Herman Van Rompuy heter EU:S ordförande. En framträdande och viktig position som bör innehas av en person med kraft, kompetens och karisma. Detta synes van Rumpoy sakna helt. Han är lika fascinerande som en gråsten i mörker och verkar snarast be om ursäkt för att han finns till.
Vill man leka med hans efternamn och försvenska detta så skulle han kunna heta Rumpöga. Det är väl där nånstans han hör hemma om du förstår vad jag menar. Skittråkig är han i alla fall.
Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.
fredag 15 januari 2010
Alliansen vittrar sönder - tvåpartisystem i antågande
I Demoskops senaste mätning så klarar vare sig C, Kd eller V fyraprocentsspärren. De partier som visar plussiffror är S, M och Sd.
Vad innebär då detta. Ja, om mätningen står sig över valet så innebär det förstås att Alliansen är ett minne blott och att ett regeringsskifte är att vänta. Vad som händer med de spillror som blir kvar vågar jag inte ens sia om.
Varför har det då blivit så här? För partier ingående i Alliansen så tror jag att tappet beror på att alla blivit Moderata hantlangare. C och Kd vet jag knappt längre vad dom specifikt står för. Dom enda som profilerat sig är resp. partis ledare där både Maud Olofsson och Göran Hägglund blivit alltför framgångskåta vilket deras partier får betala dyrt för. Fp har också tappat sympatisörer men lyckas med sin enkelspåriga populistiska politik som rättrådighetens beskyddare ändå behålla greppet någorlunda. Sd? Ja, vad kan hända med ett parti som ingen säger sig vilja samarbeta med.
I den rödgröna oppositionen så går S och Mp framåt medan V backar. S framåt trots Mona Sahlin och Mp framåt tack vare Maria Wetterstrand och dagens fokus på miljön. Att V backar beror nog på att deras trogna skara inte är så trogen längre och att Lars Ohly inte är någon väljarmagnet.
För de partier som backar i mätningen så hade nog inte ens partiledarnas medverkan i Let`s dance hjälpt. Ingen av dom är i mina ögon någon dansgolvets gigant.
Vad kan dom då göra för att överleva ? Ja, det viktigaste vore förstås att forma en egen partipolitik, skärpa sina egna profiler och inte bara vara redskap för storebror. Dock, jag tror att tåget har gått och att vi är på väg mot ett tvåpartisystem. Jag påstår inte att det är en bättre ordning men jag noterar tendenserna. Ett tvåpartisystem skulle antagligen göra den politiska debatten tråkigare i många stycken. Sakfrågorna skulle komma i skymundan och allt skulle koncentreras till frågan om regeringsmakten och därmed också med ett större fokus på de två partiledarna. En förskjutning från sak till person.
Vem har påstått att politik ska vara enkelt.
Vad innebär då detta. Ja, om mätningen står sig över valet så innebär det förstås att Alliansen är ett minne blott och att ett regeringsskifte är att vänta. Vad som händer med de spillror som blir kvar vågar jag inte ens sia om.
Varför har det då blivit så här? För partier ingående i Alliansen så tror jag att tappet beror på att alla blivit Moderata hantlangare. C och Kd vet jag knappt längre vad dom specifikt står för. Dom enda som profilerat sig är resp. partis ledare där både Maud Olofsson och Göran Hägglund blivit alltför framgångskåta vilket deras partier får betala dyrt för. Fp har också tappat sympatisörer men lyckas med sin enkelspåriga populistiska politik som rättrådighetens beskyddare ändå behålla greppet någorlunda. Sd? Ja, vad kan hända med ett parti som ingen säger sig vilja samarbeta med.
I den rödgröna oppositionen så går S och Mp framåt medan V backar. S framåt trots Mona Sahlin och Mp framåt tack vare Maria Wetterstrand och dagens fokus på miljön. Att V backar beror nog på att deras trogna skara inte är så trogen längre och att Lars Ohly inte är någon väljarmagnet.
För de partier som backar i mätningen så hade nog inte ens partiledarnas medverkan i Let`s dance hjälpt. Ingen av dom är i mina ögon någon dansgolvets gigant.
Vad kan dom då göra för att överleva ? Ja, det viktigaste vore förstås att forma en egen partipolitik, skärpa sina egna profiler och inte bara vara redskap för storebror. Dock, jag tror att tåget har gått och att vi är på väg mot ett tvåpartisystem. Jag påstår inte att det är en bättre ordning men jag noterar tendenserna. Ett tvåpartisystem skulle antagligen göra den politiska debatten tråkigare i många stycken. Sakfrågorna skulle komma i skymundan och allt skulle koncentreras till frågan om regeringsmakten och därmed också med ett större fokus på de två partiledarna. En förskjutning från sak till person.
Vem har påstått att politik ska vara enkelt.
MoDo - acceptera när sagan är slut
Den 31 januari 2009 skrev jag ett inlägg om MoDo, Peter Forsberg och raljerade så smått över han eviga come backs. Den 20 november tog jag så smått åter vad jag skrev i januari. Nu får jag nog återgå till min skeptiska linje från januari i fjol. Foppa är skadad och MoDos eviga fokuserande på hans medverkan har nu bidragit till att man t o m är ute ur diskussionen om slutspel, eller ? MoDo har uppenbarligen haft helt fel fokus under säsongen. I stället för att fokusera på de spelare man har och som en av hockeysveriges främsta plantskolor satsa på egna unga spelare så har man klamrat sig fast vid det förgångna och hoppats att sagan inte var slut. Peter Forsberg och Markus Näslund har varit fantastiska hockeyspelare som bjudit hockeyälskare på fantastiska upplevelser men nu är sagan slut. MoDo ska nu satsa på framtiden och i första hand se till att man med stommen i nästa års trupp blir kvar i Elitserien. Sagan är slut nu men börja gärna skriva på en ny.
Etiketter:
Elitserien,
Markus Näslund,
MoDo,
Peter Forsberg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)