Det här med traditioner

Idag är det lutfiskens dag. Lite väl tidigt eller mycket för sent kan jag tycka eftersom vi äter lutfisk en gång per år och då på Nyårsdagen. Det är "bomull för magen" efter alla helg- och festmåltider. Nyårskonserten från Wien och sedan lutfisk, då är det ingen tvekan längre. Ett nytt år ligger framför mig. Om 63 dagar så är vi där.

Nej, jag har inte sett nyårskonserten på TV i alla år sedan 1959 då den började direktsändas . Det är en tradition som D och jag skapat.  Tidigare var jag mera intresserad av nyårsbackhoppningen från Garmisch- Partenkirchen som oxå började TV-sändas 1959, men gick i graven 2006.

När jag skriver detta inlägg så slås jag av hur jag kryssar mig fram mellan ytterligheter. Det är lite av charmen med bloggen. Att  ibland inte ha en aning om vad inlägget ska handla om, men likafullt få till nåt. Om än inte kristallklart så ändå inte helt obegripligt.

Lutfisk, nyårsdagen 2014.