Ur led är tiden

Adventsljusstakarna, julstjärnor i köksfönstren och kransarna på ytterdörrarna är det enda som just nu skvallrar om att vi är inne i december månad. Ur led är tiden när D t o m kan hänga ut tvätt på tork. Jag  klagar inte då jag och  riktig vinter inte kommer så väl överens numera.

Adventsljusstake och julstjärnor stämmer väl
med december.

Tvätt på tork utomhus är mindre decemberlikt.

Att sova gott

Sigge i mattes Howarddivan.
Så här gott sov oxå jag i morse.
 
 

Jag är morgonpigg och är oftast uppe före kl. 7 alla dagar i veckan. Så har det alltid varit. Döm därför om min förvåning när jag idag vaknar och klockan har passerat nio. Så går det när jag är uppe in på småtimmarna. Bråttom, bråttom för att fixa helgfrukost.  

 

D som hunnit upp före mig är redan ute på söndagspromenad med Nelson och Sigge är ute på sin runda. Det var en ny upplevelse, att vakna helt ensam på Getingstorp. Det gillar jag inte. Nu är helgfrukosten intagen  och hela familjen är återsamlad. Det gillar jag däremot.

 

Ett av D:s gjuteriarbeten pryder köksbordet.

 





Hösten - då börjar längtan till våren

 Nu har hösten definitivt tagit greppet om tillvaron och längtan till nästa vår börjar göra sig påmind.

Inte så långt till dess att en adventsljusstake lyser i fönstret där nere.

När löven faller spricker det upp och min värld växer.

Där inne i skogen huserar nog vår äppeltjuv.

Det är långt kvar till nya växthusmåltider.

Gäststugan redo för kommande gäster.

Tjusarbänken står ute året runt.

Långt kvar till poolsäsongen som dessutom helt uteblev i år.