Bloggen 11 år

Så här vill jag minnas vårt älskade Getingstorp. 
Välkomnande och inbäddat i ljuvlig grönska. 
Med en blå himmel där ovan.

Idag är det elva år sedan jag startade min blogg. Elva underbara år med D här på Getingstorp. Väl dokumenterade  på bloggen dessutom. Som du säkert noterat har bloggen gått på sparlåga på sistone. På sparlåga liksom jag. Jag tycker ändå att det så här på 11-årsdagen finns anledning att salutera bloggen som jag startade när vi flyttat hit till Getingstorp. 

Så här skrev jag då i min profil:  " Vi beslutade oss under 2007 för att helt växla spår i livet och flyttade ut på landet. Till Lekeberg, i mars 2008 . Där hittade vi vårt drömställe, Getingstorp i byn Södra Folkavi. En underbar miljö väl lämpad för eftertanke och reflektioner. Ja, en miljö väl lämpad att leva i."  Och nog har vi levt här allt. Ett alldeles underbart liv. 

Eftersom jag inte med nån enkelhet kunnat röra mig ute i samhället och träffa nya människor så har bloggen betytt extra mycket för mig då den blivit en viktig kontaktyta med världen utanför Getingstorp. Under åren har jag fått ett antal bloggkompisar som jag upplevt som mina vänner fastän jag aldrig träffat dom i r l.

Med stigande ålder och allt större svårigheter för mig att ta mig fram så är det dags för nästa fas i livet där Getingstorp inte längre kommer att ingå. En fas som nu är på planeringsstadiet och förhoppningsvis hittar sin slutgiltiga form under nästa år. En fas som nog många av oss skjuter framför sig i det längsta, men som inträder vare sig vi vill eller inte. Att bli allt mera hjälpberoende är svårt då de dagliga besluten inte längre ligger i mina egna händer.

En annan avgörande orsak till att vi inte kan bo kvar på Getingstorp är att det blir allt tuffare för D att klara av att  ensam sköta allt.  Allt är dessutom väldigt mycket. Förutom Gubbe, hund och katt så ska hon ensam sköta och underhålla en fastighet med ett flertal byggnader och en trädgårdstomt på närmare 5000 kvm. Att hon klarat det under de elva år vi bott här är smått osannolikt. Men ändå inte, för den D jag känner hon klarar allt. Hon behöver få stanna upp nu och inte dagligen omges av "måstegörasysslor". Det mår vi båda bra av.

Livets höst är alltså kommen och nu gäller det att fylla den med det bästa av innehåll. Nytt innehåll. Att bo kvar på vårt älskade Getingstorp ter sig i detta läge inte längre möjligt så nu kommer en tid av att välja bort och välja till och att göra de rätta valen i rätt tid. Det är ingen enkel ekvation att få att gå ihop, men icke desto mindre ska valen göras. D och jag är rätt duktiga på att hantera förändringsprocesser så vi ska nog klara den här oxå.

Vi får se när jag härnäst dyker upp på bloggen. 
På återseende! 

Vanans makt

Ordningen är återställd.

Nerikes Allehanda, vår lokala tidning, har vi prenumererat på i "alla" år. För en tid sedan ändrades tidningen och vi fann den inte länge lika intressant.  Den nya "Sydnärkebilagan" kändes främmande för oss som bor i Lekeberg. Då vi är föga intresserade av att vara uppdaterade på källarinbrott i Askersund eller dieselstölder i Laxå så avslutade vi prenumerationen.

Det gick dock inte många dagar förrän vi saknade tidningen. Fram för allt till helgfrukosten på lördag och söndag. Dessutom saknar jag fredags- och söndagskorsorden. Men mest saknas  den där känslan av att sitta och bläddra i en papperstidning.  Där det fortfarande är jag som bestämmer, där artikeln inte bara plötsligt kan försvinna p g a att internetåtkomst saknas.

Så nu har vi återupptagit prenumerationen. Inte bara på helgen utan veckans alla dagar då värdet av mina turer med elmoppen ner till postlådan för att hämta tidningen inte heller ska underskattas. Från och med igår så är allt som vanligt igen.

I hemtrakterna

Igår åkte vi på en biltur i omgivningarna i vackra Lekeberg. Slås varje gång av vilken vacker trakt vi bor i. Bjuder på några bilder här nedan.

Vacker vy.

Ingen asfalt här inte.

Anki´s magasin. Här säljs heminredning i lantlig stil.

Här på Berga gård köper vi våra ägg.

Glada höns som får gå ute.

Får vid får jag ser varhelst jag ser.

I gårdsmejeriet Ostbiten säljs bl. a. exklusiva ostar.
Igår köpte vi en Evert, en Barbro och en Håkan.

Sista biten på vägen hem.

Hemma igen.

 



D har tagit in middagstillbehör från trädgården.



Nelson väntar på att följa mig till växthuset.

I väntan på matte.

Här kommer D med korgen.

Allt i dagens middag kommer från
vår egen trädgård.



Månadsutflykt följd av Fredagssurpris

Du som läser min blogg någorlunda frekvent vet att jag tillbringar det mesta av min tid här hemma på vårt Getingstorp. Idag fanns dock anledning  att resa till tätorten då jag hade tid för att klippa mig hos min frisör i Fjugesta.

Så här vackra vyer möter jag många i Lekeberg.

Hemma igen.

Fredagssurprisen bestod av rårakor, rom, räkor,
ärtor, citronkräm och lökcrudité.

Livet kan vara ett härligt äventyr

Jag brukar ofta titta på brittiska dokumentärer. Gärna om människor som söker nya vägar i livet. Några just nu aktuella är " En plats på landet", "En plats vid havet" och "Enkel biljett".

Såg idag ett avsnitt ur den sistnämnda serien. Det handlade om en ung familj från England som sålde allt och flyttade till Grekland. Till Kreta och den lilla gudsförgätna byn Vrouhas, inte långt från turistorten Agios Nikolaos på nordöstra Kreta. Där bestämde dom sig för att av en "ruin"/gammal obebodd byggnad bygga upp en liten rörelse med boende för människor som söker det genuina Grekland framför boende på charterhotell.

Fascinerande att se personer som har en dröm och vågar "go for it". Att få följa den mödosamma vägen att kunna ta sig fram i ett helt nytt land, med en helt annan kultur, andra levnadsregler, ett helt annat levnadssätt. Dessutom med en administration som fortfarande kräver massor av underskrifter och stämplar. Andra egenheter kan också vara svåra att förstå, t ex när byns ende beslutsfattare i en viss fråga är borta och plockar oliver eftersom det är skördetid. Då blir inga beslut tagna och då kan t ex ett bygge få stå stilla under en tid. Jag förstår när jag ser dylikt hur viktigt det är att planera väl och ha lokal expertishjälp för att ta sig fram i den okända byråkratin.

Hade det varit för 30 år sedan skulle jag kanske själv försökt, men då var jag inte lika mycket entreprenör och äventyrare som idag. Jag älskade att åka till Grekland men skönast var att komma hem till tryggheten igen. Entreprenör och äventyrare är kanske lite väl starka epitet för mig att ens idag göra anspråk på men jag har ändå de senaste åren, olikt mitt tidigare jag, tagit steg där jag inte riktigt vetat var jag skulle hamna med foten i nästa steg. Så illa som jag går så vet jag knappt det ändå, men..... Ja, du förstår kanske vad jag menar.Jag har hittills hamnat rätt och tryggt med varje steg jag tagit.

Jag och D gjorde "vår stora flytt" för tre år sedan. Ja, förvisso bara 2 mil bort men ändå till en helt annan plats, ett helt annat liv. Ja, det blev ju t o m en helt annan kommun. Från Örebro till Lekeberg. Från en plats i stan till ett liv på landet.

Dagen efter - vad händer nu?

Det blir intressant att följa den fortsatta utvecklingen i det knepiga parlamentariska läge som uppstått i Sverige efter gårdagens val. Jag noterar att det också sker förändringar i min hemkommun Lekeberg och i min förra hemkommun Örebro.
Vem kommer att samarbeta med vem?

See you later alligator

Både ute i Europa och USA börjar det råda alligatorfeber.

Se där, ännu något skrämmande som vi är förskonade från i trygga Sverige.

När jag blickar över poolen så finns inte tillstymmelse till faror i blickfånget. Inga alligatorer där inte. Ytterligare ett skäl till att inte bo i USA. Det finns flera. Eller för att uttrycka det positivt. Ett skäl till att bo i Sverige. I Väster-Närke, i Lekeberg " lika trevligt som det låter".

Sedan ska vi väl inte bortse från det faktum att ibland så ser vi mera än vi ser. Om du förstår vad jag menar.

Utflykt i Kilsbergskanten

Har idag varit på en runda bland loppisar, hantverkare och annat. Evenemanget var arrangerat av föreningen Kilsbergskanten. Det hela var en riktig besvikelse med såväl dålig skyltning som ett torftigt utbud. Tyvärr.

Galen kommunal slogan

Säters kommun i Dalarna har valt en kommunal slogan som berör. Vad sägs om: "Det är lätt att bli tokig i Säter".

Jag tycker nog ändå att min hemkommun Lekeberg har en mera tilltalande slogan, " Lekeberg, lika trevligt som det låter ".

Några kommuner skulle kunna byta slogans. T.ex. skulle Kumla kunna överta Fagerstas " Här får du livstid ".

Några enstaka kommunslogans är allmänt kända, som t ex Hudiksvall - " Glada Hudik", Hjo - " I love Hjo " och " Sala - Silverstaden ".

Som norrlänning gillar jag Malå - " he som hänn he hänn hänna ".

Stenungsund - " det goda kustnära samhället med framtidstro och utveckling " är inte en slogan, det är en roman.

En färglös variant är Norrköping - " Upplev Norrköping ".

Skurup har en slogan i tiden - " When in Europe don’t miss Skurup ".

Årlig kontroll i vackra Lekeberg

Numera förstår jag att inte bara bilen behöver en årlig kontrollbesiktning utan även jag själv behöver en genomgång. Besökte därför igår min nya läkare på Lekebergs vårdcentral för en genomgång. Allt är ok förutom det som vi redan vet inte är ok. Det senare har jag dock lärt mig leva med.

I vart fall var det en trevlig dag. Tänk så mycket vi hann med på tre timmar. Ja, vi besökte de flesta av Lekebergs / Fjugestas affärsinrättningar och fick massor uträttat. Detta är en av de stora fördelarna med att bo på landet. Du kan få mycket gjort på kort tid och t o m jag som rörelsehindrad kan medverka. Det var inte så smidigt när vi bodde inne i Örebro. Dessutom är det en njutning bara att åka omkring här ute i det vackra Lekeberg.

Ibland skäms jag över att vara svensk.

Hon: För sjuk för hemmet.
Han: För frisk för vårdrummet.
Efter 72 års äktenskap är Margit, 96, och John Aurells, 97, högsta önskan att få bo tillsammans efter att tvingats skiljas från varandra i april, men än syns ingen ljusning för paret i Malmö.
På Bellevue vårdhem har hon bott sedan april efter att ha legat åtta veckor på sjukhus efter en lunginflammation och hjärtinfarkt. Maken sedan 72 år var för frisk för att flytta med, och med en otillräcklig hemtjänst efter 

Margits behov är det omöjligt för henne att flytta hem. Själv känner sig John Aurell inte särskilt kry.
- Jag är inte så frisk, jag är blind på ena ögat och går dåligt, problem med magen har jag också.
Ändå krånglar han sig fram och tillbaka den 300 meter långa promenaden från parets gamla lägenhet med sin rullator två gånger om dagen.

Ja, när jag läser dylikt så skäms jag över att vara svensk. Visst, det finns regelverk och resursbrister men ändå vill jag att tjänstemän och andra som får dylika ärenden på sina bord för ställningstagande också tänker själva. Det kan väl inte vara så j...a svårt. Dom har kanske egna åldriga föräldrar. Dessutom blir dom ju själva gamla någon gång.

Jag har egen erfarenhet av detta att samtidigt vara både allt för sjuk och allt för frisk. Efter min stroke 2001 så var detta under de första tre åren ett återkommande scenario. Nu hade jag egen kraft och stöd av min familj som gjorde att jag bestämde mig för att avbryta alla diskussioner/strider med kommun och myndigheter i stöd- och hjälpärenden eftersom detta tog för mycket energi och kraft. Energi och kraft som jag i stället kunnat använda till att lära mig leva med mina funktionshinder och kunna utvecklas vidare som människa, vågat ta ny stora beslut i livet och sedan drygt 1 år helt skiftat spår i livet och bytt ut lägenhet i "trygga" staden Örebro till boende i underbar lantmiljö i en liten kommun, Lekeberg. 

Det senare en av de bästa mediciner jag kan tänka mig. Dessutom är det påtagligt hur mycket större förståelse jag möter i den lilla kommunen Lekeberg jämfört med storstaden Örebro.

Är man 96 och 97 år ter sig alternativen dock inte så många, därav min upprördhet över detta vidriga sätt att behandla människor.

Best things in life are free. That´s why I live in Södra Folkavi.

Varje dag när jag hämtat morgontidning eller post så stannar jag till med min elmoppe på återvägen för att njuta av den underbara utsikt som du ser på bilden. Jag kan sedan sitta tyst en lång stund och bara njuta av tillvaron. Den här bilden har jag inetsad i min hjärna så att jag kan framkalla den närhelst jag känner att stunden behöver lysas upp. En utmärkt medicin för att undantränga ev. dystra tankar. Tänk vilken ynnest att få bo i denna omgivning.

Bloggpremiär

Sedan flera år tillbaka har jag haft för avsikt att börja blogga. Har med intresse och viss förtjusning följt andras bloggande och funnit detta sätt att ge uttryck för synpunkter och åsikter vara synnerligen tilltalande. Av skilda skäl har jag inte kommit "till skott" förrän nu.

Jag och min fru har bytt bostadort och flyttat från Örebro ut på landet och vi har gått in på ett helt nytt spår i livet. Idag är det exakt sju månader sedan vi landade här ute i myllan i Lekebergs kommun i VästerNärke. Det har varit synnerligen intensiva månader och månne är det först nu när hösten inträder med sitt lugn och sin mustiga färgprakt som jag känner att jag kommit till ro och tiden därför är mogen för min egen blogg .

Jag har noterat att många bloggare ganska snart tappar farten och och inläggen blir allt färre för att till slut helt upphöra. Jag har en ambition att, om inte dagligen så i vart fall varje vecka återkomma med mina reflektioner om både stort och smått och jag har väl helt enkelt inte känt att jag haft tid och lust till detta förrän just nu.

Jag tänkte börja med att reflektera över Försäkringskassans pågående kampanj om den nya sjukförsäkringen. Dock hejdade jag mig då jag tycker att det känns fel att börja med ett negativt laddat och avståndstagande inlägg. Jag nöjer mig därför med dessa inledande rader och återkommer med ris, ros och reflektioner om det mesta här i tillvaron.