Sigge och Osborne - inte alls som hund och katt

Osborne och Sigge är genuina kompisar som håller ihop i vått och torrt. Båda finns alltid i vår omedelbara närhet. Oskattbara familjemedlemmar.

Sigge och Osborne delar gärna på
mattes schäslong.

Ibland får Sigge ha den för sig själv.

Då vilar Osborne på golvet.

Dödspolare

Detta inlägg har jag publicerat tidigare, men gick in och ändrade i bildtexten och då lades inlägget in på dagens datum. I och för sig är det värt att titta på flera gånger så det får passera.

Nelson och Sigge är de allra bästa vänner. Här ligger dom ute i glasverandan och slappar tillsammans. Sigge har växt en del sedan denna bild togs medan Nelson håller sin matchvikt på c:a 60 kg.

Hund och katt

Nelson ligger vid dörröppningen till glasverandan så att han har björnkoll på alla ev. besökare. Han har flyttat mattan och vikt den så att han har ett skönt liggunderlag. Sigge ligger lite slött på en stol bredvid och kollar läget medan Kharma och Ville går omkring och undra hur dom ska få fart på sina kompisar.


Medan jag tittar på "60 minutes" så håller Nelson och Sigge koll på var deras besökande kompisar befinner sig.

Provboende gäst

Saras söta katt, Leisha, bor på prov hos oss. Hon ska få en möjlighet att bo på landet i s f lägenhet i stan. Vi ska testa nån vecka så får vi se hur det går. Hon är kelig och go mot D och mig och vill absolut vara i vårt sovrum nattetid. Övrig tid håller hon sig för sig själv. Denna nyhet har inneburit att Sigge bytt nattkvarter och sökt sig andra sovplatser i huset.
Sigge och Nelson har noterat nykomligen. Men accepterat? Nja. Nelson bryr sig inte mycket och är nöjd med att inte bli störd när han ligger och vilar. Sigge ser till att hålla sig nära husse, matte eller Nelson och låter Leisha hållas. Tills vidare.

Vi vill ju gärna att Sigge och Leisha blir kompisar och kan närma sig varandra utan avståndstagande läten. Som sagt, vi får se hur det går. Det blir väl så att Sigge och Nelson får ha sista ordet.

Stor och liten.

Ville och Kharma är på besök i helgen och dom stortrivs tillsammans med Nelson och Sigge.
Här har Ville hoppat upp i Nelson korg och tar stöd av Nelson. Nelson tuggar obesvärat vidare på sitt favoritben.

Eller hur?

I detta hem heter katten Sigge.

Sigges storebror och beskyddare heter Nelson.

Kompisar

När Nelson tar sig en eftermiddagslur i "sin" soffa, den enda möbel han får vistas i, så vill inte Sigge vara sämre. Då lånar han fotpallen för att kunna ligga nära, utan att vara alltför nära.

Helgmat och bordsskick

Läcker pastarätt.Vet inte vad rätten heter då det är en av D:s många nya egna kompositioner.
Husse har tänkt att jag inte ska få gå upp på köksbordet. Tror ni att han kommer att lyckas? Tills vidare sitter jag snyggt på en stol.
Får jag inte vara på bordet så håller jag mig väl under detsamma.Ett ovanligt bra köksbord (hussedesignat) för en katt att vandra omkring på. Ja, under då.
Härliga kycklinglår. En stund till i ugnen så är dom perfekt gyllenbruna.
Rotsaker en masse. Gott och nyttigt.

Nyckfull Buddha

Vår katt Buddha är som de flesta katter. Han gör som han vill och är helt oförstående till att han kan skapa någon form av oro hos husse och matte. När vi bodde i lägenhet i Örebro gick han aldrig ut, inte ens om vi lämnade dörren öppen. Han tycker mycket illa om trafikbuller och andra storstadens oljud.

När vi sedermera skaffade sommarställe vid Lilla Hemsjön så började han gå ut, men bara korta stunder och aldrig utom synhåll. Nu när vi permanent bor på landet så går han ut under sommartid. Ja, förutsatt tjänlig väderlek, annars får det vara. Han går aldrig över tomtgränsen, hur han nu kan veta var den går.

Ibland får han för sig att stanna ute när vi lägger oss för kvällen. Demonstrativt sitter han på trappan med baken vänd mot dörren och studsar snabbt undan om man försöker ta honom. Numera får han bara en chans att komma in, annars får han stanna ute. På morgonen när jag öppnar dörren och ropar på honom brukar hans grå kalufs titta fram under taket till jordkällaren och sedan kommer han som ett spjut över gräsmattan.

I morse svarade han inte när jag ropade och tittade heller inte fram från sin vanliga nattplats. Vad kan detta bero på? Har det hänt honom något? Oro! Jag tog därför elmoppen och åkte och öppnade växthuset då jag trodde att han kanske blev kvar där igår kväll. Men, icke, där fanns ingen Buddha. När jag såg mig omkring så ser jag honom bekymmerslöst komma gående från innergården vid gäststugan. Han jamar ett slött "Gomorron" och undrar om vi inte ska gå in snart.

Jag åker ner till postlådan och hämtar dagens NA och när jag kommer åter sitter han på trappan och tittar på mig med minen: "Hur länge ska jag behöva vänta, ska du inte öppna nån gång"? Väl inkommen går han raka spåret till köket och äter, ger Nelson en liten kärleksfull? smäll med tassen på nosen när han passerar. Sedan blir det besök på kattlådan och allt är som vanligt igen. Han har sedan länge glömt att han varit ute i natt och är helt ovetande om den oro han skapat hos husse.

Vi går en ny härlig dag till mötes.

Hund och katt och liv på mack.

Rubriken kan lätt tolkas fel. Jag har dock inget stridbart i tanke. Jag har alltid betraktat mig som en kattmänniska och har haft katt så ofta som möjlighet givits genom åren. Det började med en raskatt som jag inte ens minns namnet på. Han, eller var det hon, blev dock inte långlivad då inomhusvistelse var något helt främmande för denna varelse. Det här var före kattlådans tid men denna egensinniga katt gjorde snabbt min säng till sin "kattlåda" vilket förstås omöjliggjorde vidare boende i vår familj. Vid denna tid hade jag precis börjat skolan.
Nästa katt var en vit bonnkatt som hette Kurre. En underbar varelse som älskade att ligga på disken på vår bensinmack (Shell) och där bli omhuldad av kunderna. På lördagkvällar när danslystna till fots lämnade Folkets Hus i Näsåker så roade han sig med att ligga i diket och hoppa fram för att påkalla uppmärksamhet /"skrämmas" när dom passerade förbi hos oss.
På den tiden användes mycket trassel på en bensinmack. Vi hade trassebalarna nere i källaren på macken och där grävde Kurre gärna ner sig så att han blev ett med trasslet.
Efter Kurre blev det kattlöst en tid. Istället kom en underbar lapphund vid namn Argus att bli vår nya familjemedlem.
Vid den här tiden hade vi flyttat från Näsåker till Sollefteå och hade en större och modernare bensinmack. Jag kommer ihåg att vi var först med att ha öppet till kl. 24.00. Varför ? Kortautomater var okända och sedelautomater på gång att införas. Vid den här tiden var det vanligt med soppatorsk och att kunder kunde komma och ringa på hos oss när som helst på dygnet för att få tanka. Vi bodde rakt över gatan från macken. När jag vid 15-16 års ålder började sköta macken själv någon gång så räknade jag dagskassan vid stängning och tog pengarna och åkte moped ner till Sollefteå centrum där jag lade penningpåsen i bankens servicebox. Vem skulle våga göra detta idag ? Tänk så tiderna förändrats. Jag kommer ihåg att bensinen vid den här tiden kostade 75 öre/liter. På den tiden gällde full service. Hjälpa till att tanka förstås, kolla olja, kolla lufttryck i däcken, putsa rutor. Sedan kunde vid tankningstillfället tillkomma att byta lampor, tändstift, fläktrem etc. Saker som jag som bilägare idag inte kan göra själv.
Vad gjorde då Argus? Jo, han satt mestadels på en snöhög utanför macken och skällde som lapphundar plägar göra. Argus blev också hjälte när han vid en fiskeresa uppe i Norrland gjorde omgivningen uppmärksam på att en hundkompis till honom åkt iväg på ett isflak som lösgjort sig. Hundkompisen kunde räddas och historien fick ett lyckligt slut och Argus blev omskriven i ortstidningen.
Nästa katt var en svart bonnkatt vid namn Sotis och då var jag utflugen till Uppsala och mina föräldrar hade avslutat mackägarlivet och bosatt sig på landet. Sotis fick alltså bo där katter helst bör och vill bo, på landet.
I Uppsala skaffade jag så småningom katt, en bonnkatt vid namn Frida. Hon fick bo i villa och vara ute i koppel. Hon sa att hon trivdes men jag undrar?
Kommen till Örebro så blev jag med katt igen. Detta efter en stroke och 3 månaders sjukhusvistelse. Darlingen visste min vurm för katter och tyckte att jag behövde sällskap. När vi besökte uppfödaren i Degerfors så lösgjorde sig en liten kaxig herre från övriga kullen och kom fram till oss och sade.- Mig ska ni köpa, jag vill bo hos er.Så blev den korthåriga britten en av oss. Han fick heta Buddha. Han fick börja som innekatt i lägenhet, fick sedan vara ute på sommaren på vårt sommarställe. Det passade honom bra eftersom han inte gillade stöket och trafiken i stan. Sedan ett år tillbaka är han liksom vi boende på landet så nu är vi alla i vår rätta miljö. Han avstår dock gärna att gå ut under vinterhalvåret, en egenhet som han delar med sin husse. Inom ett halvår så ska vi ha en familjemedlem till om allt går enligt planerna. Vi har bokat oss för en hundvalp, en bullmastiff.
Hundsnack dominerar vardagen hos oss idag. Detta då Darlingen ska börja jobba på hunddagis. Sara öppnar nämligen hunddagiset cityHUND i Örebro i nästa vecka. Utöver detta så ska Darlingen gå en hundinstruktörsutbildning för att bli fullärd på hundar. Rubriken håller alltså till en del, Hund och katt. Liv på mack är dock något som tillhör det förgågna men något Darlingen och jag har gemensamt då även hon som 15-16-åring jobbade på bensinmack. Måste varit ovanligt för tjejer på den tiden. Lika barn leka bäst ....
Tänk så tiderna förändrats.