Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

torsdag 28 februari 2013

Grova brott som scenkonst

orebro-teater.jpg Örebro teater
Tveksamt initiativ av Örebro länsteater.
  



Att beramade händelser, även grova brott, inte sällan utgör underlag för teaterpjäser är inte ovanligt och nåt som  får accepteras. Teater kan inte bara grundas på fria fantasier utan måste förstås få ha sin utgångspunkt i verkliga händelser. Dock tycker jag att det är osmakligt att göra teater av relativt nyligen begångna grova brott. Jag läser  i Nerikes Allehanda att det planeras en uppsättning på Örebro länsteater om  den serievåldtäktsman som härjade i Örebro 2005- 2010 och som senare dömdes till 12 års fängelse.

För en kort tid sedan aktualiserades en annan teateruppsättning kallad "Englamördaren" . En uppsättning som ska handla om den man som bl. a. mördade den 10-åriga flickan Engla 2008 och senare dömdes för ytterligare ett mord och våldtäkt till livstids fängelse. I detta fall protesterade oxå flickans mamma mot planerna. En fullt förståelig protest som jag ser det.

Min omedelbara reaktion  på båda dessa teaterplaner är vämjelse. Fram för allt tänker jag på offren och deras anhöriga. Allmänintresset kan inte väga så tungt så att dessa grova brott skall få utrymme på  teaterscener så kort tid efter att brotten begicks.

Som jag inledningsvis skrev så får det förstås accepteras att även grova brott ligger till grund för teater. Dock anser jag att det bör krävas att viss tid förflutit sedan brotten begicks. Avsevärt längre tid än de 4 - 8 år som är aktuellt i dessa fall.

Jag har arbetat i fängelsevärlden i hela mitt yrkesliv och mött alla typer av brott och brottslingar och hävdar på intet sätt att brott ska glömmas och gömmas undan. Dock tycker jag att i fall som dessa så väger brottsoffers och anhörigas rättigheter tyngre än allmänintresset och den konstnärliga friheten. I vart fall för överskådlig tid.

Vad tycker du?

tisdag 26 februari 2013

Förtrollad vinterdag

Idag är en sån där förtrollad vinterdag då jag får glädje i sinnet vart än blicken vänds. Jag kan ju inte gå med på Nelsons promenader med matte vintertid men jag kan njuta av att "promenera" via bilderna nedan.





Klädd för promenad med matte.

Här har visst flera gått.

Härlig vintervy.

 Energiskogsöppning.

Snart hemma igen.
Avslutar med ett sök i stenmuren. Kul.

Inte långt kvar.

Hemma igen.

Gareth Bale - Tottenham - Zlatan


Just nu lever Totteham ofta upp till sitt motto.
Så var det dags igen. För ännu ett fotbollsinlägg och för Gareth Bale att fortsätta dunka in mål för Tottenham. Igår vände dom ånyo en match i slutminuterna när West Ham besegrades med 3-2 efter 2 mål av Bale. Jag har i tidigare inlägg  lyft fram Bale som nästa stora fixstjärna och inget talar emot detta just nu.  Det här innebär oxå att Tottenham återtagit platsen som mitt engelska favoritlag vilket de senast var under 60- och 70-talen.  Cirkeln är sluten efter c:a 50 år. Då minns jag spelare som Jimmy Greaves, Danny Blanchflower, Alan Gilzean, Alan Mullery, Martin Cheavers, Pat Jennings m. fl. Pat Jennings som 1986 spelade VM-match mot Brasilien på sin 41-årsdag.

Det är ofrånkomligt att  jämföra Bale med t ex Zlatan. Dom håller båda högsta internationella klass och är båda viktiga för sina resp. lag. Dom är dock olika som spelartyper då Zlatan är mera av en lirare medan Bale är en hårt arbetande striker. Hur bra dom är avgörs mycket av vilken omgivning de spelar i. Och för Zlatans del mycket av vilken sida han vaknat på då han verkar vara mycket mera av en humörspelare.

söndag 24 februari 2013

Rock'n'roll, "Cementerade" tankar, Sundsvall mm

Tittar jag inte på



Kvinnliga studenter tar oftare examen på vårdutbildningar
Så ser världen ut.











Någon finns det väl ändå.

Jag har TV:n på i bakgrunden och hör på TV4-nyheterna en intervju med vad jag förstår är någon av deltagarna i Melodifestivalen från igår. En kille som gör ett sympatiskt intryck men som jag inte har en susning om vem det är. Det beror förstås på att jag inte tittar på Melodifestivalen. Igår hade jag annars kunnat göra det då Sigge och jag var ensamma hemma. D var i Stockholm med Sara för att se  Jerry Williams "The Farewell show 2013" på Cirkus. Där skulle jag gärna velat vara med och rockat loss. Men numera får jag nöja mig med att rocka i tanken. Kroppen hänger liksom inte med längre. 


Plötsligt så fastnar jag i nåt han säger. Ja, inte Jerry Williams utan Melodifestivalkillen som intervjuas på nyheterna. Han säger: " jag är med i en film där jag spelar en manlig sjuksköterska". Varför fastnar jag där? Och sa han "sjuksköterska" eller sa han "manlig sjuksköterska". Oaktat vilket så finner jag det intressant att jag över huvud taget reagerar och därmed skriver detta.

För ett ögonblick oroas jag över om det är jag som är cementerad i mitt könstänkande. Sedan kommer jag på att det inte är nåt konstigt alls i detta. Jag är till åldern kommen och tillhör alltså den generation som växte upp på den tid då en manlig sjuksköterska inte ens fanns i tankevärlden. Just därför heter det förstås sjuksköterska. Och det kan det väl få fortsätta att göra oavsett könstillhörighet. Jag menar, en läkare är ju en läkare så då kan väl en sjuksköterska få vara en sjuksköterska.

Just nu hör jag en ny intervju på TV4-nyheterna där två ståuppare, Özz Nujen och Mårten Andersson,  klargör att Sundsvall är Sveriges verkliga "rövhål". Jag kan förstå vad dom menar då  jag är uppväxt i Ångermanland. Redan på den tiden hade Sundsvall antagit rollen som huvudstad. I vart fall Norrlands huvudstad. Nu kanske kammen har växt och då är det förstås svårt att slå där uppe som Stockholmsk ståuppare.

Det är nog bäst att jag slutar nu annars vet jag inte vart detta inlägg tar vägen. Mina tankebanor  tenderar ju bli krokiga ibland.

lördag 23 februari 2013

Våren! Var är du?

Sista veckan i februari. Jag kan inte hjälpa det, men nu sätter min intensiva vårlängtan in. En känsla som bara inte går att stå emot. När jag tittar ut genom fönstret här vid min datorplats så möts jag av solstrålar som inte bara kallar på,  utan kräver min totala uppmärksamhet. Vad finns då att sätta emot?

Oj, vad jag längtar till växthusluncher
och annat njutbart i vår underbara trädgård.
Poolen  ska få en total översyn inför 
kommande säsong.
Förra sommaren förblev den obadad.
En av mina absoluta favoritbilder här hemma. Från den 6 juni 2010.
Poolen med växthus, gäststuga,  vedbod och gärsgård i bakgrunden.












Spår som vittnar om många gäster i vår trädgård.

fredag 22 februari 2013

Enkelt att leva i Nordkorea

Att rubriken är  slarvig ska jag genast tillstå. Inte bara slarvig, utan oxå osann. Förvisso är livet i Nordkorea enkelt. Enkelt=torftigt, men därför inte enkelt att leva. Men, om du tillhör de som har svårt att bestämma dig för frisyr så visar  Norkorea upp sig från sin hjälpsamma sida.  Medborgarna ska inte behöva tänka i onödan. Så för att du som medborgare inte ska behöva slita dina testar i förtvivlan över att du inte kan bestämma dig för hur du vill bli friserad så hjälper staten till. Här finns nämligen reglerat  vilka frisyrer som är godkända och därmed tillåtna. För kvinnor finns 18 alternativ, för män 10.

Och så påstås det att frisöryrket är nåt för kreativa personer.

18 frisyrer är godkända för kvinnor.



De10 frisyrer som är godkända för män.








torsdag 21 februari 2013

Apropå det här med kamerabevakning och krokiga tankebanor

Fängelset på Dag Hammarskjölds väg 13  i Uppsala.
Huvudentrén belägen direkt längs trottoaren.

Läste detta inlägg hos Eva i Aten och började fundera över den allt mera utbredda kamerabevakningen i samhället. Min hjärna var redan programmerad på ämnet då jag under gårdagskvällen tittade på "Efterlyst" i TV 3.  Där blir jag återkommande påmind om all kamerabevakning då det rätt ofta händer att brottslingar avslöjas tack vare olika former av kamerabevakning.

Apropå nåt helt annat. Efter "Efterlyst" såg jag Milan besegra Barcelona med 2-0. Vad tänker Zlatan om detta tro?


Åter till ämnet i rubriken. Jag var under 80-talet chef vid fängelset i Uppsala.  Fängelsets adress var Dag Hammarskjölds väg 13. Fängelset var i folk- och fång-mun benämnt "Tretton". Anstalten var belägen längs den livligt, såväl gång-, cykel- som biltrafikerade Dag Hammarskjölds väg. Detta läge medförde att all in- och utpassering liksom ankommande och avgående transporter ägde rum i direkt anslutning till trottoaren längs denna livligt trafikerade gata. Dygnet runt var trafiken tät. Den enda uppsikt som personal hade var genom ett vanligt tittöga i fängelseporten. En icke tillfredsställande säkerhetsnivå tyckte jag och ansökte hos Länsstyrelsen om tillstånd att sätta upp en bevakningskamera i anslutning till huvudentrén. Till min förvåning avslogs denna min begäran.


Detta hände alltså för bara 30 år sedan vilket ger en bra bild av hur oerhört snabbt utvecklingen gått på detta område. Idag möts du av en kamera så snart du sticker näsan utanför dörren. I vart fall om du bor i tätort.


Lite fängelsehistorik



Fängelsets placering i Uppsala stadsbild.

En egenhet med dåtidens fängelser var att de inte sällan var centralt belägna. "Tretton" är ett utmärkt exempel på detta där det ligger bara några minuters promenad från Uppsala centrum. Det ligger vackert belägen snett mitt emot Slottet, ett stenkast från Akademiska sjukhuset och i direkt närhet till Botaniska trädgården med Uppsala Universitet och universitetsbiblioteket Carolina Rediviva ytterligare nåt kvarter bort. Närheten till Slottet gjorde att den första fången år 1862 kunde föras till det nybyggda fängelset med häst och kärra direkt från fängelsehålorna på Slottet  där det södra slottstornet varit fängelsebyggnad sedan 1820.

Det är först så här långt efteråt som jag tänker på hur det var att jobba 16 år i dessa historiska lokaler. Själv åstadkom jag inget historiskt under den tiden men en sak torde jag vara rätt ensam om som fängelsechef. Jag var nämligen delaktig i konststycket att efter 125 år lägga ned detta fängelse. Det hade varit nedläggningshotat några gånger redan på 30-talet och sedan efter branden 1969. Men  den 20 december 1987 var alltså sagan all. Nej inte riktigt, för än märkligare var att jag  fick uppdraget att återöppna fängelset redan året därpå så den 1 oktober 1988 var verksamheten ånyo i full gång. 1992 lämnade jag slutgiltigt "Tretton" som 1998 definitivt klev in i fängelsehimlen. 
Jag brukar hylla devisen "man ska aldrig säga aldrig" men i detta fall känner jag mig rätt säker på att "Tretton" aldrig återuppstår som fängelse. Jag menar, jag är ju borta ur bilden nu.





onsdag 20 februari 2013

Franska toner från givmild bloggvän

"Den unga damen från Avignon"
 "La demoiselle d'Avignon"
















För en tid sedan kommenterade jag detta inlägg hos Livsnjutaren på bloggen Si otium est. Det handlar om den franska sångfågeln Mireille Mathieu .Kommentaren ledde till att jag igår med posten fick CD:n "Son grand numero" och två DVD från MM:s jubileumskonserter på Olympia i Paris i  november 2005. Konserter som hon gav för att fira 40 år som artist.

Dessa gåvor från Livsnjutaren ska D och jag njuta av i samband med att vi  arrangerar en "fransk afton"  här hemma. För att ännu mera komma i rätt stämning så tittar vi nog oxå på den DVD med konverterade videofilmer som följer vår bilresa genom Frankrike i augusti 2000. En oförglömlig upplevelse  då vi bilade runt på den franska landsbygden och avnjöt Frankrike i dess allra bästa former. Aldrig har det varit så njutbart att köra bil i helt främmande miljöer.

Denna Frankrikeresa var D:s 50-årspresent till mig. Tala om oförglömlig present. Ett underbart gemensamt minne att ha. Allra helst som vår tillvaro totalt förändrades 9 månader senare då jag fick min stroke som ledde till att utlandsresor inte längre var möjliga. Härligt då att kunna "resa" på annat sätt.

Visst är det fantastsiskt med bloggvänner. Tack Livsnjutaren!

tisdag 19 februari 2013

Livgivande besök

En promenad med Farmor och Nelson är alltid poppis.

När Erik och Alice är på besök hos oss så händer det alltid lite mera än vanligt så då gäller det att vara på tårna. Inte alltid så lätt att bokstavligt leva upp till för mig. Då är Eriks och Alice ord till mig en god tröst:" Vi vet att du har ett trasigt ben farfar, men det gör ingenting". För dom är det inget konstigt att jag inte kan vara med på alla upptåg, dom har aldrig sett mig på nåt annat sätt. Jag var ju "trasig" redan när dom kom till världen.

En snögubbe blev det oxå.
Han namngavs till Snöis Larsson.

söndag 17 februari 2013

Både mysigt och lärorikt

File:PN -A.png
De 4 Pitcairnöarna.
 "In the middle of nowhere".

Efter att igår kväll ha tittat på Lasse Hallströms film"En dag i livet" (2006) så fastnade jag, mest av en slump, framför TV:n. Det var Nat/Geo Wild som berättade en fängslande historia om Pitcairnöarna, belägna i Stilla Havet c:a 500 mil från Nya Zeeland och 200 mil från Påskön. En ögrupp bestående av fyra öar jag aldrig tidigare hört talas om med en befolkning på c:a 60 personer. Alla boende på huvudön Pitcairn. Ett i sanning fascinerande samhälle. Lika fascinerande ovan som under vattenytan.

Filmen "En dag i livet" var riktigt bra. Ett relationsdrama av feelgoodkaraktär. Passar utmärkt när man inte känner för att lägga pannan i alltför djupa veck. Märklig svensk titel dock då originaltiteln var "An unfinished life". Lockande rollista med bl. a. Robert Redford, Jennifer Lopez och Morgan Freeman. Den sistnämnde tycker jag alltid gör starka rollprestationer.

fredag 15 februari 2013

Superlive från Europa League

Här finns mycket för den fotbollsintresserade.
Synd bara att det saknas svenskt deltagande.


Jag tillhör den inte helt obekanta kategorin "idrottsintresserade män". Igår kväll var det en högtidsstund när samtliga gårdagskvällens matcher i fotbollens Europa League sändes samtidigt.  Gårdagens sändning var förvisso lite rörig stundom men jag fick mitt lystmäte tillfredsställt då samtliga mål och målchanser visades. Många var de godsaker jag undfägnades med.  För två av dessa stod Tottenhamspelaren Gareth Bale.

För ganska exakt två år sedan skrev jag ett inlägg om Tottenham Hotspurs och lyfte då särskilt fram  Gareth Bale som en blivande storstjärna. Han är nu superhet med idel starka matcher på senare tid. Igår sänkte han Lyon med två läckra frisparksmål.  Även om han i fjol förlängde sitt kontrakt med Tottenham i fyra år så undrar jag om de mäktar behålla honom. Det luktar Barcelona eller Real Madrid lång väg om denna spelare. För inte kan det väl bli Manchester United?  Vad säger PSG?

Självklart hade D och jag innan fotbollssändningen firat Alla Hjärtans Dag med en jätteläcker klassisk räkmacka åtföljd av en superfräsch fruktsallad.

tisdag 12 februari 2013

hipp hipp hurra!

Tänk så fort tiden går.Idag fyller Nelson 5 år. Han kom till oss ett år efter att vi flyttat hit ut på landet. Som alltid på födelsedagen så får han en "Mattes specialare". En korv-köttbullsbakelse.
 
"Mattes specialare"
 
 
Sitter jag fint nu?

Varsågod!



Oj då, där var den slut. Smaskens!

Att bo på landet forts.

Föregående inlägg handlade en del om det här med att bo på landet. Här kommer ytterligare några inslag om "livet på landet".



När "våra" småfåglar, ekorrar och harar ätit klart
 kommer något av "våra" tre rådjur.


En långpromenad tillsammans är "pålandetlyx"
för Nelson och matte.

Massor av dofter att undersöka för Nelson.
Redan innan han lämnat tomten.

söndag 10 februari 2013

Att bo på landet

Det här med att bo på landet är inte bara charmigt. Men inte långt ifrån. För att klara lantlivet på ett bra sätt så krävs dock bra utrustning. Några bra exempel på detta är våra två Stigamaskiner. Åkgräsklipparen som jag kör och snöslungan som D manövrerar.  Vi är dessutom i den gynnsamma situationen att ha en granne med rejäl snöröjningsutrustning så vi klarar oss oavsett vad vintern bjuder. Allra helst sedan vi införskaffade 4-hjulsdriven Jeep.


D manövrerar med elegans vår nya snöslunga.


Första vårlunchen i växthuset känns idag fjärran.



Sigge räds inte att pulsa i snön.

torsdag 7 februari 2013

En alldeles speciell dag

Alla dagar är speciella på sitt sätt , men idag är särskilt speciell. För den sakens skull så har jag med erforderligt bistånd inhandlat och arrangerat 60  tulpaner till D.



Tulpaner i hallen.


Tulpaner i  Arbetsrum/TV-rum.



Tulpaner i köket.

Tulpaner i Sinnesrorummet.


Nej, det är inte Tulpanens dag. Den infaller den 15 januari och idag är det den 7 februari. Den 7 februari 2013. En dag jag kommer att bära i mitt hjärta och bevara i mitt minne med njutning , välbehag och kärlek. Ha en bra dag!

onsdag 6 februari 2013

Tillbaka till verkligheten

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg som andades vår och där jag redan sade mig börjat tänka på kommande gräsklippningssäsong. Idag är jag grymt återbördad till verkligheten och tankar på att äntra gräsklipparen är synnerligen fjärran.



 Äppelträdet ber om beskärning om nån månad. En syssla
jag förr tog mig an med glädje.

Inget grönt här inte.

Björkar är vackra även i vinterskrud.

tisdag 5 februari 2013

Kostsamt att rekrytera fel

Härnösand är en vacker stad.


Jag läser dagligen Tidningen Ångermanland ( TÅ ) eftersom det är tidningen från mina barndoms hemtrakter. Fast på den tiden hette den Nya Norrland, under många år i kamp om läsarna med konkurrenten Västernorrlands Allehanda. År 2000 slogs dessa två drakar samman och  bildades.

I TÅ finns liksom i de flesta tidningar artiklar mer eller mindre intressanta att läsa. Idag fastnade jag för en artikel om Arbetslivsförvaltningen i Härnösand, en nytillkommen förvaltning som funnits sedan 2008. Trots bara 5 års existens så har man bytt ledning sex gånger vilket bland annat inneburit ett antal sparkade chefer. Allt som hänt är förstås ett misslyckande för många medverkande, så väl anställda som förtroendevalda politiker. För att inte tala om de arbetsökande.

Min första fundering är hur det kunnat gå så fel. Rimligen har inte alla rekryterade personer varit oduglingar. Så vitt jag förstår står en del av misslyckanden att finna i min rubrik. Jag antar att det rekryterats dugliga personer med den ledningskompetens som erfordrats. Min enkla slutsats, utan närmare inblick i verksamheten, är att man dock glömt att klargöra uppgiften. Att vara chef är inte någon ensartad uppgift. Du måste oxå veta ditt uppdrag för att kunna fullgöra ditt chefsskap.

Arbetslivsförvaltningens uppgift är att underlätta för människor, f f a ungdomar, att få jobb men har i Härnösand kommit att bli en arbetsplats  mest upptagen av interna problem.  Fortsättning  följer, förhoppningsvis omskriven i andra ordalag än chefsbyten.