Natt i växthuset

På väg till växthuset kl. 03.07.

Den gångna natten spenderade D och jag i växthuset. Varför? En berättigad fråga eftersom det var grått, småkallt och dessutom regnade hela tiden. Den där vackra soluppgången ur ett växthusperspektiv som vi länge bespetsat oss på blev det intet av, men det var ändå en häftig upplevelse att sitta där hela natten och lyssna till tystnaden och så småningom fåglarnas morgonsång. Kl. 7 i morse bröt vi upp och gick till sängs.

Nybakat Laganabröd, ost, oliver
och Ouzo därtill. Grekiskt så det förslår.

Moppen parkerad vid sidodörren.

Nu börjar det ljusna där ute.

Upprinnelsen till denna idé var att D kl. 01.50 skulle hämta Marcus & Maria, Erik och Alice vid Örebro flygplats då de kom hem efter semester på Kreta. Eftersom vi ändå var uppe så föreslog D den här nattupplevelsen. Jag var inte så svårövertalad som jag trodde och så här efteråt är jag glad för det.

Minnen 8

Detta inlägg hittade jag bland tidigare utkast jag gjort så det är inte dagsaktuellt. Jag skrev det för 6 år sedan, men av någon anledning blev det aldrig publicerat.  Lämpligt att publicera så här i ickeresandets tider.

Här ligger mitt olivträd i lä. 

Den senaste tidens inlägg om " en ovanlig vecka" och "ingen vanlig tisdag" har månne varit smått kryptiska för dig som läsare. Därför ska jag i detta inlägg förtydliga vad jag menat.
D och jag lever ett väldigt tight liv här på vårt Getingstorp. Ett bra liv som vi båda trivs med. För mig har det möjliggjort ett mycket rikare liv efter att jag fick min stroke 2001. När vi flyttade hit ut 2008 så öppnade sig en ny värld.

Innan min stroke så reste vi gärna utomlands, 2-3 gånger om året. Det var bra och välkomna avbrott då vi båda hade krävande och intensiva jobb vid den tiden. Efter min stroke så försökte vi oss på utlandsresor vid två tillfällen, till Ungern och till Spanien. Det blev inte alls den avkoppling vi varit vana vid. Jag var mestadels orolig för vad som skulle hända. Vid dessa resor så var jag dessutom hänvisad till rullstol. Jag ser med bävan tillbaka på det tillfälle när vi skulle byta flyg på Madrids flygplats och övernitisk flygplatspersonal närmast "kidnappade" mig för att se till att jag kom på rätt plan.  Jag fick ta till ordentliga brösttoner för att få dom att förstå att D, som var tillfälligt inne i en butik, skulle sköta detta. Sammantaget fick dessa båda utlandsförsök mig att framledes avstå från utlandsresor. Dock skulle det med nödvändighet inte behöva innebära att D aldrig skulle kunna resa.

För att förenkla utlandsresa för henne så sökte hon efter resa från Örebro flygplats som ligger bara 7 km härifrån. Då utbudet där blivit alltmera begränsat så har det inte blivit av förrän hon för en tid sedan upptäckte att det gick resor till Madeira. Resor som startar från Arlanda och mellanlandar i Örebro för ytterligare resenärer.  Jag besökte Madeira för c:a 25 år sedan och har ofta sagt till D att hon säkert skulle uppskatta en vistelse där då ön erbjuder fantastisk grönska och växtlighet.  Många hisnande naturupplevelser, men inga vidsträckta sandstränder. Dessutom en inte alltför lång resa. 

Mina lovord om Madeira motsvarades väl av D:s vistelse där så hon var oerhört nöjd vid hemkomsten. Hon bodde därtill på ett alldeles utmärkt hotell, Quinta do Monte, i den lilla byn Monte belägen några km ovanför huvudstaden Funchal.

Utsikt över Funchal.

Detta innebar att Sigge och jag kamperade ihop på två under en vecka. Med god planering och återkommande besök av barnen så fungerade detta bra. Nelson bodde hos Sara och Per och  hade då hundsällskap av Ville, Neela, Isa och Sally.

Ja, nu vet du vad min "ovanliga vecka " stod för. Det är ju så att i vår situation så måste vi försöka hitta allehanda lösningar för att inte göra vår tillvaro mera begränsad än vad den redan är.

Quinta do Monte, ett hotell med karaktär.

                      

Där allt badar i grönska.



Här avnjöt D sin frukost.

                                       

Idag i stället

Jag skrev om gårdagen som årets varmaste dag. Det var oxå varmt igår, men det blir ännu varmare idag. Tur då att jag som planerat klippte gräset igår.
Idag blir det picnic med elbilen.  Vi kommer att åka ut på någon av de körvägar som går över gärdena här intill. Detta för att få bra utblick bort mot Örebro flygplats där det i helgen arrangeras en flyg- och motorfestival. Det blir extra kul för barnbarnen Erik och Alice som är på besök i helgen. Inte minst Alice vill att det händer nåt hela tiden.  Gärna lite mera än så. Får Erik tråkigt så plockar han bara fram lego och fördjupar sig i legobyggarvärlden. Jag tycker att det är fascinerande bara att titta på.

Nyklippt.

Nyklippt.

En dag som gjord för vattenlekar.

Vattenbus.



Mera nyklippt.

Grillkväll.

Korv och hamburgare stod på önskelistan.

Idag kommer luftrummet att fyllas av
många olika typer av flygmaskiner.

Middagen serverad.

Farmors Pannacotta med ett lass nyplockade smultron
bjöds som dessert.

Erik och Alice med världens bästa Farmor.

Rutiner

- Varje morgon när Sigge går ut så stannar han på trappan och ser sig om. Kollar så att kusten är klar. Sedan går han till vänster, till baljan som står under stupröret och är fylld av friskt regnvatten. Där står han sedan en lång stund och lapar i sig av det friska vattnet.

- Varje dygn så påminns vi ett fåtal gånger om att Örebro flygplats ligger c:a 1 mil bort.

Ja, det är några av de rutinmässiga ting som händer här på Getingstorp. Du ser dem på bild här nedan.

Äntligen lite friskt vatten!

 



Sigge kan konsten att njuta av vatten.

Sedan vandrar han vidare på sin morgontur.

Där borta i potatislandet händer det saker.

 

En av dygnets överflygningar.

Gott Nytt År!

Nyår firar D och jag här hemma med Marcus&Maria och barnbarnen Erik, 6  och Alice 4. Nyårssupén tillagades som traditionen bjuder av Marcus, Erik och mig. Denna gång bjöd vi på;
Förrätt: Hummersallad
Huvudrätt: Halstrad ishavstorskrygg med bruten poptatis och cevicheräkor.
Dessert: Kokospannacotta med limesting.
Vid tolvslaget så var avsikten att skicka upp några Khom Loy-rislyktor. Vi lyckades inte med alla då vinden  var alltför stark. Det är en hel del trixande att både tända och få rislyktorna att lyfta. När man väl lyckats med detta så är det en mäktig syn att se dessa lyktor sväva upp mot skyn och dessutom är det skonsammare än fyrverkerier för Nelson och alla andra hundar i grannskapet. Eftersom vi bor mindre än 10 km från Örebro flygplats så hade jag kollat flygtrafiken. Flygplatsen var stängd på nyårsafton och öppnar inte förrän idag  kl. 11.00 så därför fanns ingen risk att våra rislyktor skulle störa flygtrafiken.

Hummersalladen är serverad och Nelson finns som alltid med i händelsernas centrum.

En Khom Loy-lykta på väg mot skyn.

Septemberlördag i trädgården

Igår hade vi en härlig septemberlördag i trädgården. Jag avslutade bl. a. gräsklippningen som jag började med i onsdags. Vi har de mest fantastiskt tätbevuxna gräsmattor.  Dagen avslutades med en underbar middag i trädgården där vi smektes av den nedgående septembersolens ljumma värme.

 

 

13 dagars gräsväxt kräver en stark åkgräsklippare.

                                                                         

Bra, nu behöver jag inte lyfta tassarna så högt tänker Sigge.

Middag avnjöts vi vid uteplatsen mellan jordkällaren och hallonhäcken. Den nedgående sensommarsolen tar alltid sin väg över denna plats.

Nelson vill som alltid vara med i närheten.

                                                                           

Mandelpotatis med Sandefjordsmör och torsk. Sandefjordsmöret hade D piffat upp med lite finhackad ansjovis. En smaksensation. Utsökt!

Utsikt från middagsbordet.

Här höjde jag blicken och såg ett plan på ingång för landning på Örebro flygplats.
 





Flyguppvisning

Flygkonster som denna var tyvärr bortom synhåll för oss.

I lördags var det flyguppvisning på Örebro flygplats. Vi som bor bara c:a 5 km, fågelvägen, därifrån hade förstås hoppats på lite häftiga händelser i skyn. Nu blev det inte så, då uppvisningen i huvudsak försiggick ovan flygplatsen och i annan riktning mot var vi bor. Hade vi inte fått en lapp i postlådan som förannonserade om flyguppvisningen så hade vi inte märkt av den. Men, vad gjorde det när vi hade barnbarnen Erik och Alice på besök. Vi hade en heldag tillsammans ute i trädgården och fick i alla fall lite flygplansmuller på köpet.  Vi avslutade i växthuset med en måltid som bestod av nyskördade grödor från trädgården.

Erik och Alice har bestämt att ha var sin favoritkompis. Alice har Nelson som sin favvokompis och Erik har Sigge.



Farmor, Nelson, Erik och Alice bedömde att "hästhagen" var en bra utsiktsplats för flyguppvisningen. Alice hjälper förstås till att hålla sin kompis koppel.

Sigge som annars aldrig lämnar tomten tyckte att det blev tråkigt att vara ensam hemma och kom stolt spatserande vägen ner mot hästhagen när jag mötte honom  med elmoppen.

När Sigge såg att Erik och jag var på väg hemåt så vände även han hemåt. Nu var han ju inte längre ensam.

Ett plan på  låg höjd var det enda ovanliga vi bjöds på.

För övrigt var det reguljärtrafik som dominerade.

Det finns ändå ingen flyguppvisning som kan mäta sig med

våra vackra björkars samspel med molnen.

Sommarbilder som blir vinterguldkorn

 Så här när sommaren går mot sitt slut så passar jag på att fånga några sommarbilder. Igår när jag tog bilderna så kändes sommaren i allra högsta grad närvarande. Det här är guldkorn för mig att plocka fram i vinter.

Älskad vy. I förgrunden sommarblommor, där bakom vår stora björk som smeker några molntussar där uppe i skyn..



Då oh då susar ett plan ovanför oss på väg till eller från Örebro flygplats.

Inbjudande plats för ett samtal när kvällssolen smeker rosenbersån.

Välkommen till Getingstorp.



 Gäststuga , trädgårdsförråd och Tomtens dörr i planket mot skogen.

Samma prunkande pelargon, men från andra hållet.

Skilda världar

Så här ser det ut ibland när jag sitter i växthuset och blickar upp mot himlen. Ett flygplan passerar på väg till till eller från Örebro flygplats som ligger c:a 8 kilometer härifrån.

När vi flyttade hit ut på landet för tre år sedan trodde många att vi skulle störas av flygtrafiken. Men icke, det känns enbart häftigt med denna kontakt till yttervärlden. Dessutom är inte trafiken särskilt tät. Det är bara 2-4 flygningar per dygn som jag registrerar.

Inte vid något tillfälle har jag, som förr, längtat efter att ha suttit i planet på väg mot sydligare nejder. Sådana önskningar har jag inte längre eftersom jag inte kan tänka mig vara på en bättre plats än vad jag nu är.

Skulle längtan till mitt favoritresmål Grekland bli alltför stor så ordnas det lätt genom att D tillagar en grekisk sallad som ackompanjeras av tzatziki, Ouzo och Retsina. En måltid som förstås avnjuts i växthuset.Ljuvliga kvarter med växthuset, gäststugan och trädgårdsförråd/vedbod.