Ja, det får jag utbrista till min mamma som fyller 86 år idag? Hon är fortfarande kvar på sjukhuset efter fallet den 14 december. Dock inte länge till. Nästa vecka så flyttar hon in i sitt nya boende, 2 rum och kök på ett serviceboende.
Jag är oerhört nöjd då jag lyckats lösa all knutar inför hennes nya boende och flytten dit. Jag har säkert haft ett hundratal telefon- och mailkontakter sedan den 14 december men är trots det vare sig trött eller besviken. Samtliga jag haft kontakt med har varit oerhört vänliga och tillmötesgående. Alla kontakter med personal i Sollefteå kommun, Sollefteå sjukhus och Solatum Hus&Hem AB har varit positiva och man har på ett prestigelöst sätt mött mig och anammat förslag från mig och även köpt de lösningar jag kunnat presentera. Lösningar som gagnat alla berörda parter. Ska det då inte vara så här? Jo, i en ideal värld, men tyvärr är det alltför sällan som man får ett så positivt och engagerat bemötande. Därför får oxå dessa företrädare för Sollefteå hänga med på rubrikens hip hip hurra! Det tycker jag att dom är värda. Det blir oxå hip hip hurra till släkt och snälla grannar där uppe i norr som sköter de praktiska arrangemangen runt flytten.
Den bästa presenten min mamma kunde få var när jag nu på morgonen kunde ringa och tala om för henne att allt är löst inför hennes utskrivning från sjukhuset och flytten till hennes nya hem.
Nu när allt är löst så känner jag inte av min begränsning när det gäller att vara praktiskt behjälplig. Det går faktiskt att hitta lösningar även om man som jag är 60 mil bort.