Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.
Visar inlägg med etikett Australien. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Australien. Visa alla inlägg

torsdag 24 oktober 2013

Allt är inte guld som glimmar, men.........

Guld växer på träd. Ja, det är faktiskt sant. Forskare i Australien har hittat guld i eukalyptusträdens blad. Det är dock tveksamt om det blir nån ny guldrush a la Klondyke då det inte är några stora mängder det rör sig om. För att få ihop till en vigselring så behövs visst 500 träd. Då får man sannerligen slita för Kärleken. Men ack så förödande för miljön.
Men, visst skulle det vara roligare att palla guld än att palla äpplen. Golden dilicious är det närmaste jag kommit.                                                                  
Men inte såna.
Såna har jag pallat.
                                                                                                     





                                            





onsdag 28 november 2012

Apropå bildning och kunskap

Ibland blir jag påtagligt medveten om att jag inte hänger med längre. Tex nu på morgonen då jag läser följande rubrik;  " Fängelse för grov misshandel med didgeridoo". Did.., didge.., didgeri.., didgerido.., didgeridoo. Vad  är en didgeridoo? Inte en susning, har aldrig hört ordet. Betyder det att jag är okunnig? Ja, i alla fall okunnig om australiska blåsinstrument.

Som tur är så finns Google till hands. En sökning där och jag vet att didgeridoo är ett uråldrigt australiskt blåsinstrument, traditionellt spelat av aboriginerna.

Att en didgeridoo kan se ut som på bilden nedan får jag oxå veta.

Numera behöver jag aldrig dväljas i okunskap någon längre tid. En snabb sökning på Google och jag kan stoltsera med kunskap om de mest besynnerliga ting och företeelser. Det innebär att jag fortfarande kan kalla mig , i vart fall, hyfsat allmänbildad. Det får duga.

En didgeridoo.
Bildning är det som är kvar sedan vi glömt allt vad vi lärt.
Visdom av Ellen Key.

fredag 11 juni 2010

Fotbolls-VM utan fotboll.

Jag tycker att Åsa Linderborgs artikel om de deltagande lagen i fotbolls-VM är lite skruvad men ändå intressant.
- Jag kommer inte att heja på Nordkorea, Japan eller Honduras.
- Jag hoppas fortfarande en del på Danmark för vem fan dricker kaffe när man är i Köpenhamn.
- England ser jag gärna gå långt. Just because.
- Numera intoleranta Holland är inte längre lika intressanta. Annat var det förr.
- Nigeria, Mexico och Italien känns inte heller så lockande.
- Portugal får gärna gå långt. Om inte annat så för att Madeira är så bedövande vackert, fadosång så stämningsfull och vino verdhe så läskande njutbart.
- Grekland behöver framgång för att sprida lite glädje i den numera smolkfyllda bägaren. Dessutom känner jag en stor samhörighet med den vanlige greken med sin åsna och sitt olivträd på någon av de livgivande öarna. För att inte tala om Ouzo och Retsina. Tyvärr spelar dom ingen rolig fotboll.
- Nya Zeeland, Ghana, Algeriet, Elfenbenskusten, Australien, Paraguay. Tja.
- Schweiz ko-ko!
- Sydafrika. En hemmaframgång sitter alltid bra.
- Sydkorea, Slovakien,Frankrike, Serbien känns inte så kittlande.
- USA, Slovenien, Kamerun. Nej, inte dom heller.
- Argentina, Spanien, Tyskland, Chile,Brasilien, Uruguay kan alla gå långt.
- Sverige. Det räcker med att konstatera att vi inte är med denna gång.