Nu har filmsäsongen börjat. När möjligheten till sköna kvällar i växthuset är förbi så blir det mys inomhus i stället. Då blir det en film då och då och så ska jag börja läsa de böcker som jag nyligen köpt. Jag ska börja med boken "Käre ledare: min flykt från Nordkorea".
I söndags tittade vi på en film från ett annat slutet rike, Östtyskland. Jag är fascinerad av hur detta land fungerade som samhälle och ser gärna filmer som beskriver människoöden från det forna DDR och den här gången blev det filmen "Barbara".
Handlingen utspelar sig sommaren 1980. Barbara är läkare och ansöker om utresetillstånd från Östtyskland, men får avslag. Med avslaget följer en kommendering till ett litet sjukhus långt ute på landsbygden. Filmen får betyget 4+ på min filmskala 1-5. En riktigt bra film med andra ord.
 |
| En riktigt bra film tycker jag. |
Filmer som skildrar livet i ett land som Östtyskland behöver inte innehålla fysiskt våld för att uppfattas som otäcka. Det räcker så väl med det psykologiska spel som skildras för att jag ska känna obehag. Att ständigt vara övervakad av någon, utan att säkert veta av vem och att aldrig veta säkert vem jag kan lita på. Vem är vän och vem är fiende?
 |
| Stasis högkvarter i Berlin. |
Vid murens fall 1989 så hade Stasi 91.000 anställda och därutöver 189.000 Inoffizieller Mitarbeiter (IM) - personer som fungerade som ministeriets ögon och öron ute i samhället och som förrådde och angav vänner, grannar, arbetskamrater etc.
 |
| I Stasiarkivet fanns uppgifter om de flesta. |
