Jag känner mig både berövad och bedrövad. Vad är det då som hänt? Problemet är att inget har hänt. Allt sedan maj månad började så känns det som att tiden gått bakåt och vi kommit närmare slutet av mars än början av juni. När jag idag tittar ut och som så ofta tar några foton av det jag dagligen ser så blir det så påtagligt för mig. Jag har blivit bestulen på maj, den månad jag älskar mest. Den månad som normalt står för så mycket av ljus och framtidstro.
Att prata om om väder brukar ofta betecknas som tomt prat, i brist på annat. Men, nu är det blodigt allvar, med dagstemperaturer mellan 5°C och 10°C. Av bilderna nedan kan du månne förstå både hur jag tänker och vad jag saknar.
I växthuset skulle vi ha hunnit med många måltider vid den här tiden. Det har hittills blivit två, den 4 maj och den 10 maj. |
Jag brukar kunna åka ut i T-shirt och shorts och sitta och tittta på min favoritblomma, löjtnantshjärta. Inte idag när det bara är 9°C. |
Grönt, men ändå inte skönt. |
Maskrosor ska ackompanjeras av värme, men i år får dom klara sig själva. |
Här finns ändå en öppning. Kanske ändå. Snart så. |