson  låter lillebror hållas.

Fel, men bra ändå

Till följd av det nyckfulla vädret så var det inte bara drömmen om midsommarpotatisen som gick i kras. Påsken kommer heller inte att innehålla de höjdpunkter som vi planerade. T ex blir det inget av årets första måltid i växthuset. 

11 april.

14 april.

Dessutom så har D varit hänvisad till inomhusarbete i stället för trädgårdsarbete. Det innebär bl. a. att några av de mest påtagliga spåren efter Nelson raderats ut då golvet i glasverandan slipats och lackats på nytt.

Som nytt, men en strykning återstår.

Den här bänken var en av Nelsons favoritplatser.

Påsken blev alltså inte alls som vi planerat, men att ha snyggat till i glasverandan är ändå positivt. Därav rubriken. Ännu bättre blir det då vi i morgon får besök av Liv med mamma Sara och pappa Per.

Det våras

Vårtecken:Svanarna mellanlandar på gärdet intill varje 
år på sin väg norrut. Nästa anhalt är Tysslingen.

Att inte längre ha Nelson med oss är en riktig pärs att gå igenom. Därför har jag inte känt för bloggande den senaste veckan.Varje morgon när jag öppnat bloggen och sett det senaste inlägget där jag möts av Nelsons snälla blick så har jag fällt en tår. Så sakteliga börjar nu vardagen återvända och  det är dags att börja tänka på den annalkande våren.

Sigge och Osborne har blivit ännu tajtare
sedan Nelson lämnade oss.

Fräscha tulpaner varje vecka 
hör vårväntan till.

 D har börjat odlingssäsongen så smått. 
Här med tomater, gurka, chili, 
broccoli, purjolök, savoykål, 
spetskål och sommarblommor.

Det här var Nelsons favoritplats på våren.
Nu ska vi själva använda den mera.

Nelson - älskad och saknad

Tack Nelson för underbara år tillsammans!

Nelson finns inte med oss längre. Han fyllde 9 år den 12 februari och igår  fick han lämna oss. Jag nämnde i mitt födelsedagsinlägg att han  försvagats mycket under det senaste året.

Nelson och Osborne på promenad.
med matte. 

D:s fyra killar på samma bild. 

Vid veterinärbesök för en en kort tid sedan så konstaterades han oxå ha drabbats av en elakartad sjukdom varför vi visste att vi inom en snar framtid skulle nödgas ta det där beslutet som alla djurägare vet om men ändå har så svårt att förlika sig med. Sjukdomen är förvisso behandlingsbar, men behandlingen är mycket omfattande och livslång. Därför inget man bör utsätta en åldrande hund för. Vid såna tillfällen är det skönt med en veterinär som känner Nelson och som vi litar på.

Nelson, Osborne och Sigge ; alltid nära matte.

En bullmastiff blir  mellan 8 - 10 år så vi har varit väl medvetna om att det oundvikliga närmat sig, men det är alltid lika svårt när det ska ske. Extra svårt för matte förstås då hon och Nelson upplevt så mycket tillsammans under de här 9 åren. Förutom promenader varje dag så har dom gjort massor tillsammans;  varje år plockat bär och svamp, jobbat i trädgården, tillryggalagt många mil i bil, bott på hotell etc. Dom har kort sagt upplevt världen tillsammans. 

9-årstårtan blev den sista födelsedagstårtan för Nelson.

Ett av skälen till att vi skaffade Osborne var att vi inte ville vara utan hund när Nelson inte skulle finnas med oss längre. Dessutom ville vi gärna att Nelson skulle föra sin klokskap vidare till Osborne vilket oxå skett under det dryga år dom haft tillsammans.

Sigge och Osborne kommer att sakna sin storebror.

D och jag som varit med honom varje dag vet att han levt ett bra och innehållsrikt liv. En vetskap som är skön att bära med sig i den stora saknaden.Nelson har varit en underbar familjemedlem och kompis som levt med oss alla sina år här på Getingstorp. Både genom sin storlek och personlighet har han tagit ordentligt med plats och lämnar ett stort tomrum efter sig. 

Tack för allt kompis! 

Morgon på Getingstorp

Varje morgon på Getingstorp startar med att jag kliver upp vid 6-tiden. Sigge brukar oftast komma upp samtidigt medan det tar lite längre tid för D, Nelson och Osborne. När alla vaknat så börjar dagen alltid med att våra tre killar går ut på morgonpromenad med matte.

Nelson, Osborne och Sigge
väntar på morgonpromenad
med matte.

Fredag

Igår var en alldeles vanlig fredag på Getingstorp. Så vanlig att dagens inlägg inskränker sig till två bilder.

En utsökt fredagmiddag. Biffarna förstås
gjorda på Quornfärs.

Nelson, Sigge och Osborne finns alltid i vår närhet.

Julgransdags

När D fått granen på plats kan Osborne och jag
bekanta oss med nykomlingen som är
ett riktigt praktexemplar

I veckan som gick köpte D julgran. Den har sedan fått stå och acklimatisera sig några dagar i glasverandan innan den ska kläs. Där ute är den svala temperaturen perfekt för att den ska trivas och inte släppa ett enda barr innan den åker ut i slutet på januari. 
Osborne som kom till oss på Juldagen i fjol har aldrig varit med om detta med installation av julgran. Han var därför särskilt intresserad när den kom på plats. Ännu intressantare blir det förstås idag då granen ska kläs.
Nelsons intresse inskränker sig till att han tittar ut och noterar att granen är på plats innan han återgår till sin skönhetssömn.
Sigge däremot har en viss fäbless för granen då han gärna gömmer sig under den när han vill dra sig undan.

Helgbestyr

Helgen som gick var det full aktivitet i köket då D bakade kakor, bullar och skorpor i dagarna två. Kakorna, Brysselkex och Hallongrottor, kom inte med på bild.

Goa bullar. Vanliga på lördag, saffransbullar på söndag.

Skorpor på plåt.

Skorpor på burk.

Nelson, Osborne och Sigge håller matte sällskap.

Efter söndagens bak bjöd D på veckans pasta till middag.

Krämig pasta med egna 
soltorkade tomater.

Kompisar

Osborne har blivit en frisk fläkt i familjen. Fram för allt har Sigge och Osborne blivit kompisar. Sigge har ett ändlöst tålamod med Osborne som har mycket lek och bus i kroppen. Nelson däremot, med årens rätt så ägnar han sig mest åt att slappa och ta det lugnt. Hans samvaro med Osborne blir när dom tillsammans går på promenader med matte. När dom går ut  så följer oftast Sigge med, men lämnar inte tomten utan sitter och väntar på att dom kommer tillbaka och följer då med in. Det är fascinerande att följa hur vi alla i familjen på olika sätt anpassar oss till varandra.

Sigge får gärna låna Osbornes bädd i köket.

Våra husdjur

Sigge, Nelson och Osborne är med oss i det mesta vi företar oss här hemma. Dom vill verkligen vara med och sitter alla tre på parad i glasverandan när dom märker att vi är på väg ut. Att se dom ute i trädgården är oxå välgörande för matte och husse då deras välmående  spiller över på oss. Vi mår helt enkelt bra av att se dom må bra.

Sigge sitter ofta och spanar.

Nelson slappar helst.

Osborne har hittat en favoritsten där han ofta ligger.

Härlig blick, eller hur?

Grillkväll

Vi är så nöjda med att ha byggt 

en rejäl grill.

Liksom gräsklippningssäsongen så går nu även grillsäsongen mot sitt slut. Efter klippningen i torsdags hade vi en riktigt mysig familjegrillkväll vilket innebar att även Nelson, Osborne och Sigge var med oss där ute. D grillade blomkål, majskolvar och halloumi och bjöd sedan på halloumiburgare med inlagd gurka, lökcrudité och sallad. Och grillade majskolvar och grillad blomkål därtill.

När vi avslutade kvällen så hade mörkret lagt sig. Då tog vi en promenad med Nelson och Osborne där jag körde före med elmoppen och lyste upp promenadvägen. Sigge följde förstås oxå med på promenaden, men han stannar och väntar när vi passerar tomtgränsen. En perfekt avslutning på en skön trädgårdsdag.

Nelson ser nåt intressant. Antagligen Osborne.

Sigge, som alltid i närheten.

Majskolvar, blomkål och halloumi.

Osborne hälsar välkommen.

Mycket gott att välja på.

Mums!

Sigge hittar alltid någonstans att dricka.. 
Här i "brunnen" på D:s agora.

Jag har det rätt bra där inne.

Kvällen avslutades i ett begynnande mörker.

Visst är här vackert även på kvällstid?

Sommaren fortsätter

Det blir nog middag där nere i favoritrestaurangen i kväll.

Det är bara att fortsätta "suga på karamellen" då vi även idag bjuds på en alldeles strålande sensommardag. Igår regnade det så då kunde D inte avsluta den i förrgår påbörjade häckklippningen och idag veckohandlar hon och då hoppas jag att hon "flexar ut" när hon kommer hem så att vi kan  börja tänka på en riktig myshelg. Det mesta talar för att det blir middag i växthuset även i kväll.

Så här glad är jag när jag parkerar 
utanför favoritrestaurangen.

Häromdagen tog D en riktigt lång skogspromenad med Nelson och Osborne. Det brukar bli nån sån där extra lyxpromenad då och då. Dom är alla tre lika förtjusta vid de tillfällena. Nelson och Osborne dock betydligt tröttare än matte när dom kommer hem.

Härligt med skogspromenad.

Vid hemkomst dånade båda på köksgolvet.

Trädgårdsbilder

Härligt att vakna upp till i morse.

Så härligt det är att vi bjuds på lite riktigt skön sommar så här i slutet på augusti. Som jag förvarnat om så kommer det att medföra många Getingstorpsbilder här på bloggen. Några redan idag.

Sigge, Osborne och Nelson, en trio som håller ihop.

Sigge på sin tron bredvid vedstaplarna.

Efter att ha varit en sväng in i skogen.

Dom här "svarta" tomaterna är riktigt goda.

Dom här är oxå goda.