Kanoninlägget

Jag utlovade ett kanoninlägg när jag tog en kort paus för några dagar sedan och här kommer det.

Du som läste mitt inlägg från Nyårsafton vet att jag inte var långt borta från att bli morfar. Nu har det hänt. Sara och Per fick åka in till sjukhuset natten till torsdag den 5 januari och tidigt på morgonen födde Sara en frisk och välskapt tjej på 2.355 g och 45 cm. En tjej som är lik sin Mamma och Mormor då hon inte ville vänta utan kom till världen en dryg månad innan planerad nedkomst. Allt är bara bra med alla.

Sara strålar.

Härligt med familjen samlad.

Framtiden är din.

När D kom in från snöröjningen och ropade "Hej Morfar"! så fattade jag först inget, men när poletten ramlade ner så blev jag bara så där känslosamt matt. Luften gick ur mig på nåt gåtfullt sätt. Behagligt gåtfullt, men ändå. Nu har jag sorterat tankarna och hämtat mig och ser fram emot att få träffa den här lilla tjejen och hennes föräldrar.

Inte nog med att jag för ett antal år sedan fick bli farsgubbe till Sara, nu får jag oxå bli Morfar. 
2017, vilket år! Vilken lycka! Jag som inte har några egna barn får ändå vara både Farfar och Morfar. Och Farsgubbe.