Veckans fisk ville inte vara med på bild

Pingstafton igår och vi åt veckans fisk. En fiskgratäng som D behövde en bra stund för att tillaga. Men, så smakade den oxå utsökt. Växthuset fick vi dock stå över då det vilade föga hänryckning över gårdagen vars fleeceväder mest kändes som en blöt filt.

Det blev inga bra bilder att visa. Beroende på att jag sedan en tid haft problem med min kamera. I många bilder har lagt sig ett "dimmoln" till vänster i bilden. Det har jag inte klarat att åtgärda så i fredags köpte D en ny kamera till mig som jag dock inte kommit igång med ännu. Eftersom jag varit nöjd med min tidigare Canon så blev det Canon igen. Det gör att jag är förtrogen med de flesta funktionerna.  Men, avgörande för mig är att kameran är lätt att hantera med en hand och att den får plats i bröstfickan på min skjorta. Ja, sen är det förstås en fördel att det även blir bra bilder. Men, bildkvalitén är förstås oxå beroende av fotografen. Det visar sig.

Sommarbukett och svensk flagga
 fick stå för hänryckningen igår.

Fredagspasta

Nu har jag råkat ut för tekniktrubbel igen. Den här gången är det min kamera. För varje gång jag överför bilder till datorn så töms kameran och börjar räkna från bild nr 1 igen. Det innebär att tidigare bilder med samma nummer i datorn raderas. 

Jag har lusläst kamerans bruksanvisning, men inte hittat lösningen. Jag får göra som alltid när jag inte lyckas på egen hand. Jag får be D om hjälp. Tills vidare får jag oxå be D ta foton med mobilen av sånt som jag vill ha som bloggfoder. Som bilden här nedan t ex.

Den nya stekpannan passade
perfekt till gårdagens middag.
Lasagne i stekpanna - one pot lasagna.

Kattens hemliga liv

Sigge trivs ute i trädgården bland blommor och blader.
Allra helst i sällskap med matte.

Tittade igår på ett program om Kattens hemliga liv på SVT2. Det handlade om 50 katter boende i  Shamley Green i sydöstra England. Under en vecka följdes dessa katter med hjälp av GPS och kameror för att utröna vad katten gör när matte / husse inte är med. En del intressanta fakta framkom. T ex att flera katter kan dela samma revir och vistas där vid olika tidpunkter. En form av skiftgång kan man säga.

Intressant eftersom jag själv funderat mycket över vad Sigge gör när han är ute. Som du kanske vet skaffade vi en GPS till Sigge för att få närmare kännedom om hans vandringar.  Det var en present till mig från D eftersom hon tycker att jag är väl så pjoltig med Sigge och ropar genom fönstret på honom om han inte kommit hem som han brukar på kvällen.
Det visade sig att Sigge inte alls gick så långt som jag trott utan han höll sig nära hemmet, på och i anslutning till vår tomt. Tryggt för husse att veta. Grannar har dock skvallrat om att han minsann är ute på längre vandringar ibland. Vad gör väl det, så länge han kommer hem igen.

När vi testat GPS:en på honom några gånger så lyckades vi med konststycket att förlägga den. Vi kanske skulle haft en GPS på GPS:en. Nåväl, den dyker säkert upp på nåt osannolikt ställe.

Har den kommit för att stanna?

Ja, vintern förstås. Nu på morgonen / förmiddagen har det kommit så pass med snö så att jag i a f kan dra mig till minnes hur det brukar se ut vid den här tiden på året. Det är oxå tillräckligt hurvigt för att Sigge ska föredra inomhusvärmen. Han kom in redan efter 2 timmar. Annars brukar han göra pass på 5-6 timmar.

Den senaste veckan har jag inte ägnat mycken tid åt bloggen. Helt enkelt för att mina tankar funnits på annat håll. Hade det inte snöat idag så hade det nog inte blivit något inlägg. Nu fixade jag  inlägget  utan att behöva gräva alltför djupt i tankebanken. En titt ut och fyra knäpp med kameran så var det klart.

 

 

God fortsättning!

Igår hade vi en riktigt mysig julafton med god mat, julklappar, samtal, musik och sång. Allt tillsammans med våra närmaste. Precis som en julafton ska vara.

Nelson låg lugnt och slappade hela kvällen. Alltid på rätt sida tröskeln till Sinnesrorummet där han vet att han inte får vistas. Sigge drog sig undan till en av sina alldeles egna viloplatser på övervåningen eftersom han tyckte att det blev lite för livligt när både Ville och Neela var på besök.

PS  Jag måste nog investera i en ny , lite vassare, kamera då jag tycker att mina foton blir allt sämre.  Kan det bero på fotografen tro? Tyvärr kan jag inte likt D manövrera en Samsung Galaxy S 4.  Tekniken är ju inte direkt anpassad till den som har bara en fungerande hand. Med sin mobiltelefon tar hon foton vida överlägsna mina i kvalitet. Ny kamera kanske är nåt att önska till nästa jul. Eller möjligen tidigare. God fortsättning!

Dukat till julaftonens middag.

 
 
 

 Några paket skymtar i julklappshörnan.

 
 

Äntligen kommer Tomten och väntan var 
 över för Erik och Alice. Nelson undrar
vem som visar sig i dörröppningen.

 

Dags för julbordsbuffé. Även vegetariskt.

 

Mera julbordsbuffé.

 


Egenheter

Den här typen av bilder har du som läser min blogg säkert sett till leda. Varför lägger jag då upp dem och varför tar jag bilder av samma motiv om och om igen? Ja, det är mycket för min egen skull. Jag gillar att i bild se årstidernas växlingar och jämföra från år till år även om jag kan titta ut genom fönstret och se samma sak i verkligheten. Alla har vi våra egenheter.

Jag blir dock allt mera missnöjd med bildkvalitén . Beror det på mig eller på kameran tro? Jag är begränsad som fotograf eftersom jag är "enarmad" och måste kunna sköta min kamera med bara en hand. En högkvalitativ systemkamera är därför inget för mig. Jag får göra en ny inventering av kameramarknaden  och se om det tillkommit något av bra kvalitet som passar mig. Någon som har ett tips?

Nelson och matte på väg ut på förmiddagspromenad.

                 Nu kan jag allt tydligare urskilja Kilsbergen,
 "de blå bergen", där borta i horisonten.

När snön är på väg bort då får jag gräsklippning i blicken.
 Jag tillhör den antagligen lilla skara som gillar gräsklippning.
En annan av mina egenheter.

                          

Solnedgång över "De blå bergen"

Så här kan det se ut när jag står nedanför poolen vid stengärdsgården och ser solen gå ner över Kilsbergen, ofta kallade "De blå bergen". Med motiv som detta så önskar jag att jag hade två fungerande händer så att jag kunde manövrera en mera avancerad kamera än min enhandsvänliga Canon. Men visst, jag är ändå nöjd med de bilder jag kan ta.

Kameratrassel

Råkade tappa kameran i golvet med påföljd att batteriluckan fick en spricka. Därför kan jag, med bara en fungerande hand, inte ta några bilder just nu. Tråkigt i dessa dagar då mornarna är helt ljuvliga och det finns så mycket därute att föreviga.

När jag på morgonen tar elmoppen ner till postlådan, c:a 200 meter, så ser jag varje dag något nytt trots att det är samma väg jag dagligen åker. Den här korta resan som inte tar mera än 5 minuter kan vissa dagar ta mera än en halvtimme. Jag måste nämligen stanna åtskilliga gånger för att titta, lukta, förnimma. Ja, kort och gott för att njuta av allt som naturen bjuder.
Jag gläds varje morgon åt att inte längre stå på trottoaren när jag går ut genom dörren.
Jag har naturligtvis köpt en ny kamera, den ligger redan på posten och väntar. Det blev en likadan Canon som tidigare. Varför ändra på ett väl fungerande koncept.

Ibland känner jag saknad

Jag har under de senaste nio åren lärt mig leva med att min hjärna och min vänstra kroppshalva har sagt upp samarbetet med varandra. Dock, när jag ser ett naturfenomen som regnbågen (knappt synbar på bilden ovan) så önskar jag att båda mina händer fungerade så att jag kunde manövrera en proffsig kamera. Nu får jag nöja mig med en digitalkamera som jag klarar att sköta med bara en hand. Bilderna blir ju därefter. Att jag på senare tid känt denna saknad betr. kamera och fotografering beror på att jag fått väldigt många nya bloggkontakter som är oerhört duktiga fotografer och dagligen skänker mig glädje med fantastiska foton ur livets alla skeenden.

Egentligen så känner jag dock mera glädje än sorg och saknad eftersom jag, om alla prognoser från 2001 hållit, aldrig mera skulle ha kunnat ta ett foto. Ja, om allt gått som förutspåddes så hade jag nog aldrig ens lagt märke till regnbågen, hur klara dess färger än hade varit.

Mycket klokt har sagts på temat glädje&sorg, bl. a. detta kinesiska ordspråk:
- En glädje driver hundra sorger på flykten.
Ännu elegantare har glädjen beskrivits av den gudabenådade kåsören från Örebro, Torsten Ehrenmark. Här är hans högst personliga beskrivning av glädje:
- All glädje utan rotmos är konstlad glädje.