Galenskapen i Bjästa synes inte ha några gränser när "våldtäktshistorien" hejdlöst rullar vidare och jakten nu övergått från offret till gärningsmannen. Inte ens att media använt sig av fingerade namn på de inblandade har lyckats nå fram så nu jagas även en helt oskyldig ung pojke som råkar heta Oskar.
Att den här killen nu väljer /tvingas flytta från Bjästa förstår jag. Avfokningen torde dessutom fortsätta för vem vill bo i detta sjuka samhälle.Det blir ett grannlaga arbete för kommunpolitikerna i Ö-vik att sudda ut denna skamfläck.
När jag läser om Bjästa på Wikipedia så står följande att läsa under rubriken "se även":
* Våldtäkterna i Bjästa
Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.
Visar inlägg med etikett Bjästa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bjästa. Visa alla inlägg
söndag 28 mars 2010
lördag 27 mars 2010
Jag skäms som vuxen och Ångermanlänning
Ju mera jag läser om den våldtagna flickan i Bjästa desto mera illa till mods känner jag mig. Jag skäms både som vuxen och över att jag är bördig från Ångermanland.
Nu är det väl ändå så att det här likväl kunnat hända på någon annan ort i vårt avlånga land. Det är ju till syvende och sist inte geografin utan vi människor som avgör hur saker och ting utvecklas.
Samtidigt förstår jag också alltmera det komplexa i hela ärendet. Att föräldrar försvarar sina egna barn och inte vill tro dem om något ont får kanske förstås men att lärare, skolledning, prästen och Kyrkan inte tänker längre, det är för mig obegripligt.
Även i denna sorgliga historia finns det dock en hjälte, den våldtagna flickans 15-åriga kompis Amanda som rakryggat ställt upp för sin kamrat. All heder till henne.
Avslutningsvis så tycker jag att det är viktigt att när nu pendeln svänger till sympatier för den våldtagna flickan så måste vuxenvärlden ändå besinna sig och inte bara vända pöbelbeteendet mot pojken. Sans och besinning behövs även när känslorna svallar.
Nu är det väl ändå så att det här likväl kunnat hända på någon annan ort i vårt avlånga land. Det är ju till syvende och sist inte geografin utan vi människor som avgör hur saker och ting utvecklas.
Samtidigt förstår jag också alltmera det komplexa i hela ärendet. Att föräldrar försvarar sina egna barn och inte vill tro dem om något ont får kanske förstås men att lärare, skolledning, prästen och Kyrkan inte tänker längre, det är för mig obegripligt.
Även i denna sorgliga historia finns det dock en hjälte, den våldtagna flickans 15-åriga kompis Amanda som rakryggat ställt upp för sin kamrat. All heder till henne.
Avslutningsvis så tycker jag att det är viktigt att när nu pendeln svänger till sympatier för den våldtagna flickan så måste vuxenvärlden ändå besinna sig och inte bara vända pöbelbeteendet mot pojken. Sans och besinning behövs även när känslorna svallar.
Etiketter:
Amanda,
Bjästa,
den svenska skolan,
katolska kyrkan,
Linnea,
lärare,
våldtäkt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)