Det blev i alla fall en premiär

Jag har tidigare skrivit om att Sigge och jag skulle begå vår utepremiär i Påsk. Det blev inte riktigt så; min premiär får anstå en tid till. Dock vågade Sigge sig ut på Långfredagens morgon. Han var något avvaktande, men efter en stunds tvekan så gick han försiktigt ut i glasverandan och nerför trappan. Inte konstigt att han tvekade något. Han har inte varit utomhus på 7½ månad.

Det blir tyvärr ingen elmoppe för mig i Påsk.

 Hans rehab har tagit rätt lång tid, men vi har hela tiden varit inställda på att han ska få gå ut igen. Ut och kolla in sitt revir och njuta av trädgården. Dessutom har Osborne tillkommit i familjen och vi har en känsla av att dom två kommer att kunna ha rätt kul tillsammans ute i trädgården.

Efter c:a 3 timmar fick jag årets bästa påskpresent. Då satt nämligen Sigge ute på trappräcket och "ropade" att han ville komma in. Plötsligt var allt som vanligt igen. Underbart!

Lite läskigt, vågar jag?

Det går ju bra det här.

Ute i stora världen igen.

Står du kvar matte?

7 ½ månad sedan senast,
det känns ändå helt ok.

Efter 3 timmars utevaro däckade Sigge
i tidningskorgen i köket.

Veckans tulpaner

Nu är "köpa-nya-tulpaner-varje-vecka-perioden"  över för i år.  Jag hoppas att nästa tulpan på Getingstorp dyker upp ute i trädgården. Inom en månad så bör några finnas i rabatten längs jordkällarens tak. En hel månad utan tulpaner; fixar jag det?

Papegojtulpaner i hallen.

Gula tulpaner i köket.

Vad annars när det är Påsk.

Påsk i glasverandan.