Livskvalitet

Idag fick jag en bild av D från hennes förmiddagspromenad med Osborne. Det blev en skogspromenad idag och D hade tagit med sig kaffe så att hon kunde dricka förmiddagskaffet i skogen. Det kallar jag livskvalitet.

Osborne vaktar mattes förmiddagskaffe.

Vad gör då Sigge när matte är på promenad med Osborne? Jo, han är oxå ute, nånstans på tomten. Han går aldrig utanför tomtgränsen numera. När Osborne och matte kommer så möter han upp och följer med in.

Sigge ligger på sin favoritstubbe och väntar.

Höstvackert

Som jag skrev igår så förser D mig återkommande med bilder från Getingstorp. Igår fick jag ett antal höstkreationer som hon skapat ute i trädgården. Några ser du här nedan. Så vackert. När jag tittar på bilderna och försjunker i tankar så kan jag känna dofterna, vinden. Ja, det känns som att jag är där. Skönt!

Höstigt, mustigt.

 På uteplatsen, jämte glasverandan.

Bredvid entretrappan.

På entretrappan.

Killarna

 D förser mig fortlöpande med bilder från vårt älskade Getingstorp. Inte sällan är våra killar, Sigge och Osborne, med på bilderna. Visst saknar jag dom, men mest gläds jag åt att dom kan fortsätta bo med matte på Getingstorp där dom känner sig hemma.

 I glasverandan trivs dom.

 Där har dom stenkoll på allt.

Äntligen!

Så kom då äntligen beslutet att besöksförbudet på äldreboenden hävs fr o m 1 oktober. Det innebär att D och jag kan planera för fredagsmys den 2 oktober. Vi som inte träffats sedan den 20 maj.

Vad kommer då fredagsmyset att innebära? Ja, förutom att vi får se varandra, röra vid varandra och ha ett normalt samtal med varandra så har planen sedan länge varit att äta en måltid som vi gått miste om denna sommar. Det kommer att bli en grekisk sallad med vederbörliga tillbehör, något som varit ett återkommande inslag varje sommar på Getingstorp. Några exempel ser du här nedan. 

Födelsedagsmåltid, den 17 maj 2016:
I växthuset. 

18 juli 2018. Under det gamla äppelträdet.

Valborgsmässoafton 2019. I växthuset.

                                     

15 dagar kvar. Oj, så jag längtar.

Längtan, saknad, lycka

Igår skickade D  två bilder från Getingstorp (se nedan) till mig. Bilder som förstås väcker känslor inom mig. En mix av längtan, saknad och lycka. 

Så klart längtar jag tillbaka till Getingstorp, men den känslan kan jag snabbt släppa då jag aldrig kommer tillbaka dit.  Ett till en början smärtsamt faktum, men som jag numera accepterat.

Lika självklart saknar jag Getingstorp, en saknad som fortsättningsvis kan stillas t ex genom bilder från D. 

Lycka känner jag för att jag i tolv år fick bo på denna underbara plats  med D. Den lyckan behöver jag dock inte släppa, den kan jag alltid bära med mig.

Där ute på trappan har jag suttit och njutit
många gånger.

Jag är glad för att Sigge kan fortsätta njuta av
sitt liv på Getingstorp.