Har i kväll sett en film, en dansk svensk produktion, med många ansikten. Filmen lever väl upp till titeln "Original". Den var töntig och rörig samtidigt som den manade till eftertanke. Filmens huvudperson Henry har under hela sitt liv ansträngt sig för att passa in. Han har blivit en blek kopia av vad han kunnat bli - en spegelbild av andras förväntningar. Förstås har hans liv danats av att han som 11-åring såg sin pappa dö i en jaktolycka. Pappan som gjorde det fatala misstaget att spela älg under älgjakten.
Henry är till en början en grå slipsinsnärjd banktjänsteman som får sparken. Genom en av lånekunderna Jon, en drömmare i träningsoverall och med husbil, leds han in på att satsa på en framtid som restaurangägare i Spanien. På väg till det spanska äventyret måste Henry fixa en hel del i sitt liv. Han måste bl. a. rädda sin mamma från mentalsjukhuset i Danmark och den därstädes kvinnliga läkaren som tror sig ha funnit den ultimata terapimodellen för mamman. För att kunna finansiera denna räddningsaktion så blir han nödgad att smuggla anabola steroider till ett ishockeylag i Malmö. Han söker också finna kärleken i Marie som han först träffar som anställd på IKEA och sedan som "artist" på en strippklubb i Köpenhamn.
Alla ansträngningar till trots, inget blir som Henry tänkt sig och han hamnar i ett virrvarr av bisarra händelser. För att få kontroll över sitt liv måste Henry förvandlas till sitt rätta jag. Hur svårt är inte det, att veta om och när man är sitt rätta jag. Kanske är det som kompanjonen Jon säger " känns det rätt så är det rätt".
Som du förstår är detta en film som du åker berg- och dalbana med, ömsom tänkvärd ömsom absurd. Just därför sevärd. Skådespelarna hade säkert kul då dom måste haft utrymme för många fria tolkningar och kunde ge uttryck för all sköns så väl meningslösheter som absurditeter.