Jag risar, rosar och reflekterar över det mesta i tillvaron. Stort som smått, politik och sport, svenskt och utländskt, "i stan" och "på landet", mat och dryck. Å så LIVET förstås.

onsdag 29 juli 2009

Hur länge orkar du leva utan att arbeta ?

Idag finns ingen exakt pensionsålder. Det är möjligt att börja ta ut allmän pension från 61 års ålder och en anställd har rätt att jobba till 67 års ålder.
Men redan nu finns politiska krav på att slutåldern ska höjas. "Arbetsgivarnas rätt att pensionera medarbetare äldre än 67 år måste avskaffas ", skrev två folkpartistiska riksdagsledamöter i höstas.
Och visst finns det skäl för att förmå svenskarna att jobba längre. I dag lever en svensk kvinna i genomsnitt till hon blir 83 år och mannen till 79 år. När den allmänna folkpensionen infördes 1913 och pensionsåldern då fastställdes till 67 år var medellivslängden 58 år för kvinnor och 56 för män.
Visst jobbar vi svenskar i genomsnitt betydligt längre upp i åren än i många andra länder. Och visst finns det tecken på att svenskarna jobbar lite längre än tidigare. I snitt slutar Medelsvensson vid 63,1 år. Men det är ändå bortåt 20 arbetsfria år kvar.
Bra så ? Nja, jag tycker i stället att man bör titta på möjligheterna att göra något riktigt bra av de arbetsfria åren. Även om vi lever längre så är det ju så att med tilltagande ålder så blir alternativen färre.
Om vi nu kan konstatera att vi i genomsnitt har 20 arbetsfria år så kanske det skulle stå oss fritt att ta ut dessa år vid de tillfällen vi önskar.Ja, enligt vissa regler förstås. Jag menar, utan regler i samhället så kan vi väl inte leva, eller... ?
20 arbetsfria år skulle kunna fördelas enligt följande:
- 5 år mellan 30-40 års ålder
- 10 år mellan 40-60 års ålder
- resterande 5 år vid 70 års ålder då du senast slutar arbeta.
Lever du sedan längre än till 75 år så är det ditt eget ansvar att ha ekonomiskt planerat för denna "överlevnad".
Låter detta som ett ogenomtänkt och långsökt resonemang. Kan så vara, men inne på fjärde semesterveckan i tankeinspirerande miljö så bär mig tankarna ibland längre än vad konventionen vanligtvis tillåter. Bara det är en befriande känsla.