Välregisserat

Ett lag och en fotbollssommar som likt 1994 etsar sig fast i minnet.

Vad annat var att vänta? Än att EM-finalen skulle avgöras på den sista ordinarie straffen.  Det här U21-laget har ju genom hela kvalet och nu i slutspelet stått för osannolika matchvändningar, ja t o m små mirakel på vägen, så varför skulle då finalen avvika från denna för oss åskådare påfrestande och nervkittlande vana.

D som inte är överdrivet fotbollsintresserad kom sent in i 2:a halvlek och blev fast. Hon, som inte sett första halvlek tyckte att Sverige borde avgjort och var värda att vinna. Men, hon hade som sagt inte sett 1:a halvlek då Portugal ägde matchen. Märkligt nog blir jag , trots spelunderlägsenhet, aldrig orolig med det här laget på planen. Och mycket riktigt, vartefter matchen gick och tröttheten började göra sig påmind så vred sig Sverige ur greppet, tog över matchen och var oxå nära att avgöra ett par gånger i slutskedet. 

I förlängningen var min oro som bortblåst och jag började känna att "det här fixar dom".Inför den sista straffen så sade jag till D " titta nu, målvakten kommer att gå till höger". Jag tyckte nämligen att Carlgren nästan demonstrativt tydligt gått till vänster på de tidigare straffarna. Som för att tvinga den siste portugisen att slå straffen till höger där han då redan beslutat sig för att vara. Och som han var där. Välförtjänt att han oxå fick lite extra hjältestatus då han gjort en mycket bra turnering. En trygg och pålitlig målvakt är guld värd, speciellt i slutspelsmatcher som dessa. Att Portugal hade den kanske bäste målvakten i turneringen hjälpte dock inte. Det finns ingenting som  kan stoppa detta Sverige U-21.

Det här var en sann bragd, väl värd att uppmärksammas i senare kommande prisutdelningssammanhang. Men allra först ska killarna få ta emot folkets kärlek i Kungsträdgården kl. 16.00 idag. En härlig tradition förunnad endast riktiga hjältar.