Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

måndag 2 augusti 2010

Proffstyckare i tuppfäktning

Författarkollegorna Leif GW Persson och Björn Ranelid har hamnat i luven på varandra.
Inget konstigt i det då dessa herrar har en benägenhet att tycka till om allt och alla och gärna framhålla sin egen förträfflighet. Likt småpojkar gnabbas dom nu om vem som är bäst och säljer mest även om GW denna gång lyfter fram Stieg Larssons försäljningssiffror att jämföra med Ranelids. Ja, ja.
Nej, jag har aldrig läst något av vare sig GW eller Ranelid. Inte av Stieg Larsson heller för den delen.

Emma Green imponerar

Så kom då det definitiva genombrottet och steget in i världseliten för Emma Green när hon klarade 2,01 och tog EM-silver.

Det som imponerade mest på mig var när hon tittade på när Tia Hellebaut rev ut sig på 1,99 och medalj därmed var klar. Inte med en min visade hon vad hon kände i det ögonblicket. Hon var helt fokuserad på sitt eget fortsatta hoppande. Just denna sekvens tycker jag vittnar om en enorm mental styrka. Den egenskap hon allra bäst behöver i sitt fortsatta tävlande. Tekniskt kunnande och fysisk styrka har hon för högre höjder men det som ofta slutligt avgör i den yttersta eliten är den mentala styrkan.