En härlig Alla hjärtans dag

 

På alla hjärtans dag så  är ju kärleken alltid närvarande. Igår tittade D och jag på gamla videofilmer som vi överfört till DVD. Det var två högkaratiga kärlekshändelser vi valde att titta på. Först tittade vi på min 50-årspresent från D. Det var en resa med bil genom delar av Frankrike under 8 dagar i augusti 2000. Så härligt att få återuppleva de underbara dagar vid upplevde på vår färd genom den franska landsbygden. D hade förbeställt hotell med lämpliga bilavstånd emellan.

Den kortaste dagsträckan var 12 mil och den längsta 40 mil. D hade lyckats hitta bedårande ställen att bo på, mestadels små ställen på landsbygden. Bara vid ett tillfälle bodde vi i en större stad, Bergerac.

Vår färd började  i Paris och efter 27 mil blev vårt första stopp i Contres där vi bodde på Hotel de France **. Ett hotell där utsidan lovade mera än vad insidan kunde hålla. Avsaknad av AC i rummet gjorde den första övernattningen till en prövning.

Dag 2 styrde vi kosan mot Bourbon L´archambault, en biltur på 29 mil, med övernattning på Grand Hotel Montespan-Talleyrand ****. Den här staden låg som i en gryta och hotellet med tillhörande spa var ett oerhört charmigt gammalt kurhotell.

Dag 3 blev bilfärden 37 mil med stopp i Cales och övernattning på La Petit Relais *. Ett rätt så mediokert hotell i en charmig liten ort.

Dag 4 bjöd på den kortaste dagsetappen, efter bara 12 mil var vi framme i Bergerac, den enda större stad vi bodde i. Där övernattade vi på Hotel de Bordeaux**.

Dag 5 hade som mål Le Vigeant där vi bodde på ett hotell långt ute på landsbygden vid Vienneflodens strand. Hotellet hette Val de Vienne***** och var den absoluta höjdaren på resan. Till det bidrog den förstklassiga restaurangen La Grimolee där vi åt en 7-rättersmåltid som är den bästa restaurangmåltid jag någonsin inmundigat.

Dag 6 inledde vi med ett pooldopp innan frukost och därefter en färd med elbåt på Viennefloden. Efter denna energigivande morgon så gav vi oss iväg på den längsta dagsturen, 40 mil till Senonches och med övernattning på Hotel de la Foret***.

Sista dagsetappen var 18 mil med stopp i Lieusaint och övernattning på Le Flamboyant**.

Dag 8  var Paris och Charles de Gaulle-flygplatsen slutstationen. Skulle jag över huvud taget lyckas hitta till rätt parkeringshus och plats för att lämna av hyrbilen. Funderingen var berättigad då infarten till flygplatsen var ett myller av "motorvägar" med, minst sagt, intensiv trafik. Vilken lättnad när vi hittade rätt på första försöket. Fråga mig bara inte hur vi gick till väga.  Jag rattade och D bistod med noter. I vart fall var det en oerhörd lättnad när bilen var parkerad och nycklarna inlämnade

Totalt blev det 186 mil i bil under dessa 8 dagar.  Jag körde hela vägen, men eftersom vi  medvetet sökte oss undan de stora stråken ut på landsbygden så upplevde jag inte ett enda ögonblick av stress eller irritation. Vissa dagar så såg vi knappt en enda bil eller människa längs vägen. De flesta byar vi passerade såg ut att vara övergivna utan ett livstecken och med fönsterluckorna stängda. Det var märkligt att stanna och gå ur bilen på en promenad genom byn utan att höra ens en galande tupp eller skällande hund. Än mindre möta en livs levande människa.

Det här var en av mina bästa och mest upplevelserika semestrar. Hade inte min stroke satt stopp för fortsatt resande så hade D och jag säkert återbesökt några av platserna. Det är ändå roligt att kunna återuppleva detta tillsammans via DVD. Det känns märkligt, men oxå roligt,  att återse mig själv i min krafts dagar.

Efter Frankrikeäventyret tittade vi på film från vårt bröllop den 26 maj 2001. 

På dagen en månad senare, den 26 juni 2001,  så drabbades jag av den stroke som  totalt kom att förändra våra liv. Många begränsningar har detta förstås inneburit men oxå många oerhört positiva förändringar. Jag tror t ex inte att vi bott här på vårt älskade Getingstorp om allt varit som förr. Det är nåt att glädjas åt som jag inte skulle vilja vara utan.

Varierande måltidstema

I fredags var det dansk, i lördags fransk och igår marin touch på vår middag. Igår åt dessutom D och jag olika rätter. D åt krabba som är lite för pilligt för mig som "enarmad". Att äta krabba kräver två händer. Jag förlänades i stället en klassisk räkmacka. Utsökt gott det med.

Krabba och räkmacka.

"Husets vita" därtill.

Fransk afton

För en tid sedan skrev jag ett inlägg med Mireille Mathieu i huvudrollen. Inlägget tillkommet efter gåvor jag fått mig tillsända från bloggvännen Livsnjutaren. Igår var det dags för den franska afton jag då förutspådde. Mat, musik,minnen och Mireille Mathieu. Mmmmm! Allt denna afton med franska förtecken. Huvudmålet intogs som brukligt i vårt kök.  Till desserten förflyttade vi oss till Sinnesrorummet. Under måltiden lät vi oss ackompanjeras av Mireille Mathieu.

Vegetarisk Boeuf Bourguignon.

Ett lyckat vinval visade det sig.





Tulpaner och Mireille Mathieu.
Två glädjespridare.



Dessert: Vinkokta päron med lätt-
vispad grädde och slånbärslikör.

Samma som ovan men
med Calvados.

 



Nelson och Sigge deltog förstås i
vår franska afton.

Efter måltiden gick vi en våning upp och tittade på en till DVD konverterad videofilm från vår bilresa genom Frankrike i augusti 2000. Första och sista frågan vi ställde oss var denna: "hur hittade vi ut från Charles de Gaulle-flygplatsen med vår hyrbil" och "hur hittade vi tillbaka till exakt samma uppställningplats" på svindlande höjder i ett av de många P-garagen. Hittade gjorde vi i alla fall. Hur är dock fortfarande lika outgrundligt.

Tiden däremellan bilade vi genom Frankrike. Vi passerade, besökte och bodde på platser vi aldrig tidigare hört talas om. Vi använde oss inte alltid av det officiella vägnätet. Inte sällan körde vi på kostigar mellan byarna. Vi övernattade på hotell av den mest varierande karaktär. Allt från mycket enkla till anläggningar av absolut toppklass. 

Likartad variation var det på restaurangerna.  Vi hittade en klart lysande stjärna, La Grimoleé i Val de Vienne. Den bästa restaurang jag någonsin besökt, belägen "in the middle of nowhere". La Grimoleé var inte bara en restaurang blev vi varse. Det var oxå en förstklassig restaurangskola. Här åt vi en 7-rättersmiddag som hade blivit 9 rätter innan måltiden var till ända. Här åt jag för första gången sniglar. En riktig delikatess. Antagligen utstrålade vi både vällust, njutning och hunger eftersom vi blev bjudna på två extrarätter så att det  slutligen blev ovan nämnda  9-rättersmåltid.  

Efter att morgonen därpå ha avnjutit en överdådig frukost så  tog D och jag en båttur på Viennefloden innan vi reste vidare. Det var ingen grupptur på floden utan D och jag var de enda passagerarna på den lilla båten med elmotor som ljudlöst gled fram på floden. Det var fascinerande att följa djurlivet längs floden. Det kändes som att promenera genom djurens eget vardagsrum.  Ett av dessa himmelska ögonblick man kan få uppleva. En lisa för själen som för alltid finns klistrad på näthinnan.

Tack Livsnjutaren som inspirerade till denna franska afton.

Kvällen avslutades med att
vi tittade på en DVD
från en av MM:s konserter
på Oympia i Paris.

PS Jag är ledsen för inläggets lite röriga layout. Av någon anledning så vill bilderna inte lägga sig där jag placerar dom utan dom väljer själva plats utan hänsyn till mina

önskemål.

Har du kanske ett tips på hur jag ska komma till rätta med bildplaceringsproblematiken.

Franska toner från givmild bloggvän

"Den unga damen från Avignon"

 "La demoiselle d'Avignon"

För en tid sedan kommenterade jag detta inlägg hos Livsnjutaren på bloggen Si otium est. Det handlar om den franska sångfågeln Mireille Mathieu .Kommentaren ledde till att jag igår med posten fick CD:n "Son grand numero" och två DVD från MM:s jubileumskonserter på Olympia i Paris i  november 2005. Konserter som hon gav för att fira 40 år som artist.

Dessa gåvor från Livsnjutaren ska D och jag njuta av i samband med att vi  arrangerar en "fransk afton"  här hemma. För att ännu mera komma i rätt stämning så tittar vi nog oxå på den DVD med konverterade videofilmer som följer vår bilresa genom Frankrike i augusti 2000. En oförglömlig upplevelse  då vi bilade runt på den franska landsbygden och avnjöt Frankrike i dess allra bästa former. Aldrig har det varit så njutbart att köra bil i helt främmande miljöer.

Denna Frankrikeresa var D:s 50-årspresent till mig. Tala om oförglömlig present. Ett underbart gemensamt minne att ha. Allra helst som vår tillvaro totalt förändrades 9 månader senare då jag fick min stroke som ledde till att utlandsresor inte längre var möjliga. Härligt då att kunna "resa" på annat sätt.

Visst är det fantastsiskt med bloggvänner. Tack Livsnjutaren!

Snacka om kulturkrock.

Japaner som besöker Paris drabbas ibland av regelrätta depressioner, det s k "Parissyndromet". Utlösande för detta kan vara en ohövlig taxichaufför, en högljudd servitör som snäser av en turist som inte pratar franska. Ja, rätt alldagliga saker kan jag väl påstå. Men, kommer man från hövlighetens högborg Japan så reagerar man förstås annorlunda än vi "hårdhudade" västerlänningar.

Au revoir, Arrivederci och Farvel

Så var då såväl Frankrikes som Italiens och Danmarks saga all i fotbolls-VM. Vad beror det på att bra fotbollslag plötsligt är urusla och spelar en pinsamt dålig fotboll? Frågorna hopar sig och svaren likaså.

Jag har inget entydigt svar men kan inte undgå att spekulera. Spelare för spelare så håller alla de tre nämnda utslagna lagen högre kvalitet än sina besegrare. Sammansatta till ett lag så blir bilden den motsatta. Viktiga delar i ett lagbygge är motivation och stolthet. Ingredienser som verkar svåra att skapa i stjärnspäckade lag.

Är det så att många av stjärnorna inom fotbollen blivit så bortskämda så att dom till slut får svårt att se sin roll som en elftedel i ett lagbygge. Storstjärnornas roll är ofta obestridd och lagbygget sker till stor del kring dessa. Om då dessa hörnstenar i bygget saknar egen motivation och stolthet för laget, ja då är risken påtaglig att bygget krackelerar.

När sedan energi dessutom slösas på ovidkommande saker, spelarprotester etc, så kan resultatet inte bli annat än ett misslyckande.

Vad betyder då coachen för lagets prestationer? Ja, det är en helt annan fråga att besvara. Många av dessa har också tillåtits att växa sig för stora.

Men herre gud, det är ju bara fotboll.

Att resa i askmolnets skugga

Har nyss haft kontakt med våra närstående som hade oturen att befinna sig i Barcelona när Eyjafjallajökull startade sin aktivitet. Med alla flyg inställda så har dom nu åkt buss och tåg genom Frankrike där bekanta mött upp med bil och man har nu passerat Hannover på väg hemåt. Ingen njutbar resa men ändå på väg i rätt riktning om än dryga 100 mil kvar att åka.