Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist har handplockat fyra gamla kollegor till toppjobb på Arbetsförmedlingen.
Enligt reglerna ska lediga chefstjänster i staten utannonseras innan de tillsätts. Tanken är att alla med rätt kvalifikationer ska ha en chans att söka.
Det har Arbetsförmedlingens generaldirektör struntat i vid minst fyra tillfällen.
I stället har hon handplockat nyckelpersoner från sin förra arbetsgivare, S:t Eriks ögonsjukhus. Två av dem har även jobbat med henne på Folktandvården i Stockholm.
Vad ska man tycka om detta ? Jo, här har vi ännu en chef som agerar självsvåldigt och fullkomligt struntar i gällande regelverk och visar påtagligt förakt för sin omgivning. Ännu en chef med ett stort EGO.
Här följer några av hennes kommentarer:
– Jag har plockat de absolut bästa jag varit chef över. Jag vet att de är de mest kompetenta.
Hur kan hon veta det då inga andra givits möjlighet att konkurrera ?
Notera särskilt att hon säger "chef över", inte "chef för"
– En extern rekrytering kostar mellan 300 000 och 500 000 kronor. Jag har sparat ganska mycket pengar på att göra så här.
Vad blir konsekvensen av detta resonemang, särskilt i besparingstider ?
– Jag har inte sprungit förbi facket. De har godkänt att jag gjort så här och varit informerade hela vägen. De har själva intervjuat två av personerna.
Chefen behöver inte göra fel bara för att facket gör fel.
– Sedan måste man ibland ta beslut inte alla tycker om.
Ja visst, det ligger i chefsrollen. Man måste dock skilja på obekväma beslut och "olagliga" beslut.
Är det så enkelt så att utan sina närmaste, trogna och bästa medarbetare så är Angeles Bermudez-Svankvist ingen bra chef ? Men med rätt omgivning så är hon en förträfflig chef.
Det är i sådant fall inget unikt. Utan bra medarbetare så är du rätt nollställd som chef. Detta sagt utifrån min egen chefserfarenhet.
Vad tycker regeringen om detta rekryteringsförfarande ? Minns hur de kritiserade den föregående regeringen för att tillsätta toppchefer utifrån partifärg i s f kompetens.
Undrar du vad jag menar utifrån detta inlägg ? I sånt fall förstår jag dig. Kanske är det så att vi till viktiga chefspositioner inte skall rekrytera bara chefen utan hela ledningen samtidigt. Chefs- och ledningsarbete är ett teamwork oavsett hur egofixerade chefer som kan uppvisas.
Hur ska man då göra ? Ja, kanske ska det t ex i en generaldirekörsutnämning ingå att fritt få rekrytera sina närmaste medarbetare. För det är ju så att vill du rekrytera en bestämd person så följer du regelverket men tar ändå det beslut du vill. D v s du tillsätter den person du på förhand bestämt dig för.
"Alla skall ha samma möjligheter" heter det redan i förskolan men vi vet ju alla att det enbart är en floskel så varför ge sken av att det är en realitet.
Jag blir själv smått förvirrad av mina funderingar i ämnet, därav rubrikfrågan "rätt eller fel"?.