Kärlek är det bästa botemedlet

Efter en vecka nere i förkylningskällaren så är jag äntligen på väg upp igen. Medicin och vila har förstås bidragit till återkomsten, men minst lika mycket bidrar vad jag ser när jag tittar ut genom fönstret på morgonen. Vad jag ser? Jo, vår gudomligt vackra trädgård som bara finns där, prunkande ståtlig och inbjudande. Nu är oxå alla sommarmöbler rengjorda och alla våra trädgårdsrum inredda och välkomnande oss som gäster när helst vi önskar. Utöver detta så är jag ständigt föremål för D:s kärlek och omsorg, något som jagar allt ont på flykt. Det kallar jag väl fungerande rehabilitering.                                 

Den senaste veckan har jag inte skrivit något om våra vanligt förekommande välsmakande måltider,vilket förstås beror på att de kulinariska utflykterna varit inställda då även mina smaklökar  varit utslagna. Igår när jag kände att livsandarna  återvänt på riktigt så tog D mig på en spännande utflykt. Jag undfägnades då en Cajun Chowder, en redd skaldjurssoppa från New  England i nordöstra USA. Soppan hade upphottats med cajunkryddor från den djupa Södern. Eftersom vi inte äter kött så hade D valt bort den kryddiga korven i receptet. Efter en vecka med utslagna smaklökar så var det en fröjd att njuta av denna härliga smakutflykt.