Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

tisdag 30 augusti 2016

Så påtagligt


Kl. 05.45 i morse

För första morgonen på länge så nödgades jag tända ett antal lampor när jag klev upp vid 5-tiden i morse. Det var en smått grym påminnelse om att sommaren snart är till ända. Men, kanske inte riktigt ändå. Senare den här veckan hoppas jag på uppehållsväder då det är dags för ännu en gräsklippningsomgång och så länge som jag klipper gräset så är det sommar. Det tycker i a f jag. Då är det alltså en månad kvar eftersom gräsklippningsfinalen brukar infalla i slutet av september. Genast känns det bättre.

Jag saknade morgonsolen som brukar smeka gärsgårn
på sin väg in i skogen.
Några timmar senare kändes det ännu bättre som du förstår av bilderna .
Kl 08.30 såg det hoppfullare ut.

Kl.08.40 badade gärsgårn i solsken.





Nu är det drygt 8 år sedan............


Den här gårdsskylten var bland det första
vi skaffade efter flytten hit
.
Ja, drygt åtta år är det sedan vi flyttade hit ut på landet. Till vårt älskade Getingstorp. Jag råkade häromdagen läsa ett inlägg med rubriken "Det här med mans- och kvinnogöra", som jag skrev sommaren 2014 och kom då att tänka på den speciella situation vi lever i. En situation där vi bl. a. trotsar alla traditioner om hur sysslor ska fördelas mellan man och kvinna.
Så här så det inte ut för 8 år sedan,
Jag kommer ihåg när vi var på visning av Getingstorp den 28 oktober 2007. Här var smockfullt med hugade  spekulanter.  84 familjer totalt. Eftersom jag redan då hade svårt att gå så kunde jag t ex inte ta mig upp på övervåningen då trappan saknade ledstänger. Inte heller kunde jag gå in genom huvudentrén då yttertrappan saknade räcken. Men, D tittade åt mig och så bestämde vi oss. Jag satt mest i köket med 2 norska skogskatter som sällskap medan spekulanterna vandrade omkring och högljutt möblerade huset och fördelade rum mellan familjemedlemmarna. Ett flertal hade uppenbarligen redan flyttat in. Jag tror inte att någon närvarande väntade sig att det skulle bli D och jag som köpte Getingstorp. Men så blev det efter att D hanterat budgivningen på ett eminent sätt. D gillar att göra affärer och är dessutom riktigt, riktigt bra på det. Mycket bättre än vad jag är.

Resten är historia nu. Efter drygt 8½ år så känns det som att vi alltid bott på Getingstorp. Och alltid ska bo här.